I samarbete med Dacia
Det är tredje gången som Jenny Josefsson tar sig an Kullamannen 100 miles. En guldring hägrar vid målet – och kanske mer än så?
– Målet är att disponera krafterna väl och springa på en bättre tid än ifjol. Och så är det ju alltid kul med pallplatser, ler Jenny som är en av favoriterna.
Den som klarar av Kullamannens 100 miles för tredje gången belönas med en guldring.
– Jag blev 9:a första året, sedan 4:a och förbättrade mig tidsmässigt med 5 timmar. Nu känns det positivt och kul att få återkomma till Skåne. Mitt mål är att genomföra loppet så bra jag kan, att göra rätt saker och minimera misstagen. Ett misstag kan vara att missa en snitsel, dricka för lite eller tycka att ”jag orkar inte ta på mig jackan” och därmed bli kall. Det är viktigt att i ett tidigt skede i loppet få i sig energi för att kunna behålla fokus. Jag ska använda min rutin och vara förutseende, och om något mindre bra händer – hantera det och fortsätta framåt.
– 100 miles är min favoritdistans nu, en spännande sträcka som kan vara mycket olika beroende på terrängen. Men i framtiden kan jag tänka mig att det blir ännu längre lopp. Det är inspirerande att se hur långt man kan springa. Jag är stolt över att jag har kommit igång med min egen träning, med tre barn, jobb och allt annat, att jag fortfarande har viljan och motivationen att träna. Sett till prestationer är det tredjeplatsen på Mozart 100 km och samma placering på 100 miles i Trail Alsace Grand Est som gör mig extra stolt, säger Jenny som var 23:a på Ultra-Trail du Mont-Blanc (UTMB) förra året men tvingades bryta med en förkylning i år.
– Min träning består av mycket traillöpning, jag bor nära skogen i Vallentuna. Det blir mycket mängd, jag tränar gärna två gånger om dagen – det behöver inte vara så långa pass.Jag försöker få kontinuitet i träningen. Främst under vintern kör jag styrka för att förebygga skador, och yoga för rörlighetens skull. Sedan åker jag gärna längdskidor, det har jag med mig sedan uppväxten i Sollefteå. Totalt blir det 10–12 timmar per vecka. Inför bergslopp ser jag till att få in fler höjdmeter.
Jenny arbetar med digital försäljning på Swedbank och har en aktiv familj med tre barn som ägnar sig åt olika idrotter.
– Det blir mycket skjutsande och mycket resor till framför allt längdtävlingar. Där känns det jättebra att ha ett samarbete med Dacia. Vi delar synen på vikten av att kunna ge sig ut i skog och mark, säger Jenny som kör en Dacia Duster.
Det där med barnens idrottande ja, dottern Agnes är bara 17 år men springer redan ifrån mamma.
– Vi tränar ihop en del och nu i helgen kommer hon att springa 50 km loppet på Kullamannen.
Jenny ingår i Salomons svenska team.
– Vi blir ett gäng nu på Kullamannen, det är inspirerande löpare som är kul att umgås med. Jag kommer att springa hela vägen i nya skon S/Lab Ultra, jag brukar inte byta under loppet.
– Fram till start på fredag kväll, blir det främst fokus på att äta, dricka och sova. Samt kolla utrustningen. Kläderna är viktiga för mig, jag måste kunna klä på mig mer så att jag inte blir kall. Den senaste tiden har jag lagt in löpning med pannlampa i terräng för att vänja mig vid det. Men det mesta av träningen är ju gjord nu, sedan en tid tillbaka. Det är alltid pirrigt att springa så här långt. Jag vet ju att det blir jobbigt. Efteråt är det härligt, det ger en kick, och upplevelser och minnen för ett bra tag. Det är skönt att starta på kvällen, då blir det 12 timmar mörker först och sedan kommer ljuset som en lättnad. Ifjol tog det mig 20 timmar och 50 minuter, på så ”kort” tid blir jag inte sömnig.