Det blev en framgångsrik helg i franska Alsace för Anna Carlsson och Jenny Josefsson. De vann 170 km, respektive 113 km loppen.
Anna Carlsson är tillbaka i tävlingssammanhang efter en lång period med skadeproblem. Och det var inte vilken comeback som helst.
– Det var kul att kunna springa längre igen. Vägen till start har varit lite brokig då jag egentligen bara kunnat springa hyfsat skadefritt sista två månaderna. Så jag var väldigt glad över att ens komma till start. Hade bestämt mig för att börja lugnt och jogga runt efter bästa förmåga, då jag inte tränat tillräckligt för att tävla. Så jag blev förvånad när jag helt plötsligt låg först. Trodde hela tiden att jag skulle bli passerad men så blev det ju inte. Så jag är väldigt glad och förvånad över både hur kroppen svarade, tid och placering. Känns helt osannolikt faktiskt, säger Anna som sprang de 113 km och 4 400 höjdmetrarna på 12 timmar och 26 minuter.
Jenny Josefsson har fått en mer stabil uppladdning, och tog sig an den längre distansen på drygt 170 km och 6 200 höjdmeter.
– Jag brukar alltid ha som strategi att köra mitt eget lopp och ha som mål att försöka springa ett så optimerat lopp som möjligt. När starten gick så gick det undan, vi hade 7 km platt löpning och många öste på. Jag hade 4-5 damer före mig då. Under första klättringen så passerade jag dock dessa och gick tydligen upp i täten då. Inget jag visste då. Brukar ta mig några timmar att komma in i loppet både mentalt och fysiskt, men denna gång tyckte jag känslan var bra direkt. Natten flöt på riktigt fint och jag utökade min ledning stort under denna del av tävlingen. Kändes fortsatt bra, men vet att hamnar man i en svacka eller gör något misstag så kan ett par timmar försvinna snabbt... Dessutom hade jag en riktig UTMB-legend bakom mig, Francesca Canepa, som är rankad högre än mig. Jag gjorde snabba stopp i depåerna och som det oftast blir vid 140-150 km så sänks tempot en hel del, hettan på dagen började också kännas. Det var nånstans i detta skede jag gjorde en onödigt lång felspringning. Så lätt att missa en snitsel i ett ögonblick då man råkar titta åt ett annat håll. Det är även tufft att vara 100% fokuserad under ett så här långt lopp. När misstaget sker är det dock inte annat att göra än att skaka av sig det som hänt och fortsätta framåt. Tror jag passerades av 5 löpare här. När det iskalla monsunregnet kom ca 1,5 timme innan mål blev jag riktigt nedkyld, ytterligare en till mental prövning. Jag hade dock inte så långt kvar och god mariginal till tvåan, så jag kände mig ändå trygg när det gällde placeringen. Tog tid på mig vid sista kontrollen, 7 km innan mål, för att byta kläder och äta och dricka. När jag stack iväg i regnet, påpälsad med alla kläder, så var det med gott mod och en lite overklig känsla. Kommer jag vinna? Upploppet under en trädallé i Obernai var magiskt. Fick lyfta banderollen som segrare i ett internationellt lopp - helt fantastiskt!
