Imorgon, fredag 26 september, går hela sju svenska löpare in i Trail-VM när det är dags för det "korta" trailloppet på 45 km och med 3 657 meters stigning. Superstjärnan Tove Alexandersson är en av de svenska deltagarna, är det dags för hennes 37:e VM-guld?
Tove Alexandersson tog silver i bergsloppet på senaste VM för två år sedan. Nu springer hon 45 km loppet, en bana som hon provsprang under Canfranc Marathon tidigare i september och där hon efter ett depåstopp för att sy ett antal stygn kunde vinna överlägset. Ska hon lyckas ta sitt 37:e VM-guld, i så fall i ännu en ny idrott.
– Jag har haft en bra träningsperiod inför VM. Mina tankar inför loppet är framför allt att det är väldigt långt och väldigt branta nerförsbackar och långa stigningar, så det kommer att bli tufft på alla sätt. Det viktigaste för att lyckas är att komma dit så väl förberedd som möjligt, vilket jag har försökt att göra. Vad gäller taktiken för att prestera så bra som möjligt, så önskar jag att jag hade lite mer erfarenhet.
Barbro Fjällstedt Oljans tog silver på VM i skyrunning och var stark 9:a på EM i trail 60 km förra året.
– Jag har både tränat och tävlat på under sommaren utan skador och sjukdom. Jag hoppas att de förberedelserna ska ge mig goda förutsättningar att ta mig an shorttrail-banan i Pyrenéerna. Målsättningen är att genomföra loppet på ett kontrollerat sätt utifrån mina förutsättningar den dagen.
Efter en stark inledning på säsongen, har rutinerade Johanna Gelfgren haft lite oflyt. Men hon gav ett starkt formbesked när hon nyligen vann USWE Paradiset STHLM.
– Det kändes bra i Paradiset, men sedan fick jag lite ont i vänstra knät så det är något jag försöker hantera, tror det är en liten överbelastning. Ska bli otroligt kul att få representera Sverige igen och jag har verkligen gjort det jag kan för att vara på topp när det gäller.
Karlshamnstjejen Amanda Nilsson gör debut i landslagssammanhang efter en stark sommar. Amanda vann Outnorth Trailtour totalt ifjol, men tvingades sedan till en axeloperation med lång rehabtid.
– Förberedelserna har varit så bra de kunnat vara utifrån förutsättningarna, förutom en vecka då en nerv jäklades med mig och ledde till att jag fick justera en del i träningen. På det så blev det en alldeles för jobbintensiv vecka som inte gjordes bättre av att en massa oförutsedda saker skedde som krävde mycket tid och energi. Och så lite feber på det… Men jag tänker att allt detta förhoppningsvis kan leda till något positivt i slutändan. Efter att ha sett och testat banan, så blev den primära målsättningen att ta sig runt utan att slå ihjäl sig. Skämt åsido, jag vet inte vad jag vågar hoppas på faktiskt. Får utgå från att jag vill kunna känna att jag gjort allt jag kan för dagen och att jag lyckats med en prestation värdig det laget vi åker från Sverige med.
Linus Hultegård har gjort flera mästerskap för Sverige och sitter på mycket rutin. Han visade fin form med segern i USWE Paradiset STHLM nyligen.
– Förberedelserna inför VM har gått bra. Sista två månaderna har formkurvan pekat svagt uppåt för varje vecka som passerat. Förutom ett litet hack i kurvan senaste dagarna med en liten släng av virus skulle jag säga att det känns väldigt bra. Förhoppningsvis blir det bara ytterligare en formtoppning med mindre löpning veckan innan. Jag är trots detta ödmjuk inför loppet. Jag kommer med stora ambitioner och målsättningar, men inser samtidigt att jag saknar några pusselbitar för att känna mig helt 100 % förbered. Jag hade gärna haft någon vecka på hög höjd med många höjdmeter och ett gäng långa pass till men utifrån min familje- och arbetssituation är jag mycket nöjd med förberedelserna.
Olle Kalered har vunnit alla Outnorth Trailtourlopp han ställt upp i under säsongen och var stark segrare i Craft Idre Fjällmaraton – nu tar han sig an den internationella scenen.
– Tyvärr blev jag krasslig lite till och från efter Idre, så jag lyckades inte surfa på den framgången. Men jag har fått in fem dagar i Bad Gastein, och kunde få många höjdmeter både uppför och utför som jag tror var nödvändigt i för loppet. Jag har lärt mig att det är sällan jag kommer till start på lopp och allt har gått enligt träningsplanerna, så jag har ändå förhoppningar på att formen ska vara bra. Sedan en tid har kroppen börjat fungera normalt igen, så det finns hopp. Målsättningen är det svårt att sia om. Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte drömmer om en medalj. Jag resonerar som så att eftersom jag aldrig tävlat på något liknande lopp med lika lång tävlingstid och lika mycket kupering, så kan det ju visa sig att jag är extremt bra på det. Sedan är jag ju medveten om att det även kan vara precis tvärtom, men mest troligt någonstans mittemellan. Jag gissar att jag i efterhand kommer utvärdera om jag är nöjd eller inte, utifrån hur jag genomfört loppet och utifrån hur jag placerar mig jämfört med de andra svenskarna och andra löpare som jag på något sätt kan relatera till.
Martin Nilsson har varit baserad nere i Europa under sommaren, och har tävlat flitigt och framgångsrikt. Förra året var han 9:a i bergsloppet på EM och tog silver på VM i skyrunning.
– Jag har varit på hög höjd i Andorra tillsammans med Tove och Ida för att ladda inför mästerskapet. Har varit i Canfranc och sprungit igenom banan också. Under sommaren har jag fått testa på många olika typer av terräng och lopp, och haft bra motstånd, däribland flera av de förmodade topplöparna på VM. Möjligtvis känner jag att jag börjar bli lite sliten nu mot slutet av den intensiva säsongen, men jag försöker landa i tillit och acceptans att jag verkligen har gjort mitt bästa för att komma väl förberedd. Min målsättning är ett bra genomförande av loppet och att känna mig nöjd med min insats, i ett så tätt startfält blir det väldigt svårt att sätta några mer konkreta mål avseende placering. Det är en häftig terräng och bana, betydligt mindre exploaterat och tillgängligt än exempelvis Alperna. Det är gräsbevuxna berg och bitvis små djurstigar eller obanad terräng att springa på. Loppet börjar med en stigning på ca 1500 m i ganska jämn lutning, som går att springa till största del. Därefter kommer en ganska tekniskt krävande utförslöpa, där jag räknar med att springa lite långsammare än täten, för att sedan attackera nästa jämna stigning på 1000 m. Nästa backe är betydligt mer lättlöpt nedför en skidbacke, sedan kommer ett parti på småstigar och berghällar med något mindre men ändå kännbara höjdskillnader, innan man tar sig an den sista riktigt branta stigningen på ca 300 m, för att sedan springa en lång serpentinstig ner, med säkert 100 tvära svängar, där det blir en utmaning att hålla hög fart hela vägen.