"Extremt skönt", var Sebastian Ljungdahls kommentar efter att han vunnit Transgrancanaria Marathon över 43 km och 1355 höjdmeter.
Efter att ha legat trea i inledningen av loppet, tog sig Sebastian ikapp när det gick uppför.
- I starten stack Zaid Ait Malek Oulkis och Anders Kjaerevik direkt, de spurtade iväg. Jag hängde inte på utan låg ensam på tredjeplats ett tag. Men sedan plockade jag uppför och när första längre utförsbacken började, var jag ikapp täten. Där sprang jag kontrollerat och gled på bra. Efter vätskan vid 16-17 km, fick jag en lucka i en uppförsbacke. Sedan sprang jag själv hela vägen till mål. Krafterna höll förvånansvärt bra, jag hade bra energi och är nöjd med genomförandet. Det var extremt skönt att inse att det skulle hålla hela vägen i mål.
Det var skiftande förhållanden under de drygt tre timmar som loppet varade.
- Första timmen var det kallt, bara +2, regn och blåsigt. Det var nog en fördel för mig jämfört med spanjorerna och kenyanerna. När vi kom ner nedanför molnen var det istället +25 och sol, då var jag trött.
Det fanns en osäkerhet hos Sebastian innan start.
- Jag är bättre tränad än någonsin, men jag hade covid för 5-6 veckor sedan och det har påverkat mig. Jag kan fortfarande inte springa i intervallfart utan får hålla mig till tröskelfart.
- Det är fantastiskt skönt att äntligen prestera internationellt, jag har väntat på det, säger Sebastian som i mål var 3 min före Finlands Mårten Boström och ytterligare tre före spanjoren Antonio Martínez Pérez.
Målet i år är totalen i Skyrunningserien.
- Och så hoppas jag på VM. Jag ska tävla mindre i år, jag behöver återhämtningen mellan loppen har jag lärt mig.
