Det skulle bli den stora genomköraren inför min debut på 100 miles under Kullamannen. Istället blev det en perfekt nystart efter en, på alla sätt, usel sommar.

För ett par månader sedan kom en inbjudan från Niklas Holmström, ultra-räven som kan varenda millimeter på sörmlandsleden. Han hade knåpat ihop en runda som så gott det går skulle motsvara ett varv nere på kullen och bjöd in till gemensam träning.

Nåväl, vid 17-tiden gav vi oss iväg efter några visdomsord från Niklas. Ett tjugotal löpare i perfekt väder! Dröjde inte länge innan man kunde ana banans karaktär. Brant upp, brant ner. På klippblock vid strandkanten och ömsom obanat, ömsom småstig. Första loopen var relativt löpvänlig efter den första kilometern.

Efter en dryg timme var vi tillbaka vid starten. Solen var på väg ner och enligt rykten var vi på väg mot banans höjdpunkt, toppen av Falkberget. Och med perfekt timing nåddes toppen. Grym utsikt över Marvikarna!

Efter det fortsatte vi bland mjuka stigar, upp och ner. Säsongens första pannlampa-löpning för mig. Började så smått ångra mig över valet att använda shorts, många fina rivsår blev det under kvällen.

Fortsatt in i kvällens mörket. Upp och ner. Stig och obanat. Så. Jäkla. Bra!

Eftersom jag redan ställt in mitt deltagande i Kullamannen så var kvällens mål redan satt till ett varv. Ingen stress med andra ord. Ett utsiktstorn passerades och såna kan man ju inte bara springa förbi. En lång ranglig stege upp till ännu en fantastisk utsikt!

Efter avstickaren upp till tornet sprang jag i princip solo resten av loopen men i sån här natur är det inte att underskatta. Uppförsbackarna fortsatte att avlösa varandra, vissa med såphala, mossiga stenar. Bara som en extra krydda till en redan utmanande bana.

Efter 22 km var båda looparna avklarade och jag kände mig klar för denna kväll. Hårdingarna som laddar för fullt för Kullamannen fortsatte ett par timmar till men för mig räckte det just nu. Den motivation jag saknat de senaste månaderna har börjat återvända och den här kvällen blev verkligen en kickstart för min omstart. Som jag saknat att vara ute längre stunder i skogen!

Och en sak är säker efter helgen, det kommer bli ett snart återbesök för att få uppleva hela sträckan igen i dagsljus.