Hon var nere för räkning, men reste sig storstilat och krigade hem Kullamannen Ultra +100 miles. Sofia Smedmark från Sportson Skövde visade imponerande mental kraft när det gällde som mest.
Vid sista varvningen kom en sliten ledarinna in i depån i Mölle hamn.
- Jag hade så ont, jag ville bara vara i mål, säger Sofia.
Men hon gav sig ut på den sista kampen mot Kullaberg. Nere på stranden på halvöns norra sluttning hade Sofia problem bland all sten. Lena Jakobsson passerade och försvann iväg. Efter mer än ett dygns löpning och med bara 15 km kvar att springa, såg segern ut att rinna väg. Ett tufft läge mentalt.
- Jag bara matade på och plötsligt kändes utförslöpningen riktigt bra och jag kunde släppa på. I stenig terräng är det svårt för jag har problem med skador i fotlederna.
Efter nästan 27 timmar var hon äntligen i mål.
- Det blir ju svackor under ett så här långt lopp, jag försökte hänga med kroppen och trycka på när energin fanns. Inte tänka så mycket, säger en sliten Sofia som aldrig sprungit så här långt förut.
Lena Jakobsson, Glasrikets RC, var knappa 27 minuter efter till slut. En rutinerad löpare som gjorde ett 100 miles lopp i Västerås tidigare i år.
- Jag brukar faktiskt träna på natten när familjen har lagt sig. Med noggrant näringsintag genom hela loppet, så har jag kunnat känna mig relativt pigg hela vägen. I starten upptäckte jag att min klocka inte var laddad, så jag har fått springa på känsla men jag hade bestämt att ta det väldigt lugnt de första nio milen och se dem som uppvärmning. Jag vet ju att det är på Kullaberg det börjar, säger Lena.
