I torsdags tog jag nattåget upp till Duved, på schemat stod ett tre-dagars löparläger vid Jämtlandstriangeln med Team Nordic Trail. Sedan ett år tillbaka är jag ledare och platschef för TNT:s löpargrupp i Uppsala, men detta var första gången jag åkte till fjällen som "reseledare." Nattåget gick snabbt och smidigt (varför har jag aldrig testat det förut!?) och när jag vaknade var vi framme på kanske världens minsta tågstation, aka Duved.
Vid 11.30 var det samling på Storulvånsfjällstation. Elva förväntansfulla deltagare blev kort briefade av mig och huvdledare Erik och sedan bar det av. Första dagen skulle vi springa till Sylarna (16 km), andra dagen från Sylarna till Blåhammaren (19 km) och sista dagen tillbaka till Storulvån (12 km). I en triangel alltså.
Helgen gick minst sagt fort och helt plötsligt satt jag på söndagståget hem igen. Vart försvann tiden? Det är helt sjukt egentligen hur man på bara tre dagar kan lära känna personer så intensivt, som att man varit tillsammans mycket längre än så. Redan första dagen börjades det med livsbekännelser hit och dit (även från min sida...). Det måste vara fjällen. När man är där ute i vildmarken händer något med en -- vardagsrutinerna sätts på paus till förmån för upplevelselöpning, den friska fjälluften detoxar inifrån och ut och man börjar dela med sig av sina djupaste tankar som man inte ens själv visste fanns. Man kan ta av masker och förutbestämda roller, möta varandra i nuet och det enda målet för dagen är att sätta en fot framför den andra tills nästa fjällstation är nådd.
Ja, att få möta den svenska hösten med dess sprakande färger samtidigt som man får springa kravlöst är något jag bär med mig med värme i minneslådan. Jag ÄLSKAR höst. Sen var det dessutom bra för mig att vara ute flera dagar i rad inför Kullamannen 100 miles som går av stapeln i november (herre-gud-vad-nära-det-är), men det är ju faktiskt en annan historia som vi inte behöver tänka på nu...
