Race rapport Backyard Ultra Sydkusten

Hur sammanfattar man en helt otroligt fantastisk helg på BUS med en kort rapport? Svaret är att det gör man inte. Det finns alldeles för många händelser, intryck, möten och upplevelser att berätta om som inte går att komprimera ner i en kort text. Så om ni gillar långa romaner – håll till godo!   ...

13 juli, 2019 | ,

Trail- och ultralöpare från Varberg, med fokus på upplevelselöpning. Springer för att må bra hellre än att jaga tider, men kryddar träningen med några väl utvalda traillopp varje år.

Kontakt: [email protected]

Mål: Ingenting är omöjligt

Motto: Att hålla träningen på en nivå som gör att jag orkar springa långt också om 20 år

Hur sammanfattar man en helt otroligt fantastisk helg på BUS med en kort rapport? Svaret är att det gör man inte. Det finns alldeles för många händelser, intryck, möten och upplevelser att berätta om som inte går att komprimera ner i en kort text. Så om ni gillar långa romaner – håll till godo!

 

Golden ticket i potten

 

Min Backyard Ultradebut på BUS förra året slutade i en för mig överraskande tredjeplats efter 26 timmars löpning. Inför återkomsten till Trelleborg och BUS 2019 så visste jag lite mer om vad ett Backyard Ultra handlar om och vilka hinder man kan möta på vägen. Med den förutsättningen och med tanke på det otroligt starka startfältet var det med blandade känslor som jag kom till start. Jag hade jag en klar bild över min kapacitet, men hur långt skulle det räcka? Med en Golden Ticket till Big Dog Backyard Ultra i Tennesse i potten så visste jag att det skulle mycket till för att de bättre löparna skulle kliva av.

 

[caption id="attachment_28090" align="alignnone" width="600"] Marcus och Petra, två stora glädjespridare som anordnar BUS.[/caption]

 

Alla som har sprungit ett Backyard Ultra vet att mycket kan hända utmed vägen. Ben, knän och höfter kan protestera efter några timmar. Magen kan kollapsa, dels pga att man äter fel mat, men också om man äter för lite eller för mycket mat. Man kan tröttna mentalt och falla in i en tristess, då är det kämpigt att motivera sig för ett nytt varv. Detta är extra jobbigt för många under nattimmarna. Så förhoppningen var naturligtvis en ny pallplats, samtidigt som man måste vara ödmjuk inför uppgiften och acceptera att loppet faktiskt kan ta slut för egen del 20 timmar tidigare.

 

Förberedelser och mingel

 

Efter en tidig nerresa tillsammans med min vapendragare Malin, sammanstrålning med Anders och uppsättning av tält, blev det sedan tid för lite mingel med gamla bekanta löpare. Både vänner från verkliga livet, men också en hel del löpare man bara känner som profilbilder på sociala medier. Därpå följde lite information och regler om loppet från de fantastiska eldsjälarna och energiknippena Marcus och Petra innan det var dags för den första starten.

 

[caption id="attachment_28096" align="alignnone" width="600"] Mina tältkamrater Malin och Anders gör sig klara för start av ett nytt varv.[/caption]

 

Som jag berättade i mitt förra inlägg (https://trailrunningsweden.se/2019/06/27/12-tips-till-backyard-ultra/) så är Backyard Ultra ett ”Last one standing”-lopp där man springer en varvbana på 6,7km med ny start varje timme. Så länge du kommer i mål inom en timme har du rätt att gå ut på nästa varv och så håller det på tills endast en löpare återstår.

Varv 1-6

 

De första varven sprang jag och småpratade med Malin, Anders och de löpare som råkade befinna sig runt omkring oss. Med drygt 200 startande så blev det ganska trångt i början och många gåpartier så de första varven gick ganska långsamt. Men inte mig emot, med långsamma varv håller man också ner energiförbrukningen. Inne i depån mellan varven var det lika trångt när alla löpare ville ta del av det generösa mat-/fikabordet med falukorvsmackor, ostmackor, chokladbollar, chips, bananer, godis, RÅ-juicer, saft, kaffe, cola och allt annat gott som bjöds.

 

Några varv in på loppet kom jag i samspråk med en trevlig tjej med norrländsk dialekt. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och kom in på ämnet Instagram. Det visade sig såklart att vi båda följde varandra och att löparen på andra sidan om mig också var en Instakompis. Detta var mina första möten med Kristina (@run_like_a_lady) och Malin (@esperson), och lite senare skulle det visa sig att just det här varvet var starten på två riktigt häftiga upplevelser.

 

Kommande varv sprang jag till och från med båda dessa grymma löpare. Jag försökte också springa och prata med så många andra bekanta och icke bekanta löpare som möjligt. Genom att hela tiden springa ihop med andra försvinner kilometerna snabbt och man glömmer nästan att bli trött.  Varje varv avslutades sedan med high fives med de outtröttliga, sprudlande, energigivande funktionärerna och ett besök i depån. Det gäller att få i sig energi VARJE varv, glömmer man äta finns risk för att det kommer en dipp några varv senare.

 

Varv 7-8

 

Malin (Esperson) hade inför det här loppet sprungit maraton som längst så jag och min tältkompis Malin lovade att göra allt vi kunde för att peppa, stötta och hjälpa henne klara av varv nummer 7 som är det varv där du passerar maradistansen och förvandlas till ultralöpare. Vi märkte dock att det började ta emot ganska tidigt på varvet och att tempot mattades, men med omväxlande gång/löpning kunde vi till slut ta oss i mål gemensamt och därmed utnämna Malin till ultralöpare. Väl i mål var hon nöjd och ville kliva av, men vi andra tyckte att hon skulle ut på ett varv till. Vi kom ju i mål med god marginal på det sjunde varvet så det fanns definitivt ett varv till i hennes ben. Dessutom är ju 8 en väldigt vacker och estetisk siffra, jämt delbar med 2. Det är mycket roligare att sluta på en jämn och vacker åtta istället för en udda och kantig sjua.

 

Det var uppenbart att det blev en inre kamp i Malins huvud, men när starten till det 8:e varvet gick så stod hon i alla fall vid vår sida. Härligt!! Och detta varv gick precis lika bra som det sjunde så vår nya ultravän kunde lägga till ytterligare 6,7km till sitt distansrekord. Så jäkla bra gjort, och så underbart kul att få ha följt med på resan in i ultraland. Det är de här ögonblicken som gör ultralöpningen och Backyard Ultra så fantastiskt. Att få se löpare tänja på sina gränser och göra något som de själva inte trodde var möjligt.

 

 

[caption id="attachment_28093" align="alignnone" width="600"] Malin Espersson (mitten) efter avslutat 8:e varv och nytt distansrekord.[/caption]

 

Varv 9-18

 

Fortsättningen på loppet handlade om att se till att nästa Malin kunde slå nytt distansrekord. Målsättningen var 15 varv för att komma upp på jämna 100km. Tyvärr var jag tvungen att ta ett snabbare 10:e varv än våra tidigare, då jag ville ha extra tid för att plåstra om några blåsor och byta strumpor i depån. Malin kom i mål sent det varvet och hade inte kraft och motivation att gå ut på det 11:e så det blev trist nog inget nytt distansrekord den här gången. Fasen också!

 

Från och med nu och många timmar framåt kom jag att springa ihop med Kristina på en galen resa mot en brutal jakt på hennes tidigare distansrekord. Efter att ha sprungit 3 mil som längst inför loppet ville hon testa om hon skulle kunna springa ett maraton. Rekordet var redan dubblat efter de 10 varven vi hade lagt bakom oss, men det var ändå bara början. Ytterligare 8 (!) varv senare med mycket skratt och glädje och med många och långa diskussioner om löpning, jobb, familjerna, barn, livets orättvisor med sjukdomar hos nära anhöriga osv så gick vi i mål på varv 18 efter 12 mils löpning. 12 MIL. SÅ JÄKLA GRYMT! Hur är det ens möjligt att 4-dubbla sitt rekord under ett och samma lopp?? Galet är bara förnamnet. Och vilken otrolig förmån att ha fått följa med och vara delaktig på resan.

 

[caption id="attachment_28092" align="alignnone" width="600"] Kristina efter avslutat 18:e varv och nytt distansrekord med hästlängder.[/caption]

 

Varv 19-25

 

På varv 19 gick jag för första gången i loppet ut på egen hand och med fokus flyttat till mitt eget lopp. Från och med nu var det jag mot resten av startfältet och jag gick in i min mentala bubbla. Även om jag sprang och småpratade med flera av de andra löparna så skulle jag inte anpassa min fart efter någon annan utan helt gå på min egen känsla. Om det var det bristen på sällskap eller bristen på tillräcklig sömn under veckan vet jag inte men nu kom jag in i min första och enda dipp under hela loppet. Jag blev jättetrött. Sömnig. Gick nästan och somnade i farten och fick slå mig själv i ansiktet flera gånger för att vakna till och röra mig framåt. Under två varv hade jag de här besvären, men efter kaffe och en tvåminuters mikrosömn i depån piggnade jag till och var sedan relativt pigg resten av loppet.

 

Som sagts tidigare så var det ett starkt startfält i år, och när vi gick ut på det 25:e varvet och hade passerat 100 miles var vi fortfarande 12 löpare kvar på banan. Förra året var vi 3 så konkurrensen i år var brutal. När jag kom fram till kustremsan på det 25:e varvet fick jag syn på en trött, gående Niclas framför mig. Jag gick upp bredvid honom och frågade vad som var fel och han mådde INTE bra. Pratade om att lägga ner, svika, skita i allt och sluta loppet efter det här varvet. I helvete heller tänkte jag och sa till honom att är det någon som ska vara med in i det sista så är det du. Vi ska in på topp 3 både du och jag, något annat finns inte.

 

Varv 26-30

 

Dippen berodde på energibrist så jag sa till honom att trycka i sig potatismos och köttbullar det första han kom in för varvning vilket han också gjorde. Detta tycktes hjälpa för det var en ny Niclas som kom till start på det 26:e varvet. GÖTT! Ordningen återställd. Det är så fruktansvärt jobbigt att se en god vän i en djup svacka, man vill bara slänga upp honom på ryggen och bära resten av vägen. Men jag tror inte tävlingsledningen hade godkänt det.

 

Kommande varv kände jag mig så fruktansvärt stark. Jag fick i mig bra energi och kunde springa obehindrat i samma tempo hela tiden. Benen kändes helt opåverkade och jag visste att om inget akut inträffar så kommer detta att gå vägen till topp 3. Den känslan alltså, efter 25-30 varv. Jag kände mig oövervinnerlig och sprang med ett leende på läpparna hela tiden. Nu hade vi också fått sällskap utmed banan av Kristina och hennes sambo som hade bokat en extra hotellnatt i Trelleborg för att kunna heja fram oss löpare som var kvar. Herrejösses vilken energiboost att mötas av dem varv efter varv. Dels efter knappt 3 kilometer och sedan vid målet dit de flyttade sig när vi hade passerat!! Tillsammans med Falkenbergsgänget med Lagerbladarna, David och Thomas i spetsen, Jimmy och Anna Schön, Helene Freij med familj, Rickard Löfberg med sitt ständiga servande med vatten och många många fler så fick vi så mycket energi och kärlek utmed banan att det gick bara inte att sluta springa. För att inte tala om Petras, Marcus, Marias och övriga funktionärers outtröttliga glädjespridande.

 

 

[caption id="attachment_28091" align="alignnone" width="600"] Många high fives utmed banan ger mycket energi till oss löpare.[/caption]

 

Topp 3

 

När vi så går ut på varv 31 är vi fem löpare kvar, men efter 100m hör vi speakern Petra ropa att två löpare valde att stanna kvar i starten så nu är vi endast tre kvar. YES! Topp 3 igen och jag fick även med mig Niclas hit. Med oss fick vi också Per Skallefell som tidigare i år hade vunnit Trosa Backyard Ultra. Men omedelbart efter detta varv valde också Per att kliva av som bronsmedaljör efter en otroligt ödmjuk gest där han sa till oss andra att vi är så mycket starkare än honom så han kan lika gärna kliva av. Personligen tycker jag att Per har fått alldeles för lite uppmärksamhet för sin tredjeplats efter min och Niclas kommande batalj.

 

Ut på varv 32 var det alltså bara jag och min goda vän Niclas Gällentoft kvar. Återigen var det med blandade känslor. Att få stå mot sin vän i finalen är ju helt fantastiskt, som en saga. MEN samtidigt visste jag att hans dröm om Big Dog Backyard var så ofantligt mycket större än min dröm om just det loppet, så redan efter 100m hade jag bestämt mig för att kliva av och låta honom ta hem segern och den välförtjänta biljetten till Tennessee. Trots att jag fortfarande kände mig omänskligt pigg och visste att jag hade åtminstone 10-15 varv kvar i benen så kunde jag inte göra på något annat sätt. Beslutet var taget och det kändes helt rätt.

 

Hålla liv i spänningen

 

Dock ville jag hålla honom på halster en stund så vi körde varv 32, 33 och 34 utan att jag sa något. Det blev desto mer pikar och skojande med glimten i ögat. Pauserna i depån blev rena underhållningen med en massa skratt, gliringar och munhuggning. Det hade varit kul att fortsätta några varv till på samma sätt men jag insåg att om vi ska köra till varv 36/37 som planen först var så kommer det att bli mörkt och det var bättre att avsluta loppet i dagsljus.

 

 

[caption id="attachment_28094" align="alignnone" width="600"] Ett av få tillfällen utan munhuggning och gliringar.[/caption]

 

Så på 35:e varvet när vi hade startat och kommit ur synhåll från funktionärerna stannade jag Niclas och berättade att jag kliver av. Han blev helt överrumplad och chockad och trodde att jag skojade. Efter några kramar och en hel del tårar i ögonvrån hos oss båda fortsatte han chockad vidare medan jag gick tillbaka till starten och förklarade vad som hänt. Det blev samma chock där med kramar, tårar och överrumplade funktionärer. Allt hände så plötsligt och ingen förstod något. Själv kändes det dock väldigt bra att kunna vara med och regissera slutet av loppet.

 

Det var en fantastisk känsla att ta emot Niclas i målet med en björnkram. Fortfarande var känslan att JA, det var rätt beslut! Jag skulle gärna ta emot hyllningarna och förstapriset, men jag kunde inte förmå mig att försöka ta biljetten till Big Dog framför näsan på honom. Efter prisutdelning, nedmontering av tält, dusch och omklädning satte vi oss i bilen mot Varberg. Jag tror att jag var vaken ungefär en minut, sedan minns jag inget förrän vi var framme vid min bil ett par timmar senare.

 

[caption id="attachment_28095" align="alignnone" width="600"] Det var en härlig känsla att få dela prispallen med min goda vän.[/caption]

 

Dagen efter

 

När jag sedan vaknade dagen efter förstod jag att det jag och Niclas hade gjort under söndagen var något som hade påverkat många runtomkring oss. Min telefon blinkade konstant med FB- och Instanotiser, SMS, Messenger osv och jag har aldrig varit med om en liknande storm av hyllningar, värme och kärlek från så många kända och okända personer. Jag vann inte loppet. Jag vann inte någon Golden Ticket. Men jag vann tonvis med kärlek och omtanke. Så mycket bättre! TACK, TACK och åter TACK!!!

Prenumerera på Trailrunning Swedens nyhetsbrev

Senaste blogginläggen

  • ÖtillÖ World Championship 2021 - del 2 Linda Doktar
    Läs mer
  • Pryltest - Adidas Terrex Speed Pro SG Niclas Bergqvist
    Läs mer
  • Racerapport: Järvens bana Salming Idre Fjällmaraton! Peter Lindquist
    Läs mer
  • En skada kommer alltid i fel tid men låt inte det hindra äventyret Janne Svärdhagen
    Läs mer
  • Att börja om från början Tony Hoffstrom
    Läs mer
  • Val d'Aran 2021 Anna Carlsson
    Läs mer
  • Felspringspolitik. Och en terapeutisk rapport från Mora Trail Andreas Lundblad
    Läs mer
  • Äntligen måndag, äntligen Trailrunning Sweden-löpgrupp! Gunilla Kidmark
    Läs mer
Se alla våra Inspiratörer

Vi är sociala

Följ våra kanaler

#trailrunningsweden

Share the passion of trail

Posted withregram • ebloppet.se Rekord på rekord slogs i år trots utmanande förutsättningar.

På grund av restriktioner under vår och sommar så fick vi oväntat stor konkurrens av andra lopp som flyttats till samma helg eller nära inpå vår loppdag den 4:e september. Trots detta hade vi fantastiskt fin uppslutning på EB-loppet med omkring 200 deltagare på plats!

Förutom dessa fina välgörare så hade vi både deltagare på distans och väldigt många privatpersoner som skänkte pengar via vår gåvoknapp.

Sist men inte minst så satte vi rekord i antal sponsorer, hela 16 företag valde att sponsra oss i år.

Alla ni tillsammans har därmed möjliggjort att vi kan skänka den fantastiska summan 150000kr till forskning kring EB, stort tack!! Vi återkommer med mer info längre fram kring exakt vart vi skänker pengarna.

#Ebloppet #run4ebsweden #cureeb #healeb #fighteb #stopeb #epidermolysisbullosa #butterfly #butterflychildren #fjärilshud #fjärilsbarn #välgörenhet #välgörenhetslopp #partille #göteborg #öjersjö #kåsjön #älskalöpning #trail #trailrunning #springigbg #löparglädje #trailrunningsweden #löpning
...

Runstreak day 3️⃣0️⃣0️⃣
Since the 1:st of December -20 I have been running at least 3 km every day. I did a summary today and my total is 3 164 km which gives me an average of 10.55 km per day.
It started as a “December -20 challenge thing” to run every day for 31 days with my running buddy tommyswing, then 100 days became the goal and now I think the goal is to reach 365 days. But then I guess the same December challenge starts again … so will see where it all lands. So far the runstreak has made me stronger, faster, injury-free and I noticed that I also recover faster after tougher efforts. So do I never rest from training? Of course I do, and those days I just run 3 km very very slowly 😊
Have you ever tried a runstreak?

📷 my runstreak buddy tommyswing

#BeUnbreakable #Spartan #SpartanGlobalBA21 #SpartanRace #SpartanUK #SpartanEurope #SpartanTraining Spartan JaybirdSport #PowerYourPassion TheSkinAgent #JagÄrBekväm VJSportShoes #TheBestGripOnThePlanet #EFIOCR #TSMRunning #Runacademy Salomon #TimeToPlay SalomonSverige SauconyRunClub #Marathon #Ultra #Runstreak #IdreFjällmaraton #BliOslagbar #TrailRunningSweden #TrailRunning #Trail #Skyrunning #OCR
...

Balsam för själen.
23km med Soutside Runner idag med denna vyn. Så underbart väder. Bara att njuta.
.
.
#run #running #instarunners #trail #trailrunning #ultrarunning #löpning #trailrunningsweden #sauconysverige #sub40 #runhbgm
...

Y el séptimo día... Subió más fotacas a Facebook 😎

Esta vez la que dispara 📸 es lauorva, de OrvaSisters&Co 🏢

Pronto subiremos más, ¡así que no nos quitéis ojo! 👀

#correcomounjabalí #correcomounajabalina #alamedatrail #torresdelaalameda #trailrunningsweden
...

Kuperade stigar och massor av svamp! Dagens första löprunda gav ett rejält lass med svamp på mackan efteråt! Varför stressa runt när man kan njuta!?!
.
.
.
.

.
.
.

#fölksömschytter #feelgood #teambds #BDS #bdssverige #aktivaBDSare #olstorp #gråbo #lerum #löpning #running #10månadermot10mil  #gubbarsomlubbar #trailrunning #injinji  #mjölksyra #kondis #happyrunner #trailrunningsweden #stenholm #barfotaskor #fottrappan #barefootrunning  #löparglädje
#vibramfivefingers #fivefinger
...

Trailsnack

Vårt diskussionsforum på Facebook

 

1 day ago

Hej! Jag söker tips på skaljacka för löpning höst/vinter som är vattentät eller klarar kraftigt regn. Vad använder ni? Tack för hjälpen! Hälsningar Liv ... Se merSe mindre

Kommentarer på Facebook

Inov8 ultrashell om du menar vattentät

Salomon Bonatti Pro WP 👍

Använder Trimtex Instinct 2.0 Jacket . Regn och snöblask. 👍

mm jag använder en bommulsanorak från Norröna (Svalbard) när det inte regnar. Den andas mycket bättre än alla skaljackor. Sedan har jag en 10 liters ryggsäck på ryggen med vatten och ett lättvikts regnställ från Norröna. Regnstället tar jag fram om det börjar regna.

Stellar Equipment Ultralight

3 days ago

Hej!
Jag springer för närvarande i Salomons sense ride 2 och trivs bra med dom, främst för att dom sitter som gjutna på fötterna. Däremot är greppet inget vidare nu när det börjar bli blött på stigarna.
Behöver tips på vilka skor som kan tänkas passa mig. Har kollat lite på Icebugs modeller och även Altra. Så, tips mottages! Ska tilläggas att jag inte bor nära någon vettig butik med möjlighet att prova ut skor.

Tack på förhand löparvänner.
... Se merSe mindre

Kommentarer på Facebook

Kör med Sense ride 3 och supernöjd med greppet på dom, så är du nöjd med modellen i övrigt kanske du ska spana på sense ride 3 eller 4 som finns nu 😊

Icebug och VJ har klart bäst grepp. Är det till långdistans eller kortare/tävling? VJ Spark ska vara en bra, allsidig sko. Helt nysläppta. Icebugs Acceleritas är outstanding om man har smala fötter och vill ha en snabb sko. www.vjsport.fi/se/shoes.html

Scott supertrac 👌

Vj ultra, icebug Capra eller icebug outrun 🏃🏽‍♀️👟😅

VJs skor (alla modeller, finns lite olika beroende på distans och din egen fot) har bästa greppet!

Allt med vibrem sula, är grymt

Har Sense Ride 3 och det är superbra grepp. Köpte Altra Lone Peak 5 nu och sämre grepp får man leta efter.

VJ - Best Grip on the Planet

Sitter som gjutna... 😬 testa Altra Timp. Passar sitter skönt. Bra grepp. Lagom dämpning. Jag springer mycket i dom. Från korta distanspass hemmaomkring till fjällmaraton. Funkar även på lite asfalt. Jag saknar inget i den skon.

ok jag kör sense ride 4, helt sanslöst bra grepp! kör på dem!!

2 days ago

Halloj!
Hoppas det är okej med ett litet säljinlägg.

Köpte dessa när jag skulle springa BAMM för några år sedan, dom funkade toppen men har inte kommit till användning sedan dess. Storlek 38, tts enligt mig. Minns inte vad jag köpte dom för, men kanske att 500 plus frakt är ett rimligt pris?

Hittade lite info om dom här: https://amazon.com/Merrell-Womens-Terra-Trail-Runn…
... Se merSe mindre

Halloj! 
Hoppas det är okej med ett litet säljinlägg. 

Köpte dessa när jag skulle springa BAMM för några år sedan, dom funkade toppen men har inte kommit till användning sedan dess. Storlek 38, tts enligt mig. Minns inte vad jag köpte dom för, men kanske att 500 plus frakt är ett rimligt pris? 

Hittade lite info om dom här: https://www.amazon.com/Merrell-Womens-Terra-Trail-Running/dp/B00YBFSOCQ?th=1

Kommentarer på Facebook

Intresserad! Ser ut å vara hyfsat bred i tåboxen? Är dom det? 🤗

Tips,testa även att lägga ut dom här: m.facebook.com/groups/267978246887896/

2 weeks ago

Hej!
I torsdags frågade jag om det fanns några barfotalöpare. Det finns det 🙂.
Vi snackade mycket om skomodeller och vad man börjar med.

Här kommer en uppföljande fråga.
Hur väljer man rätt Vibram FiveFingers?
Jag rör mig i skog och vill kalla det jag gillar för Trail.
För detta verkar 3 st modeller vara lämpade:
1. V Alpha
2. V Trail
3. V Trek
De verkar komma i den ordningen också från lätt till tuff terräng.

Vad säger ni om dessa?
Hur är det med tåbox på FiveFingers och hur får jag rätt storlek.
Strumpa vill jag nog inte vara utan...
... Se merSe mindre

Hej!
I torsdags frågade jag om det fanns några barfotalöpare. Det finns det 🙂.
Vi snackade mycket om skomodeller och vad man börjar med.

Här kommer en uppföljande fråga. 
Hur väljer man rätt Vibram FiveFingers?
Jag rör mig i skog och vill kalla det jag gillar för Trail.
För detta verkar 3 st modeller vara lämpade:
1. V Alpha
2. V Trail
3. V Trek
De verkar komma i den ordningen också från lätt till tuff terräng.

Vad säger ni om dessa?
Hur är det med tåbox på FiveFingers och hur får jag rätt storlek.
Strumpa vill jag nog inte vara utan...

Kommentarer på Facebook

Jag har haft five fingers i tio års tid. Plats för tårna finns det alltid, problemet är ofta tvärs om att dina tår inte fyller ut hela vägen och kan få konstiga veck. Ullstrumpor i olika tjocklekar brukar fixa det. Det kvittar tycker jag vilka du väljer, allt handlar om hur du ska träna upp din fot och öga koordination, så du inte får genomslag som kan ge blåmärken under fotsulan. Lycka till

1 week ago

Tar gärna emot tips på bra skor att använda när det är blött i spåren. Då sten och rötter blir väldigt hala. ... Se merSe mindre

Kommentarer på Facebook

Kolla VJ Sports skor. De har absolut bästa greppet! Här finns några modeller. Jag gillar XTRM. trailrunningsweden.se/utrustning/trailskor/vj/

VJ's är helt underbara på slirigt underlag - Jag kör med VJ Ultra när det bjuds på lite brötig terräng. www.vjsport.fi/se/ultra.html

Icebug har skor med bra grepp.

Jag köpte Topo, deras Ultra terräng med bred tåbox, testat på hala klippor och stenar , funkar bra.

Altra Lonepeak eller King

Har sprungit i otaliga sorters skor och bäst grepp hittills utan metalldubb har VJ erbjudit. Makalöst bra grepp på blöta stenar, rötter och spångar. Icebug kommer stark tvåa. Tråkiga är bara att har man väl testat ett par skor med bra grepp, så får man otroligt svårt att gilla andra skor efteråt när man märker hur halkiga de är i jämförelse.

Då är det låg sula som gäller👍 Föreslår Icebug spirit 8, hårdare stabilare sula, underbart grepp. VJ Intgrator. Mjukare sula underbart grepp. Mvh orienterare

+1 på VJ; har XTRM, MAXx och Spark. XTRM och spark har lägre drop och aggressivare sula, XTRM och MAXx har rockplate samt kevlar i ovantyget, XTRM lite smalare läst. Spark är nyaste trailmodellen och lättast, XTRM populär bland swimrunners. Springer Max 20k med XTRM och Spark, 15 och uppåt i MAXx. Ultra har jag provat på, och den har klart mest dämpning. På hala stockar biter dock inget gummi, så alternativ 1 är att lära sig hoppa över, alternativ 2 att köra heldubbat och alternativ 3 att skruva i 1-2 dubbar mitt under sulan - ungefär vid hålfoten.

Jag säger också VJ ultra eller icebug 😀

Altra mt 2, vibram sula. Har aldrig halkat med dom

Använder mina dubbade vinterskor ibland, funkar kanon när det är blött och rötter.. på sten får man fäste oxå... ibland.. inte😃

Jag tycker Saucony Peregrine funkar bra på allt utom is

View more comments

1 week ago

Vad har ni haft för på fötterna när ni sprungit Lidingöloppet (30 km) eller liknande triallopp eller trailträningsspår?

Själv så har jag sprungit i Asics DS Trainer med häldrop på 8 mm som inte är några trailskor men sprungit in på 2 tim 38 min i mitt senaste Lidingölopp tex.

Tyvärr så fick jag problem med höger hälsena under dec 2020 och är nu relaltivt återhämtad men känner att jag inte vill gå ned för mycket häldrop för säkerhetsskull. Sneglat på Adidas Terrex Speed Ultra med häldrop på 8 mm. Vad tror ni om den skon, någon som testat den, kan de vara ett bättre alternativ än Ds trainer?
... Se merSe mindre

Kommentarer på Facebook

Lidingöloppet är inget trailopp det är ett terränglopp, då det är fina grusvägar och stigar så är väl en asfaltsko det självklara valet, spring i den skon du gillar.

Den bästa skon du kan hitta är den som passar dig. Det låter kanske klyschigt men det ligger mycket i det då varje person är olik från den andra och allas fötter ser olika ut, reagerar olika på löpningen och inte minst att vikt, löpsteg, terräng, längd och teknik spelar stor roll. Jag skulle prata med någon som kan löpning i en butik där du kan få testa ditt löpsteg med någon kunnig, testa olika skor på löpband och analysera hur du står på din fot för att få den ultimata skon för just dig. I Stockholmsområdet skulle jag vända mig till Löplabbet (Kungsgatan) eller Runners' Store (Regeringsgatan) Har du vägarna förbi Kalmar rekommenderar jag starkt att du besöker Prestationskläder där Jonas Carlander med personal kan hjälpa dig med deras enastående service och expertis. Själv springer jag i följande beroende på lopp, distans och underlag. Asfalt - ON Cloudsurfer Ger 6mm drop och ca vikt 300g/sko Tung terräng - ON Cloudventure Peak Ger 6mm drop och ca vikt 260g/sko Lättare terräng & stig - ON Cloudvrnture Ger 6mm drop och ca vikt 295g/sko Lycka till i jakten på den bästa skon.

I ran LL in Nike Pegasus Trail. The new model is even more comfortable

New Balance 1080 är väldigt skonsam i helgreppet och trycker inte på hälsenan. Kanske ingen tävlingssko men en superbra distanssko! Finns på Löplabbet om du vill testa!

1 week ago

Jag behöver skotips. Jag springer nu i ett par Altra Superior på kortare rundor och Asics GEL-Trabuco 9 på de längre. Älskar mina Altra men gillar inte Asics. Dels för att det är dålig kvalitet men också för att dom inte riktigt passar min fot.
Så jag skulle alltså behöva ett par andra skor med lite mer dämpning än Altra Superior för mina långrundor. Jag har testat Altra Lone Peak men tror att jag behöver några med lite högre drop. Jag har ett krav och det är att dom ska passa mina breda "ankfötter" :-). Det är ju delvis därför jag gillar Altra så mycket. För att alla tår får plats.
... Se merSe mindre

Kommentarer på Facebook

Har du testat Topo?

+1 på Topo Athletic. Footshape och med lite dropp 0-5 beroende på modell.

Jag har samma behov som du. Ankfötter med behov av dämpning och drop. (Dessutom storlek 36, vilket är extra svårt att få tag på 🙁). Jag hade ett par Inov8 Parkclaw som jag älskade. Lagom drop, superbred tåbox, skön dämpning men ändå ”markkontakt” och jättebra grepp på alla underlag. MEN skon slets ut på tok för snabbt. Sulan var intakt, men tyget utvändigt och invändigt blev sönderslitet på nolltid. Inte prisvärda med andra ord. Sedan har jag klickat hem och provat ett antal skor som enligt tester och beskrivningar ska vara breda men inte är det… Något par som passat på foten, men inte passat min löpstil (landar på fram-/mellanfot). Till sist fastnade jag för Salomon Speedcross 5 Wide, men blev besviken för att de har uselt grepp på trädrötter. Sedan har jag även köpt ett par Merrell Moab Speed gtx på rea. Tänkte de kunde vara varma och sköna när snögloppet kommer. De är rymliga och sköna, men dålig löpkänsla! Känns klumpiga att springa i, så de används nu för skogspromenader. På väg springer jag i mitt fjärde par (tror jag) Hoka Clifton Wide. Provade Hoka Speedgoat för terräng, men de var för smala. Någon här i gruppen tipsade mig nyligen om Hoka Evo Jaws. Det kanske blir nästa att testa. Lycka till!

Måste rekommendera norda 001, aningen bredare än speedgoat framtill men känns inte alls lika klumpiga betydligt med dämpning än Salomon, ruskigt bra grepp också. Tyvärr snordyra men dom verkar ha en betydligt bättre livslängd än dom flesta skor och är bättre för miljön än dom flesta👍

Om du gillar Altra så ta ett par med lite mer dämpning och stoppa in en hälkil. Fick tipset om hälkil efter att ha sålt mina splitternya Lone Peak på grund av smärta när jag sprang även korta sträckor (ovan med 0 drop). Nu har jag sprungit även längre rundor med Superior och hälkil och det var 👌🏼.

Om du väntar till oktober kanske New Balance Fresh Foam More Trail V2 vore ett alternativ. Asfaltsvarianten av denna modell är snormjuk utan att man sjunker ned i den och har väldigt bred tåbox för att vara av traditionell form. 4 mm drop.

Altra olympus, super sköna för långa rundor

Topo

Säger som andra, Topo. Jag har bara haft de hemma för test, upplevde det som jäkligt sköna, men lite klumpiga. Sprang dock aldrig med dom, då jag kände ganska omgående att de skulle returneras. Bikester.se har Topo.

Poddar

Här samlar vi alla för Trailrunningpodden och Idre Fjällmaratonpodden. Trevlig lyssning!

 

Strava

Gå med i Trailrunning Swedens klubb på Strava och peppa ihop!

 

En av Sveriges mest meriterade löpare, @idanilssi är tillbaka efter långdragna skadebekymmer. https://trailrunningsweden.se/2021/07/19/ida-nilsson-jag-orkar-vara-trott-lange/

Löpargruppen i Göteborg-Härryda - vilken dundersuccé. Fullbokad inför hösten med 50 löpare på nån timme. https://trailrunningsweden.se/lopargrupper/goteborg-harryda/

Fem tjejer tycker till om nya MOAB FLIGHT från Merrell. https://trailrunningsweden.se/2021/06/10/moab-flight/

Intervju med Sebastian Ljungdahl. https://trailrunningsweden.se/2021/06/04/fran-oldrickare-till-skyrunner/

Jämn kamp mellan Fredrik Bakkman och Sebastian Ljungdahl i @skatasryggar . Karin Nilsson vann damklassen.

Efter positiva besked kring höstens motionslopp har det lagts till många spännande lopp i Trailkalendern. https://trailrunningsweden.se/trailkalendern

Nyhetsbrev

Prenumerera på våra nyhetsbrev och få tillgång till specialerbjudanden.

 

Meny

X
X