Trollhättan City Trail - 1040 trappsteg senare!

Den här säsongen har jag mer än tidigare planerat min säsong med fokus på lopp med en del höjdmeter. Det har blivit mer eller mindre medvetet. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot dessa lopp. Jag har tidigare fokuserat på relativt flacka lopp med snabba tider, men nu är det nytt fokus och nya mål! Senare på säsongen ska jag springa Bagheera Fjällmaraton i Sälen och Lidingöloppet, ganska kuperade lopp må jag säga.   I helgen fick jag ett smarrigt smakprov på hur ett lopp med rejält med höjdmeter kan kännas. Jag var och sprang Trollhättan City Trail. Loppet gick av stapeln bland Trollhättans vackra slussområde. Banan var 10,5 km lång och innefattade inte mindre än 1040(!) trappsteg. Normalt smyger sig mjölksyran på när jag går de tre trapporna upp till jobbet varje morgon... 1040 trappsteg var en utmaning som hette duga! Och om inte det var nog med trappor stup i kvarten både uppför och nedför så var övriga delar av banan tuff kuperad skogsterräng. Trollhättan City Trail hade knappt 200 anmälda löpare i olika klasser med olika målbild. En familjär stämning med engagerad publik, volontärer och funktionärer runt banan gjorde det hela till härlig upplevelse (trots alla trappor). Efter ungefär 800 meter fick alla tävlande en trevlig överraskning när legendaren och ultralöparen Rune Larsson i sin majestätiska mustasch stod och applåderade fram oss! En mäktig upplevelse för en nördig löpare vilket gav en skön energiboost som varade till nästa trappa, typ. Väl i mål var en viss broder Henry Gross snabbast med andra brorsan Peter på tredje plats. Damklassen vanns imponerande av Jenny Mårtensson, Falkenberg, som i slutet av loppet på lätta ben studsade förbi undertecknad uppför en orimligt brant trappa. När jag själv krigade för mina lårs överlevnad tog Jenny trappsteg för trappsteg i rask takt. Bra trappat, Jenny! Sammantaget en fantastiskt obehagligt jobbig bana som gjorde löpupplevelsen optimal! Man slets mellan hopp och förtvivlan i uppförs och nedförslöporna. Jag kan konstatera att det var oerhört skönt att komma i mål men att jag givetvis kommer komma tillbaka nästa år och putsa till tiden en aning och att jag nu är lite bättre förberedd för kommande kuperade utmaningar!

Den här säsongen har jag mer än tidigare planerat min säsong med fokus på lopp med en del höjdmeter. Det har blivit mer eller mindre medvetet. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot dessa lopp. Jag har tidigare fokuserat på relativt flacka lopp med snabba tider, men nu är det nytt fokus och nya mål! Senare på säsongen ska jag springa Bagheera Fjällmaraton i Sälen och Lidingöloppet, ganska kuperade lopp må jag säga.

 

I helgen fick jag ett smarrigt smakprov på hur ett lopp med rejält med höjdmeter kan kännas. Jag var och sprang Trollhättan City Trail. Loppet gick av stapeln bland Trollhättans vackra slussområde. Banan var 10,5 km lång och innefattade inte mindre än 1040(!) trappsteg. Normalt smyger sig mjölksyran på när jag går de tre trapporna upp till jobbet varje morgon... 1040 trappsteg var en utmaning som hette duga! Och om inte det var nog med trappor stup i kvarten både uppför och nedför så var övriga delar av banan tuff kuperad skogsterräng.

Trollhättan City Trail hade knappt 200 anmälda löpare i olika klasser med olika målbild. En familjär stämning med engagerad publik, volontärer och funktionärer runt banan gjorde det hela till härlig upplevelse (trots alla trappor). Efter ungefär 800 meter fick alla tävlande en trevlig överraskning när legendaren och ultralöparen Rune Larsson i sin majestätiska mustasch stod och applåderade fram oss! En mäktig upplevelse för en nördig löpare vilket gav en skön energiboost som varade till nästa trappa, typ. Väl i mål var en viss broder Henry Gross snabbast med andra brorsan Peter på tredje plats. Damklassen vanns imponerande av Jenny Mårtensson, Falkenberg, som i slutet av loppet på lätta ben studsade förbi undertecknad uppför en orimligt brant trappa. När jag själv krigade för mina lårs överlevnad tog Jenny trappsteg för trappsteg i rask takt. Bra trappat, Jenny!

Sammantaget en fantastiskt obehagligt jobbig bana som gjorde löpupplevelsen optimal! Man slets mellan hopp och förtvivlan i uppförs och nedförslöporna. Jag kan konstatera att det var oerhört skönt att komma i mål men att jag givetvis kommer komma tillbaka nästa år och putsa till tiden en aning och att jag nu är lite bättre förberedd för kommande kuperade utmaningar!

Utvalda nyheter

Trailrunning Swedens Shop

Trailrunning Sweden AB
Strandridarevägen 1D, 312 71 Skummeslövsstrand
VAT-nr SE559145416901
Email: [email protected]


Lägger till i kundvagnen

  • x
X
X