I helgen avgjordes Hyssnaloppet i Västergötland. Vi fick en berättelse från arrangören Henrik Egerbo om hur han upplevde loppet.

"Söndag 21:14 barnen sover, post race utmattningen börjar slå över mig och många tankar snurrar i skallen. En tävlingshelg som liten arrangör är intensiv, krävande och väldigt givande. Många snabba beslut och tas och man vill att alla ska få en upplevelse med sig som de kan bära länge. Vad gick bra, vad kan gå bättre?.

Det sjätte Hyssnaloppet är över och vi tappade inte bort någon i skogen detta år heller. Efter 2018 var vi tveksamma om vi skulle arrangera ett lopp till men bestämde oss ändå för att ännu en gång bjuda på dans i Hyssna, jag ville ju också få delta innan vi är klara.

Lördag 05:30 ringde klockan. På med kaffe, fram med flingor och sedan iväg till starten. Jag, min bror Victor och medarrangör Fredrik Fröven möttes upp på skolgården. Efter två timmars arbete stod vi färdiga med sekretariat/mål och började bocka av löpare. Även resterande del av vänner och familj som alltid ställer upp, var där och hjälpte till.
08:45 kör vi en genomgång vid starten. Det är inget avancerat, drar lite om banmarkering, säkerhet, vätskestationer, banans profil mm. Sen börjar det bubbla i min mage, jag ska ju faktiskt vara med och springa.

När starten går njuter jag av att få befinna mig mitt bland löparna, ser fram mot dagens utmaning. Direkt ser jag en tidigare vinnare skapa en lucka, en lucka som ska fortsätta öka. Då vi efter de två första km kommer fram till bokskogen har den växt till de jagande. Börjar prata med lite medlöpare som glatt delar sina minnen från tidigare år, då det både varit olidligt hett eller ösregnat.

Sakta men säkert bockas de första 9 km av och vi närmar oss vätskekontroll #1. Blir rejält peppad av familjen som håller i vätskestationen och springer vidare fulladdad. Första delen på leden går genom kuperad, vacker bokskog, nu byts detta ut mot tätare granskog. Mitt ute i skogen står en kompis och hejar på oss, barnen sitter utmed leden och har händerna fulla med kantareller. Jag har nu slutit följe med ett gäng starka trailtjejer och får bita i för att hänga med. Backarna avlöser varandra och vi får varva snabb utförslöpning med gång uppför. Planen är att försöka hålla 10 km/h som snitt. Kollar av detta regelbundet och tycker det flyter på bra. Vet om att ledens första 18 km har de tyngsta stigningarna, klarar jag splittarna kan det gå på 4 h.

Vid station #2, som även den drivs av vänner, väntar min familj. Härligt att ladda med både kramar och energi i magen. Fyller händerna med chips och försätter vandra uppför en av banans längsta stigningar. På toppen hinner jag precis få en glimt av utsikten, innan vi börjar rusa nedför i öppen björkskog. Klockar här av ännu en 10 km split som ligger enligt plan. Skogen övergår från björkar till öppna hästhagar och sedan vidare in i granskog som för tankarna till en sagobok. I detta läge börjar tankarna bli tyngre och distansen gör sig påmind. Vi är nu på väg mot den mest nordliga stationen, därefter kommer man till området som kallas Tassemarkerna efter att ha hyst Hyssnas sista vargar under 1800-talet.

Framme på station #3 är det återigen glada miner och ett fulldukat bord med allt man kan önska sig. Några hundra meter efter att jag passerat stationen slår det mig att jag missat banankakan. Sedan första året har trötta löpare bjudits på både banankaka och kaffe. Är på väg att vända tillbaka, men kroppen är inte sugen på några extra km så jag fortsätter. Här springer vi en bit på grusväg, som konstant går upp och ned innan vi kastas ut i vildmarken vid Uttermossen. Spanar efter vargarna som är borta sedan länge utan resultat. Har tappat mitt första sällskap som drog mig framåt, men kan ibland ana dem långt bort i skogen. Börjar nu tänka på målet och ser fram mot att vila benen. Klockan har passerat 26 km, då vi återigen kommer ut på grusväg. Lite skönt att byta skuttandet i skogen mot monotont stampande.

Vet att station #4 varit på Gekås för att inköpa pynt men vad har de inte avslöjat. För att bjuda igen lite har jag preppat i skogen med en maskeradkostym. Strax innan stationen som ligger på toppen av en backe plockar jag fram Nalle Phu-dräkten och försöker krångla ned fötterna. Får genast kramp, först i höger ljumske och sedan i insida lår. Ramlar ihop på marken men trycker i fötterna i dräkten innan jag lyckas stretcha ur krampen. Trycker i mig två GT-tabletter och springer upp mot stationen. Tjejerna på stationen får sig ett glatt leende när jag springer över krönet och ropar efter honung. Får tyvärr ingen honung men stannar och laddar med några muggar sportdryck. Stationen är pyntad med guldtema. Muggar, duk, girlanger mm, allt är guldfärgat. Löpningen fortsätter genom några gårdar innan det är dags för stig. I skogen tjoar jag till på några svampplockare att de ska passa sig för björnen och får ett leende tillbaks. Med 32 km i benen mår man gott av ett leende.

Vid femte stationen har jag blivit passerad av en löpare vars rygg jag försöker hålla. Det funkar i 50 meter innan jag får återgå till min numera lufsande löpning. Fyller handen med lite godis innan jag binder den numera varma dräkten runt midjan och fortsätter jogga. På väg in mot Hyssna möts man återigen av folk och får glada tillrop. Lyckas hålla mig löpandes och drar nu upp dräkten igen. När jag rundar skolgården och fortsätter in mot mål är det en härlig känsla. Passerar mållinjen med händerna högt och får äntligen tilldela mig själv titeln ”king of the hills”.

Men dagen är inte slut här. Gör ett snabbt klädbyte och försöker hjälpa till i depån. Fredrik, Anna, Jennie, Jessica, m fl gör ett grymt arbete med att applådera in folk i mål, dela ut high fives, notera måltider mm. Medaljutdelningen sköter barnen, något de gör med stolthet till alla hjältar som springer i mål. Vi delar ut pokaler till vinnarna och dukar sedan upp med pizza från den lokala pizzerian.

Ju längre dagen lider vänder tyvärr vädret mot det sämre. Det som började med en himmel där solen sken igenom byts nu mot mörka moln, snart börjar det regna. Med bara tre kämpar på banan tilltar det rejält och vi som är kvar håller oss under tältets skyddande tak. Till tonerna av ljuv musik tar slutligen dagens största hjältar sina sista kliv in över mållinjen, hand i hand med leende ansikten.

Dagens vinnare i herrklasen blev Enar Andersson på 3:06:16. Vinnare i damklassen blev Petra Klevmar Vånder på 3:26:56. Vi är alla glada och trötta när helgen är över. Det är skönt att ha fått alla deltagare i mål och framför allt har ingen skadat sig. Som arrangör är man även tacksam för alla som frivilligt är med och hjälper till. Uppskattningsvis har loppet använt drygt 20 funktionärer. Om det blir ytterligare ett Hyssnalopp får tiden avgöra, men det finns åtminstone en mapp på datorn som är titulerad 2020."