Frida Södermark springer dit hon vill

Hon har koordinaterna för sitt älskade Norrköping tatuerade på armen. Men ultralöparen Frida Södermark vill se hela världen.
– Det ger mig kickar att upptäcka nya miljöer och möta andra kulturer, helst medan jag springer, säger hon.

Frida har nyligen kommit hem från Kina där hon sprang Fuxian Lake Higland Ultramarathon. 100 kuperade kilometer runt en sjö, på 1 800 meters höjd, i tropisk värme.
– Det är faktiskt det jobbigaste jag har gjort. Jag fick plocka fram alla mentala strategier jag har för att ta mig igenom loppet. Det gick en timme långsammare än vad det normalt tar att springa 100 km, säger Frida som slutade som väldigt nöjd trea i loppet.

Meriter som fyra SM-guld på 100 km, en 8:e plats i Comrades 2014 och 4:e plats i Ultravasan 2017 vittnar om att Frida är van vid att det är långt och jobbigt.
– Min styrka som löpare är definitivt mitt pannben. Jag viker inte ner mig, jag ger inte upp. Sedan har jag en kropp som pallar och återhämtar sig snabbt. Jag verkar helt enkelt ha de genetiska förutsättningarna för att springa långt och inte gå sönder.

Varför springer du?
– Jag började sent, men var fast från första steget. Man kan springa överallt! Löpning är enkelt och bästa sättet att utforska nya ställen. Och så får jag vara med om så mycket. Innan jag provade visste jag inte att jag gillade löpning. Så är det med mycket, man får testa för att se om man tycker om saker. Löpningen ger mig mer energi, jag skulle säga att jag blev en bättre människa. En ny värld öppnade sig, en ny spännande arena och jag fick nya vänner. Sedan blev det så klart ännu roligare när jag märkte att jag hade talang för det.

Många av Fridas huvudtävlingar avgörs på asfalt, därför tränar hon också mycket på väg. Men hon springer trail ett par gånger i veckan.
– Skogslöpning ger styrketräning och den är skonsam. För mig som inte är så bra i skogen blir det mer avkopplande och återhämtande, jag tänker inte på kilometertider och tempo.

Huvudmålet för 2018 är VM på 100 km i Kroatien i september.
– Jag ska också springa Wings for Life, helst på något nytt ställe där jag inte har varit tidigare, och jag vill göra Comrades i Sydafrika igen. Dessutom är det ett mål att göra 2.48 på maran, mitt pers ligger på 2.51.32. I framtiden vill jag springa fler etapplopp som går över flera dagar, jag tror att det upplägget egentligen passar mig allra bäst.

Vad drömmer du om?
– Jag drömmer inte, jag gör! Drömmar ser jag till att uppfylla så fort det bara går. Jag vill till nya platser, hitta nya äventyr. Det här med att återvända till platser och göra om saker är inte riktigt min grej, det finns för lite tid!

Men lokalpatrioten hittar äventyr även på hemmaplan.
– Jag springer dit jag ska, till möten, jobb och till ställen jag är nyfiken på. Det är tillfredställande att ha ett mål med löpturen.

Har du någon förebild?
– Jag beundrar människor som går sin egen väg, testar nya saker och utmanar sig själva. Som vågar sticka ut och tänjer på gränser.

Frida korsar gränser. Hon samlar på länder och är hittills uppe i 71 stycken.
– Coolaste stället där jag har sprungit är nog Erbil i kurdiska delen av Irak. Vi sprang ett lopp inte långt från Mosul där strider rasade. Naturupplevelsen var väl inte överväldigande, det var den däremot mellan Wien och Budapest där jag dessutom fick springa i tre länder under samma lopp. Annars minns jag ett långpass en tidig morgon i Uganda som otroligt häftigt. För mig är inte drivkraften att komma upp på höga toppar och andra extrema grejer, utan mer att upptäcka nya miljöer, få se saker medan jag springer. Mötena med andra människor och kulturer ger mig kickar. De långa upptäckarpassen är de bästa.

Kurdistan, Etiopien, Bagdad, Israel… Inte ställen som känns som de allra tryggaste. Är du aldrig rädd?
– Nej, jag är faktiskt inte det. Jag har en positiv människosyn som utgår från att människor vill mig väl. Det gör att jag utstrålar en trygghet. Jag försöker alltid se ut som att jag har koll och så klart kollar jag upp ställen innan jag ger mig ut och springer. Livet skulle bli så tråkigt om jag inte vågade.

I november reser Frida med ett gäng motionärer till Libanon för att springa Beirut marathon.
– Ett nytt land för mig. Mitt företag heter Löparäventyret, det är tacksamt - mina deltagare förväntar sig inte att saker ska gå helt enligt plan hela tiden. Resa är för mig att stå inför okända situationer och få lösa problem. Det ger insikten att man fixar allt!

Även Cypern står på höstens agenda, där ett etapplopp väntar.
– Jag tycker om att tävla och tävlar mycket, det är bästa träningen. När det verkligen är viktigt, då kan jag slappna av eftersom jag är van vid tävlingssituationen, säger Frida.

Vad är du mest stolt över?
– Att jag lyckas inspirera andra, när någon hittar löpningen och börjar träna – då blir jag så glad! Tävlingsmässigt är det Comrades 2014 och loppet i Kina härom veckan.

Frida är inne på sitt andra treårskontrakt med Salming Running. Samarbetet tog sin började en tidig morgon i Norrköping.
– Joakim Sandin som är säljansvarig var på jobbesök och jag blev anlitad för att ta ut honom på en löptur. Vi har ett bra samarbete och jag trivs verkligen i Salmings skor och kläder. Skorna är lätta och neutrala, som jag vill ha dem. Jag fick den nya trailskon Trail 5 precis till Ultravasan och tvekade inte att springa loppet i den. Jag kör alla mina skogspass i den, greppet är bra och för mig som inte är så van i skogen är det en trygghet.

Hur tacklar du vintern och vinterträningen?
– Jag har en planerad säsongsvila varje år. I övrigt ändrar jag min inställning under vintern. Om jag till exempel har intervaller inplanerade och det är isgata ute – då ställer jag om och kör ett distanspass istället, alternativt kör inomhus på bana. Man får justera efter förhållandena och inte bli störd över det.

Fridas tips till den som drar sig för vinterträningen är att träna på gymmet om det känns jobbigt att sticka ut.
– Huvudsaken är att hjärtat får jobba och det gör det på ett spinningpass också. Försök att träna på lunchen och fånga det dagsljus som finns. Sedan är det ju faktiskt riktigt mysigt att dra på pannlampan och sticka ut i mörkret, se det som ett äventyr!