Hon springer 100 miles lopp och ultralopp som om de vore en runda på det lokala elljusspåret. Nu är hon uttagen till VM i ultratrail 2018. Men det har varit annorlunda.
– Jag vann en startplats till Lidingöloppet och kände mig tvingad att springa. Men vilken vånda jag hade innan start – det kändes vansinnigt långt med tre mil!
Johanna berättar om när hon var på High Coast Ultra som åskådare och tänkte ”idioter”. Men tydligen fanns det något som lockade i det här med att springa jättelångt. Något år senare korsade hon mållinjen i samma lopp, efter 129 kilometers löpning.
– Det var så häftigt! Jag krossade så många gränser, jag kände mig odödlig! Sedan var cirkusen igång.
Nu är Johanna etablerad ultralöpare med en väldigt fin säsong 2017 bakom sig.
– Det är absolut min bästa säsong hittills. Jag har tränat mindre och har inte tänkt så mycket, jag har mest kört på.
Det resulterade bland annat i ett svenskt rekord på 100 miles i Täby Extreme Challenge, en andraplats i Ultravasan och seger i High Coast Ultra där hon dessutom slog alla killar med en halvtimme och satte nytt banrekord. Och en nominering i kategorin Årets kvinnliga traillöpare i Trailrunning Sweden Awards.
2018 är planen att fortsätta i liknande spår.
– Jag kommer att springa 2XU Idre Fjällmaraton, lite kort för mig egentligen men jag ser fram emot att få springa där, det blir en upplevelse och kul att upptäcka något nytt. Det kommer säkert att gå fort, speciellt nedför. Jag ska också försöka försvara segern i Sundsvall Trail och sedan kommer jag att ge mig på Kullamannen igen – han ska besegras, säger Johanna som på grund av höftproblem var tvungen att bryta årets premiärupplaga av 100 miles loppet i höstas.
Johanna beskriver ett ultralopp som en speciell typ av löpning.
– Det handlar främst om att du ska ta dig i mål, det krävs att du gör ditt eget lopp. Det är en utmaning varje gång. Och det gör alltid ont, förr eller senare. Det gäller att kunna avgöra vad som ”bara” är ont och vad som är dåligt ont.
Trots smärtan hittar allt fler till trail- och ultralöpningen.
– Det är jättekul, det är en sport med många glada själar, vilket märks även under loppen då man springer och pratar en hel del.
Du bor i Härnösand, hur tränar du på vintern?
– Jag åker längdskidor som komplement, det är bra för kroppen med variation. Det blir generellt en hel del alternativ träning, jag simmar, cyklar och kör styrka. Jag kör ofta två pass om dagen för att hinna få in lite träningstimmar. Sedan älskar jag att springa i snö. Ett favoritpass är intervaller i djup snö. Mina längsta träningspass är runt fyra mil.
Jag känner mig oslagbar när…
…kroppen är som en maskin. Den borde vara trött men det är den inte. När den gör det jag säger åt den att göra.
