Ur sorg, oro och frustration över att sanktionerna mot ryska idrottare hindrar henne att uppnå sina idrottsliga drömmar just nu, kom en målmedveten satsning på löpning och traillöpning. I väntan på att få tävla internationellt som orienterare, satsar Veronika Kalinina på Outnorth Trailtour.
– Jag försökte se vad jag kunde göra, istället för att bli ledsen över det jag inte kan göra, säger hon.
24-åringen bor på Lidingö sedan 2,5 år och har representerat IFK Lidingö sedan 2019. Meritlistan innehåller två JVM-guld i orientering och två i skidorientering, SM-guld i sprintstafett med IFK Lidingö och i höstas tog hon brons på SM i långdistans före många av de svenska landslagslöparna. Vinst i Tromsö Skyrace 2023 är den främsta meriten inom traillöpning. Än så länge.
För utöver nationella orienteringstävlingar, blir det alltså en satsning på Outnorth Trailtour i år. Delvis okänd mark för Veronika.
– I orientering springer du ensam, du får ingen hjälp. I ett löplopp möter du de andra sida vid sida, det påverkar taktiskt och mentalt. Jag behöver fokusera på mig själv och mina starka sidor, inte ha bråttom i starten till exempel. Men det går ju även att använda de andra löparna, är jag trött så kan jag fokusera på någon annan. Det gäller också att kunna reagera snabbt när saker sker, ta beslut om jag ska gå med om någon drar iväg, etc. Det blir spännande i trailtouren. Jag kommer lära mig mycket i första loppet, förstå upplägget i traillopp med taktik och mindset.
Veronika ser fram emot det första loppet i trailtouren, Hoka Torekov-Båstad.
– Formen känns väldigt bra, jag är mycket nöjd med min vinterträning. Jag är stark, men jag vet inte så mycket om de andra löparna och hur bra de är. Jag ska känna in tempot och känna av mig själv. För ett par år sedan sprang jag banan på träning, jag minns att det är jättevackert och att det finns ett tekniskt parti som jag ser fram emot – jag tror att jag är stark där. Det är en avvägning: ska jag springa fort där eller spara mig? Det här loppet är en bra kombination av teknisk och enklare löpning.
Efter att ha tagit en master i marknadsföring vid Stockholms universitet, har Veronika nyligen börjat jobba.
– Jag jobbar heltid som marknadsförare på en start-up inom sustainable mobility. Det är en förändring och det har varit viktigt att hitta en rutin. Målet var att hålla uppe träningsmängden. Jag tycker att jag har hittat ett upplägg som fungerar, så att jag orkar träna och hinner vila. Det är jag nöjd med, för mig är både idrotten och jobbet viktigt. Min arbetsgivare är förstående och flexibel, jag kan jobba när och var jag vill – bara jag gör jobbet.
– Rent konkret har förändringarna inneburit att jag springer till jobbet, springer på lunchen, etc. Det gäller att planera. Jag har ökat antalet träningstimmar med cirka en timme i veckan till 15h/vecka. Och det bästa är att det inte känns som en stor grej, jag är van vid att springa många kilometer nu. Fem dagar i veckan tränar jag två pass, övriga ett pass. Jag kör 2 timmar styrka per vecka, det är viktigt för löpare – speciellt för orienterare. Styrkan är det svåraste för mig att få gjort, jag tycker att det är tråkigt att gå till gymmet. Men, jag springer mycket och kan inte öka löpningen så mycket mer. Däremot finns det potential att öka styrkan, där kan jag bli bättre. Jag tränar mycket bål, mest med min egen vikt. Och så kör jag plyometrisk tränining.
Den här vintern har Stockholm bjudit in till bra skidåkningr.
– Träningen har innehållit mer längdskidor än vanligt, eftersom det har varit fina förhållanden för det. Jag har faktiskt en bakgrund som skidorienterare och längdåkare, jag älskar skidor och det hjälper mig i löpningen. Skidåkningen avlastar kroppen och låter mig arbeta med andra muskler, och så är det ju suverän konditionsträning.
Sanktionerna har som sagt inneburit ett omställt sikte för Veronika.
– När sanktionerna kom blev jag väldigt frustrerad, men jag försökte se vad jag kunde göra istället. Jag började springa halvmarathon, det motsvarar en långdistans i orientering i tävlingstid. 2022 sprang jag Prag halvmarathon, och kände att jag ville bli bättre. Förra våren blev det Premiärhalvan i Stockholm. Jag har alltid varit bättre orienterare än löpare, så att försöka utvecklas inom löpning och kanske framför allt traillöpning, är relevant. Det ger mig motivation att kunna mäta resultatet, vilket är extra viktigt nu när jag inte får springa mästerskap och världscup i orientering.
– Det ska bli kul att få tävla i Outnorth Trailtour, jag kommer att ta chansen att satsa och fokusera på det under det här året. Det är svårt under ett vanligt år som internationellt satsande orienterare, då är programmet för späckat.
När är du mest nervös, när du ska tävla i orientering eller löpning?
– I löplopp, det är ganska nytt för mig. Jag vet inte vad jag kan förvänta mig och det ska bli spännande att utforska det. Lite rädd är jag också, det är ju så tufft. Under ett halvmarathon kommer ju känslan att jag bara vill dö för att det är så jobbigt. Men jag vill inte skapa negativa tankar. Mitt mål är att inte vara rädd och nervös, utan känna att det ska bli roligt att få göra mitt bästa, stå på start och vara stolt över min träningsvinter.
