Trailrunning Sweden

Vad härligt!! Vad fin hund du har! Vad är de för ras?

Jag har i princip mitt andra hem på västkusten, en ö i bohuslän. Började springa på stigar och på klippor vilket övergick till mycket skog när jag flyttade till Göteborg 🙂 efter det växte min passion från att springa på asfalt ( som jag då tyckte var nice) till att endast springa på stigar i skogen eller havet. Det är då jag får ro och det är som meditation för mig🌲 mitt mål nu är att börja springa lopp igen, springa en fjällmara denna eller nästa sommar men också fortsätta njuta och vara skadefri🙏🏻

Vilken himla fin bild och fin vovve 🥰🐕 Har alltid älskat att vara i skogen, sett till att jag alltid bott nära, och när jag sprang va det helt naturligt att springa i skogen. Numera tillsammans med hunden är det ännu mer självklart. Läste dessutom Jonas Coltings bok där han skrev att det bästa man kunde göra va att springa i skogen. Det är utmärkt bra att bygga upp styrka och balans. Sen är det så himla skönt att man nästan inte kan tänka på något, för då snubblar man 🤣 måste läsa av underlaget hela tiden.... skönt att springa där man sällan träffar någon annan. Träffar man någon blir ju det också roligt eftersom det var så osannolikt. En dröm va att kunna springa Maratondistansen och det uppfyllde jag i november. Nu drömmer jag om att göra det på bättre tid, och jag drömmer om längre löpning i fjällen som är så härligt ❤ Blev ett fjällopp i höstas och det gav mersmak 👍

Vilken fin bild! Samma för mig som för dig ungefär. Mer skonsamt och träning av fler muskler plus att jag älskar att vara ute i naturen.🏃🏽‍♀️

Jag berättar lite mer om min bakgrund som "träningshatare" i Idre Fjällmaratonpodden som finns på Idre Fjällmaratons hemsida om man vill få höra hela historien, men just traillöpning blev min passion 2015. Började springa på stigar för att träna inför mitt projekt att bestiga Seven Summits med Kilimanjaro först ut då jag såg synergin mellan bergsbestigningar och traillöpning. Sedan upptäckte jag hur fantastiskt roligt det var och utvecklade min passion för det. Största bidragande orsaken till att jag formligen älskar traillöpning över väglöpning är att min hjärna stimuleras av att jag dels måste vara "aktiv" i löpningen samt att jag älskar att upptäcka och utforska. Blir nästan barnsligt glad av att springa upp på en utsikt eller hitta en ny grotta. Milstolpar har nog varit ultratävlingarna, särskilt 11 mil från Nikkalouokta till Abisko, något jag aldrig hade trott innan då jag avskydde löpning. Målet nu är att bara fortsätta upptäcka, njuta, tävla, uppleva och så fort pandemin ger sig få åter njuta av en härlig gemenskap i "trailcommunitiet".

Så söt hund! 🙏🏼 Jag längtade ut i skogen, men klarade inte orientering. 2012 sprang jag premiären av Stockholm Trail 21 km. Blev biten direkt! Därefter har jag sprungit Sweden Sky Race 24, Kullamannen 21 km ochTromsø Sky Race. Jag har sprungit varenda Stockholm Trail sedan dess och EcoTrail Stockholm. Jag kan ju springa vilse i min egen bakficka, så snitslad bana funkar kanonbra! 😍 Roslagsleden funkar... Jag älskar trailrunning! Nu ska jag bara bli hel och stark och hitta konditionen igen! 🤪

Jag har två viszlor som draghjälp 😀 och mitt mål är att kunna springa en mil, började springa under corona. För första gången i livet längtar jag efter varje gång jag kan ta mig ut i skogen, mycket tack vare hundarna. Allt började egentligen för 2 år sedan, efter en traumatisk händelse, och jag bestämde mig för att förändra livet.

Jag är orienterare och tränar trail och offtrail. Har sprungit lite väg nu när det varit snö o det är ju skittråkigt. Nu kommer den absolut finaste tiden för skogslöpning, innan gräset blir för långt. Lycka till med skogslöpningen 🌞

Jag sprang först med ForestFemmes i skogen för två år sedan, och insåg att det är så mycket roligare eftersom kroppen inte tar stryk lika mycket som på asfalt, mycket fint att se och sedan att tidspressen försvinner och jag springer för att det är roligt och inte för att klara ett visst antal km under en viss tid! Målet är i år att springa ett marathon, vildmarksleden med en vän (inklusive typ lunchpaus, kanske ett dopp i en sjö) utan tidspress/km men hela sträckan under en dag som en härlig utmaning och äventyr! I framtiden hoppas jag också få springa med min hund (den vi bara drömmer om hittills, tills vi köper hus)