Jag har varit lite nojig och nervös. Kommer kroppen att hålla för Rockman Swimrun Norge?
34 km löpning och 6 km simning. Simningen är inga problem men mina fötter litar jag inte riktigt på. Det är ett återkommande problem och något jag verkligen ska jobba bort.

Vi åkte till Norge redan torsdag kväll för att tälta en natt och sedan köra vidare till Stavanger där loppet startade. Tillsammans med Mabi hyrblilar lånade vi en Mini Countryman. Perfekt för vår weekend.

Race day och vi gick upp super tidigt för att äta gröt innan vi gick ner till hamnen där det var en färja som tog oss till starten vid Fantahåla.

Det var en fantastisk soluppgång och vi startade loppet med ett hopp från färjan. Den första simningen var cirka 950 meter och äventyret hade börjat. Det gick uppför uppför och uppför och var väldigt svårt att springa till en början. Efter ett tag kunde vi börja springa. Det var små och trixiga trail stigar och de kommande simningarna var korta och snabba. Efter ett tag kommer vi till en löpning på 4400 meter upp till Preikestolen. Jag fick problem att andas, vi gick lugnare en stund innan det släppte så vi kunde öka tempot lite igen.

Det var otroligt coolt och när vi kom upp var det som att springa vid molnen.
Vi stannade för en puss på toppen innan vi sprang ner igen

Sen började den hårda delen när den går brant nedför och det finns många stenar. Lag passerade oss och jag blir frustrerad. Hur kan jag gå snabbare uppför än nedför?! Blir irriterad, ledsen, gråter en skvätt. Jag litar inte på fötterna och kan omöjligt sätta ner dom snabbt och när jag känner mig stressad snubblar jag och blir ännu mer irriterad. Kände mig så dålig. Det fanns så mycket energi i kroppen och så kunde jag inte ens gå nedför. Vi har ingen press på oss under loppet, vi har ingen tid att slå. Vi ska ta oss runt och ha en härlig dag ute. Ändå blir jag så frustrerad. Jag är alltid nöjd när det gäller vår prestation som team. Jag brukar inte vara lika hård mot mig när jag tävlar i team som själv. Men när jag känner mig meeeega kass har det gått under vad jag tycker är ok. Det känns ok att gå långsamt i backar men när det går FÖR långsamt är det inte ok längre. Jag vet att jag kan springa där och det gör mig frustrerad.
Jag vet att det är något jag kan jobba bort.

Det positiva är att jag tog frustrationen från nedförs löpningen till simningen och simningen gick super bra. Det negativa är att det aldrig är kul att vara gnällig och gråtig på lopp. Tycker synd om Patrik när det var nedför. Som tur är var jag pepp och glad resten av loppet.

Vi kommer till en 1600-simning som känns fantastisk. Löpningen efter är en sprint vid sidan av fjorden. Det är inte en sprint. Det är verkligen trixiga trails men jag har inte lika mycket problem med stenarna eftersom det inte är så brant nedför. Vi tar det lugnt och träffar ett team som tror att vi tävlar om den 7: e platsen. Nej, nej ... Vi är bara glada att vi kan göra detta lopp och fokuserade inte på någon plats. Vi stannade och tog lite energi tillsammans och sedan spring vi vidare uppåt igen. Det är asfalt och vi springer och går och springer och går. Mega lång backe upp! Vi är lite osäkra på om vi är på rätt väg men en snabb titt på klockan och vi kan koppla av. Vi har kartan i våra klockor så att vi kan se att vi är på rätt väg. En riktigt bra grej.

Vi kommer till några tjejer som är heja klack och har vatten och godis till oss. Tack! Nu var det bara några kilometer till nästa simning där vi korsade den stora fjorden för att ta de berömda 4444 trappstegen upp. 1700 meter simning över kändes lätt och vi började gå upp för trappan. Vi borde ha tagit mer vatten med oss ​​för det var varmt. Vi gick, gick och gick för att komma till toppen. 4444 trappsteg tog ungefär en timme. När vi nådde toppen var det dags att simma. Fantastiskt simning och vattnet smakade så bra. Vi hade några coola löpningar på toppen och fantastiska simningar innan det var dags att springa cirka 5 km ner. Det började med en grusväg väg för att sedan bli en liten trailstig och avslutas med sådan där jobbig nedför med stenar.

Vi gjorde det! Super skönt och våra kroppar kändes så mycket bättre än vi trodde. 8 timmar och 57 min. 7: e plats totalt och 2:a plats i mixed team.

Spana även in mer om vår weekend på teamlost.se
Läs Patriks inlägg om helgen HÄR