Ni läsare har röstat fram Anna Carlssons rekord på Bergslagsleden till Årets Prestation i Trailrunning Sweden. Awards. Motiveringen lyder:
”Landets kanske allra bästa över de riktigt långa distanserna krossade den tidigare Fastest Known Time (FKT) på 28 mil långa Bergslagsleden. När hon sprang på 38,5h var hon hela 5,5h före tidigare rekordhållaren Lars Drageryd.”
När vi pratar med Anna är hon hemma i Abisko, där hon och sambon Roger jobbar med norrskensturim.
– Det är fullt upp nu, lite mörkt men det vänder ju snart. Jag har varit lite omotiverad, så det här kändes jättekul och var en välbehövlig pepp, jättekul, säger Anna.
Hur ser du på din löpning på Bergslagsleden så här med åtta månaders distans?
– När jag tänker tillbaka på det nu så är det positiva känslor. Det var ett teamwork, det var jag som sprang men vi gjorde det tillsammans. Att försöka slå FKT på Bergslagsleden var ett substitut till att tävla, en grej som jag aldrig hade gjort om det hade funnits lopp att springa i våras. Men jag ville ha ett kvitto på var jag stod efter vintern, det känns alltid lite osäkert. Det var skönt att veta att jag var i bra slag och gå in i säsongen med det i ryggen. Jag blev sliten men inte så farligt, och det var gott om tid till nästa lopp. Det är det längsta jag har sprungit om jag inte räknar backyard och jag är sugen på längre distanser.
Hur summerar du säsongen 2021 som helhet?
– Det känns som att jag inte har gjort så mycket, men eftersom loppen är så långa så hinner jag inte springa så många. Som helhet var säsongen över förväntan. Val d’Aran, 161 km i spanska Pyrenéerna som jag vann, liksom Kullamannen 100 miles var plussen, medan UTMB gick åt helvete för att tala klarspråk. Jag hade underskattat tiden för återhämtning mellan Val d’Aran och UTMB, inte minst när det gäller att bli sugen på att tävla igen. Jag har lärt mig att jag behöver mer tid för att vila och träna inför UTMB.
Vad är du mest stolt över den här säsongen?
– Val d’Aran var riktigt bra, det var min första internationella vinst – ett kvitto på att jag kan springa den typen av lopp också, jag har inte så mycket erfarenhet av så tekniska banor. Det var kul att det funkade.
Hur ser planerna ut för 2022?
– Det första målet är Barkley Marathon i USA i mars, jag hoppas att äntligen komma iväg dit nu efter att ha blivit stoppad av pandemin två år i rad. Sedan ska jag springa Snowdonia 100 km i Wales i början av juli och så då ett nytt försök på UTMB i slutet av augusti. I övrigt tänker jag springa fler korta lopp i Sverige, och med kort tänker jag upp till 80 km.
Kommer du att träna på samma sätt som tidigare eller gör du några förändringar?
– Nu under vintern har jag gjort om lite och har kört mer styrka och alternativt nu ett tag. Sedan är tanken att höja farten på vissa pass, vara mer specifik i det jag tränar så att inte allt blir mellanmjölk. Exempelvis hellre springa 500 höjdmeter hårt, än att samla så många höjdmeter som möjligt. Jag ska periodisera och träna i treveckorsblock med olika fokus. Ett mål är att förbättra och höja den där halvobekväma farten mellan bekvämt och tröskel, det är där som min tävlingsfart finns. Det här året har jag tränat specifikt för att bli bättre nedför och det har gett resultat, till nästa år vill jag bli starkare uppför.
Förutom den eviga äran, vinner Anna också 3 000 kr på Salming Running.
Övriga nominerade till Årets Prestation var Jonas Buud och Kullamannens organisation.