I sitt första internationella mästerskap, och efter drygt ett år som traillöpare, tog Emma Eriksson idag brons på EMs 52 km distans.
– Jag är lite chockad, det här trodde jag verkligen inte när jag kom hit, säger Emma.

– Jag hade inte mött några av de andra löparna, förutom Amanda, och visste inte vad jag kunde vänta mig – det här är helt otroligt!

Efter en kontrollerad inledning i den tuffa starten, där löparna klättrade över 1 200 höjdmeter, sträckte Emma ut när hon nådde platån.
– Jag vill inte jäkta och dra på mig syra, utan ha krafter när jag kom upp. Jag visste att det skulle bli nedförslöpning i ett böljande landskap där och ville kunna ligga på bra, säger Emma som ganska snabbt tog sig upp på tredjeplats.

– Jag har haft mina svackor, de sista två milen var kämpiga, jag var jättetrött och vaderna var på väg att börja krampa. Jag sprang om tjejen som låg tvåa vid kanske 27 km, senare kom en spansk tjej och sprang om mig. Då var jag lite orolig att hon skulle dra med sig ännu fler. Jag visste ju inte hur avstånden såg ut bakåt. Det var lite tufft mentalt, det var en lättnad att gå i mål som trea, säger Emma.

Det var dock ingen fara, i mål var Emma fyra minuter efter segrande schweiziskan Judith Wyder, men bara 14 sekunder från silvret som spanjorskan Maria la Chica tog.

Amanda Nilsson gjorde ett starkt lopp som resulterade i en 13:de plats.
– Jag fick aldrig något riktigt flow i löpningen idag. Kände mig pigg men den här banan passade inte mig riktigt, säger Amanda.

Sveriges ende deltagare på herrsidan, Oscar Claesson, svarade för en stabil insats och blev 31:a.
– Den första långa stigningen var tuff för mig, det blev som att jag inte riktigt återhämtade mig från den, säger Oscar som var 32 minuter efter fransmannen och europamästaren Fredrik Tranchand.