När Tove Alexandersson krossade allt motstånd i Trail-VM i höstas tog hon sitt 37:de VM-guld – i en femte idrott. På det 45 km långa loppet med 3 657 meters stigning i spanska Pyrenéerna var hon dessutom 17:de totalt, ett sensationellt resultat bland världens bästa traillöpare. Nu är Tove framröstad av er till Årets Kvinnliga Traillöpare 2025, detta för andra gången. Och hon öppnar för att det blir mycket mer traillöpning för henne 2026!
Hur har ditt 2025 varit som helhet?
– Jag hade tre huvudmål inför 2025: VM i skimo, VM i orientering och VM i traillöpning. Och jag tycker att jag lyckades väldigt bra med de målen. Det var roligt att gå in för dem och förbereda mig väl. Jag var taggad hela vägen. Aldrig tidigare har jag gjort en trailsatsning, när jag har sprungit lopp har det varit i eller precis efter orienteringssäsongen. Nu kunde jag verkligen förbereda mig på riktigt, säger Tove som tog VM-guld i samtliga tre mästerskap och totalt sex medaljer.
Trail-VM, hur var det loppet egentligen? De andra svenska löparna verkar ha upplevt det som ganska fruktansvärt.
– Jag var väl förberedd, men jag var ändå förvånad över att det kändes så bra hela loppet. Jag trodde att det skulle kännas hemskt, att väggen skulle komma. Självklart blev jag trött, men det var trött på rätt sätt och jag kunde pusha på.
Hur viktigt var det att du hade sprungit banan innan?
– Vi var i Canfranc på 1,5 veckas läger och det var bra att få springa igenom banan. Det är en trygghet att veta vad som väntar. Banan var teknisk, främst nedför. Jag sprang ju också ett lopp på samma bana och det var skönt att sprungit igenom hela. Det blev lite annorlunda eftersom jag dels inte var lika formtoppad, dels för att jag slog i huvudet och fick sys ute längs banan innan jag kunde fortsätta springa. Men det var bra att veta att jag hade distansen i benen och jag återhämtade mig bra efter det loppet. Lärdomen som jag främst drog var vilken hastighet jag kunde hålla.
Det här var det längsta jag har sprungit. Inför VM tränade jag mycket på energiintag under högintensiva pass. Jag insåg att det var väldigt många gels som jag skulle ha i mig. I orientering är inte tävlingstiden så lång, men jag har erfarenhet från långa skimolopp och från några andra traillopp.
Efter VM i orientering hade du 11 veckor till Trail-VM. Hur förberedde du dig?
– Direkt efter VM i orientering, var det O-ringen och då var jag trött – det var inte min bästa vecka, den kom för tajt inpå VM. Så efter det fick jag ta en vilovecka. Sedan var det kul att göra något nytt genom att gå på trailsatsningen och skönt att få vila orienteringshuvudet.
– Jag har varit mycket i Alperna de senaste fem åren, jag har bott i Österrike och sprungit mycket i bergen. Det har gett en grund som satt i även om jag var hemma i Sverige april till juli i år med fokus på orientering. Kroppen visste vad som skulle göras.
Hur lång tid tog återhämtningen?
– Efter Trail-VM hade jag lite känningar i knät och vilade från löpningen i två veckor. Jag tog det väldigt lugnt i en vecka och sedan var jag på skimo-läger. Jag körde första intervallpass 1,5-2 veckor efter loppet och det funkade bra.
Du har slagit oss alla med häpnad så många gånger genom fantastiska prestationer. Hur ser du på dina förväntningar vs omgivningens?
– Jag har höga förväntningar på mig själv, men ibland känns det som att andra kan ha ännu högre förväntningar. Ofta är det personer som inte är så insatta i vad elitidrott är, och det är inte dem jag umgås med. Visst kan jag i viss mån påverkas av andras förväntningar, men då gäller det att påminna sig om att det inte spelar någon roll vad de tycker.
Finns det något som kan störa ditt fokus inför eller under ett lopp?
– Jag är bra på att gå in i min tävlingsbubbla, men visst kan jag bli störd. Trail är ju mycket enklare än orientering i den aspekten, speciellt i ett långt traillopp spelar det inte så stor roll om det händer något. När du springer orientering behöver du vara fokuserad exakt hela tiden.
Vad händer 2026?
– Det blir mer trail! Första halvan av året är planen att mest springa traillopp, förutom de stora orienteringsstafetterna med klubblaget. Jag är sugen på några av de större loppen nere i Europa, som Zegama och Sierre-Zinal. De distanser som passar mig bäst nu är 30-50 km, men jag vill testa att springa längre i framtiden och långt fram även 100 miles. Jag kommer inte att göra någon sprintsatsning i orientering i år, utan det är skogsorientering som lockar och jag avstår därmed VM i sprint.
Jag har alltid styrt min träning själv, men jag tycker att det är kul att diskutera med andra idrottare om hur de gör. För att lyckas i kuperade traillopp så är det viktigt att träna uppför och utför, inte minst utför. Du kan ställas inför nedförslöpning på 1000 höjdmeter i ett svep, det slår sönder benen om du inte är van och då är det svårt att klara upprepade utförslöpor. Det är svårt att bo i Sverige och satsa på de internationella loppen, i så fall behöver man vara på läger i bergen regelbundet så att man har det i benen.
Har du andra intressen än träning?
– Jag tycker om att göra saker utomhus, att åka utför, klättra , paddla, forsränning… Utförsåkningen får jag in i skimosatsningen och inte sällan har jag med mig klätterutrustning när jag är ute och springer i bergen. Då kan jag ta en via ferrata under löpturen.
När vi når Tove är hon på väg till sina älskade berg, med Chamonix som första destination.
– Det är i Falun jag har mina saker, men jag trivs bäst i Alperna och egentligen är det nog det som är hemma.
I vinter är planen att gå skimotävlingen Pirra Menta som en del i ett svenskt tvåmannalag. Loppet, som består av fyra etapper på 3-4 timmar per dag, utgör team-VM. Vem Tove får som lagkamrat är inte klart ännu.
Har du ett drömmål kvar att uppnå?
– Om jag ser till resultaten skulle jag kunna lägga av nu och vara väldigt nöjd med det jag har åstadkommit. Det är inte att vinna medaljer som driver mig, jag vill utmana mig själv, testa nya saker och se hur bra jag kan bli. Jag är inte klar med att träna och tävla, jag vill utvecklas och bli bättre.