Sedan helgen mellan jul och nyår har Patrik och jag varit ute och sprungit på lite olika delar av Sörmlandsleden. Dels för att få löpvolym i terräng men även för att få uppleva nya miljöer. Det är väldigt lätt att bli bekväm av sig och enbart springa sina vanliga rundor hemmavid. Med det inte sagt att det skulle vara fel att springa sina vanliga rundor. Ibland är det till och med att föredra eftersom man kan slå på autopilot och ärligt talat är det hemmavid på invanda rundor som majoriteten av mina löppass förläggs.

Nu har vi dock valt att krydda med lite Sörmlandsled och det är som en överraskning varje gång man ger sig ut eftersom man inte vet vad som väntar. Jag har valt att se på det som upplevelselöpning.

Hur vi gör

För att göra det enkelt för oss har vi tagit bil till en etapp och sedan har vi sprungit hela eller en del av etappen för att sedan vända och springa tillbaka till bilen. Här kan man ju tänka att det skulle kunna vara lite trist att springa samma sträcka fram och tillbaka men faktum är att när man springer en sträcka för första gången så tycks man upptäcka saker åt båda hållen. Blir nästan som att springa en helt ny sträcka. Har du t ex testat att springa din vanliga runda åt motsatt håll så vet du vad jag menar.

Ofta har vi tänkt oss att vara ute en viss tid och vänder efter halva. Eller så har vi bestämt oss för en viss sträcka innan vi vänder. Men ofta blir det på ett ungefär och vi går mer på känsla än på att slaviskt följa en plan. Ser vi något fint vi vill fota så stannar vi och fotar. Vi stressar sällan men vi kommer också in i fint flow ibland och då rullar vi på utan stopp.

Vad vi har med

Jag brukar ofta bli varm när jag springer och under vintern klär jag mig i lager för att kunna skala av mig när det behövs. Brukar starta med jacka om det är några plusgrader men plockar av den när jag blivit varm och springer sedan i långärmad tunn ulltröja. Därefter brukar det räcka för mig att temperera mig själv genom att ta av och på handskar och pannband. Blåser det eller om det regnar alternativ är minusgrader så behåller jag ofta jackan på. På benen har jag ett par vinterlöptajts och på fötterna ullstrumpor och ståldubbade skor.

Om vi ska vara ute runt 3 timmar (den här tiden på året) ser jag alltid till att ha något förstärkningsplagg (regnjacka eller en torr ulltröja, torra ullvantar, buff) i ryggan att dra på om något händer eller vi tvingas slå av på tempo. Brukar även packa ner pannlampa utifall att äventyret drar ut på tiden och det finns risk att det kan hinna bli mörkt.

På vintern brukar jag ha med mig två softflasks á 500 ml. En med sportdryck och en med elektrolyter. Brukar dessutom plocka med mig 4-5 gels. Har alltid med något mer än vad jag tror mig behöva för att vara säker om något oförutsett händer.

Vad vi får uppleva

Sörmlandsleden är en omväxlande led som bjuder på många olika typer av miljöer. Som en påse med lösviktsgodis. Det mesta är gott men vissa partier är lite småtrista (men de tuggar vi i oss ändå).

Idag sprang vi delar av etapp 27 och där vi valde att hoppa på var det initialt väldigt lättlöpt. Breda stigar som delades med ett mtb-spår. Efter några kilometer kom vi in på ett elljusspår där vi fick span på två orädda rådjur. Vi tog det hela med betydligt större ro än när vi förrförra helgen passerades av ett vildsvin i full fart rakt över leden.

Elljusspår övergick till en ganska lång transportsträcka till och genom Forssjö. Efter att ha tagit oss upp på en höjd vek vi ner i en trolsk skog med skyhöga tallar och solljus som flödade in över mossan. Lyckan över vacker skog blev kortlivad när vi kom ut på ytterligare en transport längs en grusväg. När vi äntligen vek upp i ett skogsparti med avverkad skog skämtade vi lite om skylten som satt uppsatt "Förbjudet att framföra motorfordon på Sörmlandsleden". Det tog inte lång tid innan skämten övergick till svordomar. Några idioter hade kört sönder delar av leden med typ endurohojar. Vi fick trippa fram efter bästa förmåga i djupa och lösa lerspår. Känslan kan liknas vid att springa på en löst packad sandstrand.

När leden åter blev skog hade humöret och orken börjat tryta och vi bestämde oss för att vända tillbaka efter 10 km.