Från juli månad har trailloppen såväl i Sverige som övriga Europa varit igång igen. Elitdrottare och motionärer återvänder till startlinjerna starkare än någonsin. Över 20 nya rekord noterades vid OS i Tokyo i år och många banrekord krossades vid några av världens största trail running-tävlingar, som exempelvis vid UTMB i år, där Courtney Dwalter satte en ny rekordtid för kvinnor.

Men hur har det sett ut för elitidrottaren vid sidan av det man kan läsa i medierna? Merrell har intervjuat idrottare och mentala tränare för att ta reda på hur olika individer upplevt tiden under och efter pandemin.

Har uppehållet från tävlingar under 2020 haft en negativ eller positiv effekt på idrottares prestationer?
Koen Willems, mental coach och fysioterapeut till några av världens bästa traillöpare, förklarar:
- Det är inte så enkelt. Vi kan se två typer av elitidrottare. En typ som tagit möjlighet att använda tiden till andra intressen som exempelvis familj, vänner, fritid och arbete. En annan grupp som istället använt tiden under pandemin till att göra det motsatta - träna hårdare för att kompensera bortfallet på lopp och tävlingar.
Willems fortsätter:
– De idrottare som tog ledigt för att njuta av livet utan att tävla under 2020 återvände till loppen i år verkar göra det med mer positiv mental energi. De är lugnare och utvilade och detta återspeglas i deras prestationer. Majoriteten av de idrottare som istället tränade mer än vanligt under pandemin på grund av att de inte kunde släppa på trycket har fått skador. Vi måste komma ihåg att många professionella idrottare, förknippar sig själva som "löpare" och det utgör till stor del av hur många ser på sig själva. Tävlingar och löpning definierar hur de känner sig. Kommer inte pressen utifrån så skapar de den själva.

Willems påpekar också att det har skett en ökning av idrottare som söker mental coachning sedan pandemin på grund av fysiska skador och ångest.
– Nu när tävlingarna är tillbaka är många idrottare desperata att få bra resultat för att kompensera för förra året. Det betyder ofta att det tränas för mycket, för snabbt och för tidigt och de slutar med att de kommer till mig med skador eller för att de kämpar mentalt med dåliga resultat. Många har svårt att fokusera på ett mål och vill istället göra allt. Det finns också en ångest av att resa till tävlingar. Vissa idrottare oroar sig för risken att få viruset eller hur restriktionerna och nya regler vid evenemang kommer att påverka deras prestanda. Rädsla har en stor påverkan på energinivåerna, vilket påverkar prestationen.

Betyder det att vi har börjat tävla för tidigt?
- Inte nödvändigtvis. Här finns också fördelar. Det finns ett lugn och en känsla av frihet som kommer med att vara i bergen och i naturen som också kan minska ångest och stress. Det finns mycket mindre rädsla här än i städerna. Mitt råd till idrottare är att inte vara för hård mot sig själv. Det senaste året har varit tufft. Fokusera inte på resultat, först och främst bara på att njuta av att springa få kontakt med dina medtävlande och lagkamrater. Vi kan inte påverka allt; förlora därför inte energi på de saker du inte kan kontrollera."

För elitidrottare är det tydligt att 2021 inte har varit business as usual. Den rumänska löparen Denisa Dragomir tillhör gruppen som tog en paus under 2020 - ett beslut som kan ligga bakom fyra av hennes vinster i Skyrunner World Series 2021.
- Jag behövde en återställning och det fick jag genom ett upphåll under pandemin.”, säger Denisa Dragomir. Men även om hon haft en mycket framgångsrik säsong bakom sig, har hon fått kämpa med nya regler och förhållningssätt.
- Jag har inte fått mitt andra vaccin än så jag måste ta ett test varje gång jag åker på tävling. Jag har varit tvungen att sitta i karantän och missat tävlingar på grund av det här. Jag märker att dessa komplikationer sätter extra stress på kroppen som inte var där tidigare.

Årebaserade britten Hector Haines menar att kommit ur perioden under pandemin starkare än någonsin.
- Jag har bara tävlat i hälften av de stora loppen 2021 jämfört med 2019 på grund av osäkerhet och oförmågan att planera. Många internationella Sky Running- och fjäll-tävlingar ställdes in och sköts upp hela tiden vilket gjorde det omöjligt för mig att planera mitt år. Istället valde jag att tävla i lokala orienteringslopp eftersom det verkade mycket stabilare.

Sociala faktorn viktigast
Intressant nog är det den sociala delen av tävlandet som de aktiva saknat mest.
- Jag saknar att vara med likasinnade människor som delar samma passion och som förstår det du gör och varför du gör det, säger Georgia Tindley, Storbritanniens ledande kvinnliga trail- och skyrunningstjärna.
- Jag gillar att träna och tävla med andra som kan pusha mig. Det är också då jag presterar som bäst."

Hector Haines delar samma tanke och tror att även om tävlingarna är igång igen, minskar passionen.
– Det känns som att vi inte kan dela med oss av känslorna och ögonblicket som vi brukade. Nu måste vi dyka upp, vara socialt distanserade, bära ansiktsmasker etc.

 

Källa: Pressmeddelande från Merrell