Den 22–24 april går ultraarrangemanget Täby Extreme Challenge av stapeln. TEC springs på en 11,5 km lång varvbana och vid motionsgården Ensta Krog är start, varvning och mål. I ett stort varvningstält kan löparna värma sig, ha sina väskor med ombyten och äta och dricka det arrangören erbjuder. Distanserna är 50, 100 och 200 miles, samt Backyard Ultra vars varv är 6,7 km. Nytt för i år är Baby Ultra med 4 varv, 46 km. Banan går på asfalt, grusväg och en hel del stig, både genom bostadsområden och i terräng.
Tommy Carlsson laddar för sin tredje start i TEC 200 miles (32 mil!). Starten går kl. 10 på fredagen 22 april och då har han och övriga 200-mileslöpare 54h på sig att springa de 28 varven. Tre dagar och två nätter. Genom skymning, mörker och kyla, soluppgångar och förhoppningsvis fina dagar. Gunilla Kidmark har tagit ett snack med honom.
Du ska springa TEC 200 miles för tredje gången, berätta - vad ser du mest fram emot?
– Den här gången ska jag springa med min ultrapartner Sofia Kay, det blir hennes första 200 miles-lopp och om allt går vägen så blir det således distansrekord för Sofia. Så jag ser verkligen fram emot att få dela hela upplevelsen med henne, från start till mål, det ska bli jättekul!
32 mil är ju otroligt långt för de flesta människor, hur föreställer du dig distansen? Hur delar du upp den i överskådliga delar?
– Ja, det är tämligen långt, men jag brukar inte tänka så mycket på distansen utan tar loppet som det kommer. Nästa depå är förstås alltid trevligt att se fram emot!
Ja, depån kommer du få se några gånger, 28 varv ska du springa. Vad tycker du är positivt och vad är utmanande med att springa samma varv många gånger?
– Det positiva är att man kommer till depå många gånger för att få fylla på energiförrådet! Det utmanande skulle förstås kunna vara att det kan bli tråkigt att se samma saker många gånger, men dels är det en rätt så omväxlande bana och dels ändrar banan skepnad under dygnen så för min del har det aldrig varit ett problem. Sedan underlättar det förstås att få springa i sällskap med Sofia, då blir det sannerligen aldrig tråkigt!
Är det något du har ändrat i din träning eller i mental förberedelse inför loppet jämfört med tidigare år?
– Nej, jag tränar på som vanligt. Jag springer ju en hel del ultralopp och betraktar även många av dem som träningspass med full service. Det är ju helt enkelt bara så kul att springa långt! Så jag känner mig trygg.
Vad är ditt primära mål med TEC 200 miles? Är det ett tidsmål eller placering eller något helt annat?
– Jag har sällan resultatmål, jag springer för upplevelsen och för att ha kul. Ibland har jag lite tur och kan placera mig, men det är inget jag strävar efter. Så även i detta fallet, det primära är att få springa tillsammans med Sofia och få dela upplevelsen med henne samt ha kul längs vägen: åka rutschkana ett par gånger och käka pingvinstänger!
Text: Gunilla Kidmark
Foto: Jacob Zocherman
