Att inte kunna löpträna är för mig väldigt jobbigt av flera olika orsaker. Som tur är har jag hållit mig oerhört skadefri under mina år som trailjunkie. Som längst har jag varit skadad i en vecka två gånger under de senaste fyra åren. Troligtvis till stor del just för att jag springer trail, dvs i skog och mark och med varierande underlag. Sen är en annan bidragande faktor att jag är småbarnsförälder. Jag kan inte springa hur ofta och hur långt jag vill. Givetvis är detta jobbigt på sitt sätt men en klar fördel är att jag inte lyckats dra på mig överbelastningsskador som många gör när de vill utveckla sin löpning och kan träna hur mycket och ofta de vill.
Men ibland kommer de där ofrivilliga löpuppehållen i form av förkylningar. I mitt fall är det oftast långvarigt halsont som är problemet. Som lärare är min röst ett av mina viktigaste instrument och kärvar halsen blir det problem. Prova att undervisa 22 tioåringar utan att prata. Inte helt enkelt. Man får pumpa i sig halstabletter stup i kvarten och dricka massor med vatten för att hanka sig fram.
Det andra stora problemet när jag inte kan löpträna är att jag tenderar att få min endorfinkvot fylld på andra sätt, oftast genom att kolhydratladda något enormt med snabba kolhydrater, dvs äta godis, choklad, glass och annat smått och gott Inte helt optimalt när man rör på sig mindre än vanligt. Känner du igen dig i detta? Inte helt ovanligt syndrom för löpare vad jag förstått det som.
Den senaste veckan har jag brottats med detta och de inre argumentationerna jag har fört fram och tillbaka exempelvis varför jag kan rättfärdiga mig en Twix när Sverige minsann spelar avgörande playoffmatch till EM i fotboll skulle nog vara rätt intressant och bisarr läsning. Som livslång sugarjunkie är det ett beroende som inte är lätt att tampas med. Oftast brukar jag åka dit rejält när jag inte kan löpträna. Överlag försöker jag äta relativt nyttigt och jag snappar upp tips och råd här och där och vi försöker exempelvis sträva mot att äta mer vegetariskt hemma. Men ett steg i att ta min löpning till nästa nivå är att äta ännu mer hälsosamt men samtidigt att göra det på ett bra sätt. Emelie Forsberg skrev ett intressant och mycket läsvärt blogginlägg om sin syn på det hela förra veckan. Jag äger ingen våg och det tror jag är mycket hälsosamt. Annars är det nog lätt att åka dit. Börja jaga kalorier och kilon är inte ett mål med min löpning. Tappar jag i vikt är det en positiv bieffekt. Samtidigt är inte målet att bara träna för att kunna äta.
Att äta eller inte äta. Det är frågan.
Ett av mina största mål med löpningen är att utvecklas som löpare. Jag vill bli snabbare, uthålligare och ha en bättre löpekonomi och hålla mig skadefri och veta hur jag ska äta och dricka rätt under lopp och träning. När man väl står där vid skåpet i köket och ganska lätt vinner den inre argumentationen varför man är värd den där chokladbiten i skåpet så gäller det att ha kunna ta till ett långsiktigt perspektiv och tänka på exempelvis det där loppet som hägrar till våren eller något annat positivt förknippat med löpningen.
Jag har väldigt sällan problem med att motivera mig själv att löpträna, där kniper jag alla chanser jag har och känner mig mentalt stark att jag ger mig minsann ut i ur och skur. Under vintern och våren nu ska jag försöka bygga upp en mental styrka gällande kostbiten. Att vara stark när sötsuget krampaktigt pockar på mina mest basala känslor av att fylla på sockerkvoten med råge. Hur gör du då?
Ett av mina tips då är att tänka på andra positiva saker som löpning medför. Jag har så enormt mycket planer, tankar och idéer när det gäller traillöpning. Förhoppningsvis kan jag realisera många av dem under 2016. Eller tänk på den där fantastiskt vackra löprundan du gjorde häromveckan. Då solen strålade, höstens färger sprakade likt ett fyrverkeri på träden runtomkring och benen kändes som att du kunde springa hur långt som helst och den där branta backen helt plötsligt kändes nästan platt. Fram med den känslan och stå emot! Det hoppas jag kunna göra, speciellt nu när julen väntar runt hörnet. Så jag kan slå min tid på Soteledens Terrängmarathon och tar mig an den nya bansträckningen på Axa Fjällmaraton med bravur. Så jag springer hela VätterVyernas UltraTrail i vår utan att få soppatorsk. För visst hjälper det att vara lite nättare och mer hälsosam om man ska slå en tid eller orka springa längre. Men jag ska definitivt inte köpa en våg. Där går gränsen. Feed your soul!
