Finns det en länk mellan natur och människa? Forskning på flera håll säger JA med stora bokstäver.
Välkommen till mitt kanske mest personliga (och kanske viktigaste) blogginlägg jag skrivit på länge.

Vad sägs om att en bild på natur miljö sänker blodtrycket jämfört mot en bild på en stadsmiljö?
Vad sägs om att amygdalin aktiveras av stadsmiljö och signalerar fara kontra hur amygdalin agerar på en naturbild?
Vad sägs om att 2015 så kunde man vetenskapligt dra slutsatsen att vistelse i natur minskade grubbel och ältande, något som kan leda till depression?
Vad sägs om att patienter som fick uppleva natur kände mindre smärta än de som inte fick det? SMÄRTA?!
Vad sägs om att flera av studierna är gjorda i Sverige?

Psykisk ohälsa är idag tyvärr något som man kanske inte pratar så mycket om, men som ligger under ytan.

I sociala medier så ges det oftast ett skimmer över hur perfekt och bra allting är. Man har det bästa jobbet, den bästa partnern, den bästa familjen, man lagar de bästa måltiderna, har det bästa boendet, har bara bästa träningspass och allt är bara så sjukt bäst. Alla poserar med leenden och utstrålar att livet är på topp. Alla äter alltid sunt och lever alltid miljösmart osv.

Verkligheten ser dock lite annorlunda ut för väldigt många människor. Livet har sina ups’n’downs. Någon förlorar en anhörig. Någon annan ska skiljas. En tredje känner att man inte mäktar med vad som förväntas på jobbet. En fjärde har inte pengar till att betala hyran. En femte är ensam och har inga vänner att umgås med. En sjätte försöker mörka att ens partner har drogproblem. En sjunde känner sig utanför samhället pga sin kropp/fysik. Jag behöver inte rabbla upp fler exempel på vad som INTE syns i sociala medier för min poäng; bakom allas glamorösa fasad döljer sig en och annan människa som mår dåligt inombords av olika anledningar.

Fysisk ohälsa är absolut inget man skojar bort, men det är ändå något man ofta pratar om rätt öppet. Någon har skurit sig i tummen, någon annan har gipsad fot, en tredje uppvisar blåmärken efter en vurpa osv. Till och med tråkiga saker som cancer pratas det om relativt öppet.

Den psykiska ohälsan pratas det inte lika högt om i fikarummet på jobbet eller lunchrasten i skolan. Den där gnagande känslan när kroppen anatomiskt och mekaniskt fungerar som den ska, men ändå har man en känsla av att må dåligt. Hur ofta hör man “hur mår du?” “har så sablarns ont i knät!” i fikarummet kontra “hur mår du?” “har inte sovit en blund på fyra nätter pga ångest!”? Frågan är om inte svar nummer två kanske rentav är vanligare än svar nummer ett, om alla hade svarat ärligt. Folkhälsomyndigheten håller precis på att göra om sitt sätt att mäta psykisk ohälsa, men deras tidigare mätningar ger ingen positiv bild på trend, särskilt inte för yngre personer.

Jag personligen har “gått in i väggen” två gånger i livet. Jag har varit deprimerad. Jag har varit så stressad att jag har suttit på en stol och inte kunnat sluta skaka, utan hela kroppen har darrat. Jag har vaknat där första känslan har varit ångest. Allt detta går inte ens att jämföra med någon som har en svår depression. Det jag har upplevt har varit ett ytskrap av vad en del vänner, bekanta, kollegor och fina människor i min omgivning lever med. Första gången jag gick i väggen ordinerade dock läkaren skogspromenader. Frågan är om han visste vad han egentligen gjorde där och då, sett till den forskning vi ser resultatet av nu? Jag tog en del skogspromenader, fick energi och motivation, sökte ett nytt jobb och gjorde en nystart i livet. Positivt på alla plan. Bättre jobb, bättre lön, bättre vänner, bättre lägenhet osv. Allt som krävdes var den där orken och energin till att ta sig ur det svarta gruvhålet och våga satsa mot ljuset.

TVÅ saker har förändrat mitt liv radikalt;

Det ena är motion. Jag gillar att styrketräna och hade ett tag en liten ambition om att pumpa på mig lite mer muskelmassa och bli biffig, men det slog om lite när jag fick uppleva effekten av motion. Jag hatade nämligen all löpning och all konditionsträning. Tills jag hittade skogen och insåg att jag kunde göra det i naturen. Utan att tänka på det. Jag gillar fortfarande styrketräning, men jag försöker hitta en medelväg genom att vara halvkass på både löpning och styrka 🙂 .

Den andra delen är naturen.

Det andra som förändrade mitt liv var att komma ut i naturen. Jag är uppväxt i en liten by i norrland med naturen nära, men genom alla år med karriär, jobb osv så har jag hamnat i kontorsmiljö. Skrivbord, stol, dator; varsågod och jobba. Ett tag körde jag på gym i stadsmiljö och sprang i stadsmiljö. Lite på repeat, något jag gjorde bara för att andra gjorde det.

Så en dag tog jag turen ut i naturen och sprang efter en vandringsled. Jag minns känslan än idag. Jag sprang efter en mysig liten skogsstig med massor av hinder, tänkte inte ens på att jag sprang förrän det dök upp en skylt om en gammal grotta där det hade bott folk innan. Jag sprang genast dit, hittade grottan, kikade in. Sedan ut på leden igen och ut på tur. Ny skylt, ett gammalt torp på 5 kvm där en familj bott med fyra barn? what? Stenlämningar efter väggarna, eldstaden kvar intakt. Vidare, upp på en ås, ÅH, utsikt lååååååångt utöver en sjö. Jag glömde precis bort att jag faktiskt sprang. Löptränade. Först efteråt upptäckte jag vilken distans jag hade arbetat mina fötter genom. What?! Detta tar de upp i klippet från Vetenskapens värld; när man kommer in i ett flow där man glömmer bort vad man egentligen gjorde. Exakt så! Terränglöpning för mig glömmer bort löpningen och ser allt annat.

Jag har en specifik vän som mått väldigt dåligt och väldigt länge och som hittat tillbaka till livet genom fiske. Fiske!
Jag har agerat utifrån vad jag känt varit bäst för mig. När jag nu ser mer och mer vetenskapligt förklara varför så förstår jag. I did find “the pill”. Not the blue one, not the red one, just “that” one.

Vetenskapen är dock inte helt tydlig. Jag gillar vetenskap och studier överlag och gillar att vara kritisk. Vetenskapen påvisar positiva effekter av att vistas i naturen, men har inte dokumenterat folk som sitter helt stilla i naturen utan har tagit folk som _rör sig i naturen_. Detta kan då ställas emot vetenskapen som påvisar exakt samma positiva effekter på hjärnan av att vara i rörelse och konditionsträna. Det jag KAN konstatera utifrån all vetenskap, är att vara i rörelse i naturen knappast är fel.

Källorna för detta inlägg går till Anders Hansen från P1 sommarprat;
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1319465?programid=2071

Samt vetenskapens världs klipp som publicerades i dagarna;
https://www.svtplay.se/video/23469350/vetenskapens-varld/vetenskapens-varld-sasong-2-frisk-av-naturen