Kullamannen är över för den här gången och var på många sätt lika fantastiskt som vanligt. Stämningen, omgivningarna och alla fantastiska medlöpare gör att All helgons helg spenderas bäst i Mölle.

Tyvärr gick det ju inte riktigt som jag hade hoppats i år. Efter att ha fullföljt tre ultror (57km och 66km) tidigare i Kullamannens regi så var målet i år att besegra Kullamannen 100 miles, men kroppen ville nåt annat. Fast egentligen var jag pigg i både ben och huvud när jag bröt men en liten höftböjarmuskel valde att ge upp, så jag kunde knappt lyfta benet. Jag valde därför att kliva av efter drygt 100 km och fick följa resten av skådespelet från tältet i Mölle. Där peppade och pushade jag min bror (som klev av efter 140km) och alla andra som var inne för varvning.

Det är lätt att tror att jag nu är väldigt besviken. Kullamannen var årets stora mål och visst känns det lite tråkigt att inte få ta sig i mål. Men jag är långt ifrån besviken. Tvärtom, jag har lärt mig massor under mina 14 timmar till fots utmed Skånes västkust.

Det är svårt att sammanfatta alla tankar i en löpande text så jag har strukturerat dem i punktform under rubrikerna Åsikter, Insikter och Avsikter.

Åsikter

• För att vara en trailultra så anser jag att allt för stora delar av banan gick på asfalt och grus eller annat väldigt platt underlag. Från starten i Norrvikens trädgård så var första 80km mer eller mindre en ren transportsträcka (med några fina undantag).
• Stundtals var banan för dåligt snitslad eller på annat sätt för svårt att hitta.
• Stämningen bland löparna var otroligt härlig. Man hjälper och pushar varandra.
• Löpningen på Kullaberg är något av det häftigaste man kan springa i Sverige.

Insikter

• Under Kullamannen 100 miles så blev jag ganska klar över varför jag springer och vad jag vill ha ut av lopp och min löpning i stort. Jag springer för att uppleva, njuta och ha roligt. Jag springer inte för att till varje pris halta fram och kriga mig runt en specifik bana. Det är inte målet som är målet utan resan dit.
• Jag älskar att springa ultralopp! Mycket tack vare alla andra löpare man möter och stämningen som är mellan ultralöpare, men också tack vare känslan av att vara på väg någonstans. Jag älskar också härlig traillöpning på slingrande kuperade stigar med sten och rötter. Jag älskar också tuffa backar där jag måste gå och långa, snabba och tekniska utförslöpor. Det ska jag springa oftare!
• Jag tycker inte om platt löpning (oavsett underlag). Det är tråkigt och oinspirerande. Det ska jag springa mindre av!
• Det finns många fantastiska löpare som är otroligt starka och snabba. Respekt till er!
• Det finns många mindre duktiga löpare som med en enorm beslutsamhet och ett otroligt tjockt pannben genomför det de har föresatt sig att göra. Respekt till er!
• Jag är för dålig på att ta hand om mina fötter under långa lopp.
• Jag har tränat helt rätt och var väldigt stark i kroppen.
• Jag har fått ordning på mitt energiintag. Hade bara en kortare dipp med magont.
• Jag har någon form av obalans/svaghet i kroppen som skapar problem.
• Jag har förmågan att hålla mig positiv även när det är tufft.

Avsikter

• Under 2018 ska jag springa för att det är roligt och jag ska njuta av varje steg.
• Under 2018 ska jag springa fler ultralopp och jag kommer välja sådana lopp som ger mig en större upplevelse än tillfredsställelsen av att korsa mållinjen.
• Under 2018 ska jag fortsätta träna som jag har gjort de senaste månaderna. 6-10h timmar med fokus på kuperad mängdträning och backträning.
• Under vintern så ska jag se till att undersöka vad som orsaker mina problem och jag ska träna upp mig för att bli starkare.
• Under 2018 ska jag dessutom arrangera egna lopp, för det är lika inspirerande att få andra att upptäcka hur underbart det är med traillopp.

Flera av bilderna är lånade från Kullamannen.