På fredag 3 november startar Kullamannen 100 miles. En av löparna som för första gången tar sig an utmaningen är Mia Saarni. Mia har gjort andra långa lopp, varav ett flertal Ironman, men detta kommer att bli hennes längsta löparäventyr. Gunilla Kidmark träffade henne för en intervju.

100 miles löparna möts av en ny bana med start i Höganäs, två varv på Kullaberg och sedan löpning längs havet till Ängelholm och vidare runt Bjärehalvön med målgång i Båstad. Löparna har 32 timmar på sig att springa de 16 milen, en tuff utmaning med många timmars mörkerlöpning i oförutsägbart novemberväder.

Varför vill du springa Kullamannen 100miles?
- Jag sprang backyard och 6-timmarslopp förra hösten och blev så imponerad av vad kroppen klarar av. Jag märkte att jag återhämtade mig fort efter korta pauser under backyarden och blev sugen på mer och längre. Samtidigt som jag sprang 6-timmars i Borås pågick Kullamannen och jag vet att jag frågade dig om du trodde att jag skulle klara det eller om jag skulle vara förnuftig och välja 100 km.

Kul att du valde 100 miles, jag tror att det är en utmaning som passar dig. Hur har du tränat?
- Jag gillar att springa, som jag kallar det, 3 L; lugnt, långt och länge. Jag gillar att upptäcka, njuta och umgås, men jag har inga problem med att springa själv heller. Detta blir som sagt en rejäl utmaning för mig, jag har aldrig sprungit längre än 84 km. Jag har oerhörd respekt för distansen.

Vad blir de största skillnaderna jämfört med trithlon och Ironman?
- Jag har genomfört andra långa lopp och den största skillnaden är att detta endast blir en av tre grenar, alltså inget byte till sim eller cykel. Bara springa hela vägen. Jag delar upp loppet i korta löp följt av "fikapauser" och kommer att gå i de tuffaste backarna och då passa på att få i mig energi. Det är länge sedan jag genomförde ett lopp som pågick under natten. Men skillnaden mellan detta och ett Ironman är att jag kan prata med medtävlande hela vägen om det vill sig väl, och jag kommer inte ligga strax under maxkapacitet och stressa. Det är så klart mer packning och planering inför detta.

Ja, det blir en hel del pannlampslöpning, nästan två nätter. Hur tänker du kring sömnbrist och trötthet?
- Sömnen kan vara klurig, jag vet att jag inte passar för nattarbete. Jag får försöka fördriva tiden med att njuta av lugnet, hoppas på en stjärnklar himmel och trevliga medlöpare. Jag försöker springa med ett leende både för att jag ofta är glad när jag tävlar, men också för att lura kroppen till att tro att det är roligt och trevligt. Kanske kan jag även bidra till att någon annan ler. Jag får ofta kraft av att se någon annan ha det tufft, då skärper jag mig och vill stötta dem. Ibland springer jag och tänker på alla människor jag tränat med inför lopp. Är det riktigt illa börjar jag räkna till 100 steg på varje ben och börjar om. Räknar dem jag springer ikapp. Ser det som ett äventyr och en möjlighet att träffa nya människor. Låter tankarna skena och fantasin flöda.

Det låter som en bra plan, jag hoppas att du får sällskap av en massa glada löpare längs vägen som du kan dela upplevelserna med och få energi av. En vecka kvar nu, hur spenderar du dagarna som är kvar till start?
- Nu är träningen gjord. Jag ska bara njuta och äta fram till start.