10 månader mot 10 mil

Hur sammanfattar man första månaden med 10 månader mot 10 mil?Jag blev först väldigt glad och hedrad att få testa detta online coachingprogram från Pace on Earth alldeles gratis. Så betänk detta när ni läser att jag kanske är aningens färgad i mina åsikter, men jag var också väldigt tydlig att jag kommer vara öppen och ärlig i vad jag skriver vilket inte alls var några problem.Varför hoppade jag ens på detta kan man undra, men det är inte så konstigt eftersom jag mer och mer gått från att försöka springa snabbt på kortare distanser som 5 och 10 km utan att för den skull bli varken särskilt snabb eller tycka att det var kul. Jag upptäckte runstreak för 546 dagar sedan och fick ett helt nytt lugn, både gällande löpning och i livet i övrigt och jag började också mer och mer fascineras av dessa ultralöpare, vad är det som driver dem? hur fasen klarar dom hålla igång både fysiskt och psykiskt i så oerhört långa lopp både km-mässigt och tidsmässigt. Det längsta jag sprungit tidigare är Axa fjällmaraton på 45 km och då led min kropp på alla tänkbara sätt så det är ju ett ganska stort steg att hoppa upp till 100 km eller till och med 160 km som är mitt huvudsakliga mål. Det första man får göra innan man ens börjat programmet är att fylla i ett frågeformulär med ganska kluriga men väldigt tänkvärda frågeställningar, jag fick själv en funderare till varför jag springer och vad är mitt mål med löpningen. Jag grävde ganska djupt i mitt inre i mitt svar så jag kan tänka mig att Johnny och Ellen satte kaffet i vrångstrupen då jag öppenhjärtligt berättade om uppväxtmiljöer barnhem på 70-talet och fosterhem efter det. Att man alltid hade en känsla av att aldrig duga, att aldrig hamna i första rummet utan man var alltid det där barnet som fick det som blev över och som inte riktigt hörde hemma någonstans. För att kompensera för detta försökte man på alla sätt vara duktig på allt, för att synas. Det kunde gälla allt från simning, fotboll, Tae Kwon Do, till att dricka sprit och härja på stan, allt ville man bli bäst på men kanske som tur var blev jag inte särskilt bäst på något.Tillbaka till programmet. Första två veckorna började enligt mig väldigt, väldigt lugnt, men jag förstår att för många som kanske inte tränar varje dag så är det en viss omställning som kanske kräver nån veckas tillvänjning. För mig som kört både runstreak och alternativ träning varje dag under ganska lång tid kändes det först lite för lugnt och jag oroade mig lite för att det kanske inte skulle utmana mig tillräckligt, men någonstans hade jag ändå känslan av att detta är bara för att vagga in oss medverkande i någon slags meditativ fas där vi sakta tar till oss hela filosofin med upplägget. Själva löpningen är för mig inte så stor skillnad mot hur det varit senaste året, det jag kan sakna är att ta ut mig rejält nån gång ibland men eftersom upplägget är att vänja kroppen på alla sätt med att klara ultralöpning så gäller det ju att vänja muskler och leder vid att kunna hålla igång länge, det gäller att vänja kroppen med att försöka ta bränsle ur lagrat fett istället för kolhydrater och kanske det som kommer bli det allra svåraste för många, att rent psykiskt få hjärnan att vilja fortsätta när det är motigt, tungt, det gör ont och man känns helt utmattad och man har hållit på i många timmar i sträck. Det ska bli riktigt spännande att se hur man själv reagerar på detta.Jag har ju varit där i andra sammanhang som i det militära men det var ju typ 30 år sedan så man vet ju inte om man fortfarande har den envisheten och viljan längre. Jag har ju dock kört vätternrundan några vändor och sprungit diverse fjällmaror på väldigt dåliga tider men det innebär också att man är igång många timmar så det är ju positivt, jag vet att jag kan hålla på länge.Det märks nu att programmet börjat växla upp i intensitet och tränad tid och det blir mer och mer utmanande för varje vecka som går, vi har precis fått julis månads schema och jag har skummat igenom det med stor entusiasm. För mig är det är verkligen roligt att följa ett program med ett schema som är så väl uppbyggt, det är hittills en väldigt bra mix mellan olika löpövningar, temapass, funktionell styrka, meditation och en blandning av kortpass, baspass och långpass. Det blir aldrig tråkigt och det verkar väl genomtänkt på alla sätt.Den största bonusen av alla är att min höft som strulat i över ett år blivit betydligt bättre under denna månad, kanske är det styrketräningen i programmet som gjort underverk :-) Mer information om coachingprogrammet finns på Pace On Earths sida

Varför hoppade jag ens på detta kan man undra, men det är inte så konstigt eftersom jag mer och mer gått från att försöka springa snabbt på "kortare" distanser som 5 och 10 km utan att för den skull bli varken särskilt snabb eller tycka att det var kul. Jag upptäckte runstreak för 546 dagar sedan och fick ett helt nytt lugn, både gällande löpning och i livet i övrigt och jag började också mer och mer fascineras av dessa ultralöpare, vad är det som driver dem? hur fasen klarar dom hålla igång både fysiskt och psykiskt i så oerhört långa lopp både km-mässigt och tidsmässigt. Det längsta jag sprungit tidigare är Axa fjällmaraton på 45 km och då led min kropp på alla tänkbara sätt så det är ju ett ganska stort steg att hoppa upp till 100 km eller till och med 160 km som är mitt huvudsakliga mål.

Det första man får göra innan man ens börjat programmet är att fylla i ett frågeformulär med ganska kluriga men väldigt tänkvärda frågeställningar, jag fick själv en funderare till varför jag springer och vad är mitt mål med löpningen. Jag grävde ganska djupt i mitt inre i mitt svar så jag kan tänka mig att Johnny och Ellen satte kaffet i vrångstrupen då jag öppenhjärtligt berättade om uppväxtmiljöer barnhem på 70-talet och fosterhem efter det. Att man alltid hade en känsla av att aldrig duga, att aldrig hamna i första rummet utan man var alltid det där barnet som fick det som blev över och som inte riktigt hörde hemma någonstans. För att kompensera för detta försökte man på alla sätt vara duktig på allt, för att synas. Det kunde gälla allt från simning, fotboll, Tae Kwon Do, till att dricka sprit och härja på stan, allt ville man bli bäst på men kanske som tur var blev jag inte särskilt bäst på något.

Tillbaka till programmet. Första två veckorna började enligt mig väldigt, väldigt lugnt, men jag förstår att för många som kanske inte tränar varje dag så är det en viss omställning som kanske kräver nån veckas tillvänjning. För mig som kört både runstreak och alternativ träning varje dag under ganska lång tid kändes det först lite för lugnt och jag oroade mig lite för att det kanske inte skulle utmana mig tillräckligt, men någonstans hade jag ändå känslan av att detta är bara för att vagga in oss medverkande i någon slags meditativ fas där vi sakta tar till oss hela filosofin med upplägget.
Själva löpningen är för mig inte så stor skillnad mot hur det varit senaste året, det jag kan sakna är att ta ut mig rejält nån gång ibland men eftersom upplägget är att vänja kroppen på alla sätt med att klara ultralöpning så gäller det ju att vänja muskler och leder vid att kunna hålla igång länge, det gäller att vänja kroppen med att försöka ta bränsle ur lagrat fett istället för kolhydrater och kanske det som kommer bli det allra svåraste för många, att rent psykiskt få hjärnan att vilja fortsätta när det är motigt, tungt, det gör ont och man känns helt utmattad och man har hållit på i många timmar i sträck. Det ska bli riktigt spännande att se hur man själv reagerar på detta.
Jag har ju varit där i andra sammanhang som i det militära men det var ju typ 30 år sedan så man vet ju inte om man fortfarande har den envisheten och viljan längre. Jag har ju dock kört vätternrundan några vändor och sprungit diverse fjällmaror på väldigt dåliga tider men det innebär också att man är igång många timmar så det är ju positivt, jag vet att jag kan hålla på länge.

Det märks nu att programmet börjat växla upp i intensitet och tränad tid och det blir mer och mer utmanande för varje vecka som går, vi har precis fått julis månads schema och jag har skummat igenom det med stor entusiasm. För mig är det är verkligen roligt att följa ett program med ett schema som är så väl uppbyggt, det är hittills en väldigt bra mix mellan olika löpövningar, temapass, funktionell styrka, meditation och en blandning av kortpass, baspass och långpass. Det blir aldrig tråkigt och det verkar väl genomtänkt på alla sätt.
Den största bonusen av alla är att min höft som strulat i över ett år blivit betydligt bättre under denna månad, kanske är det styrketräningen i programmet som gjort underverk :-)

Mer information om coachingprogrammet finns på Pace On Earths sida