Nu när sommarens ledighet närmar sig och vi får tid till längre löpningar kan vi känna oss lockade att utmana oss på nya distanser. Det behövs inte organiserade lopp för att springa långt! Mikael och Peter gjorde sin egen 100 miles löpning en dag i maj, från fyr till fyr på Gotland.
Det var inget lopp, ingen tävling och inget rekordförsök. De två ultralöparna ville bara testa hur det skulle gå och hur det skulle kännas. De är rutinerade ultralöpare med lopp som Gotland Ultramarathon, Kullamannen 100 miles, Ultravasan 90 och Personliga Rekordens Tävling i Växjö bakom sig.
Förra året sprang Peter Glans hela Gotlands längd tillsammans med Mattias Adman, och i år sprang han sträckan tillsammans med Mikael Öhman. Är man ultralöpare och bor på Gotland är det ju inte en orimlig tanke att vilja korsa ön både på längden och tvären!
Löpningen startade på morgonen 11 maj på Gotlands norra udde vid Norsholms fyr och slutade vid Hoburgens fyr i söder. Deras mål att klara de drygt 16 milen på 16 h klarade de inte riktigt, sluttiden blev 18 h. Längs deras färd fick Mikael och Peter sällskap av löpande vänner som sprang med dem och som servade med mat och dryck, även en husbil följde med dem för support.
Mikael berättar om hur han förberedde sig mentalt på uppgiften att springa 16 mil:
- Långt innan loppet förlikar jag mig med tanken att det kommer att göra ont och jag ställer in mig på att det kommer att ta x antal timmar så det är bara att gilla läget. Jag vet också att jag kommer att vilja bryta, men att bryta utan att vara skadad är ett misslyckande och jag avskyr att misslyckas. Och fast vi har en plan så vet vi att oförutsedda saker kommer att hända, de problemen måste vi lösa. Belöningen, känslan när man går i mål, är värd all smärta. När jag väl har insett detta, accepterat det och förlikat mig med det är en stor del av jobbet gjort.
Det som var svårast under löpningen var värmen, det är extra krävande att springa i gassande sol på varma asfaltsvägar. Bara två mil av sträckan gick på stigar, grusvägar eller mjuka banvallar.
- Ju längre tid man springer desto viktigare blir energiintaget för att kroppen ska orka. Jag börjar energiintaget med fast föda, risbollar med avokado och potatismos med parmesanost och kokosolja. Längre fram på dagen blev det mer sockerbaserad energi som gel, godis och Coca-Cola. Jag var också noga med att få sig mineraler i form av salttabletter, resorb och BCAA, berättar Mikael.
Känslan när de närmade sig den blinkande Hoburgsfyren i mörkret måste ha varit fantastisk! Visserligen syntes skenet redan på ett retfullt långt avstånd, men dess ljus visade ändå att de skulle klara sin utmaning, att löpandes ta sig från fyr till fyr på Sveriges största ö!
Kommer evenemanget att upprepas? Redan nu är det ett gäng löpare som är intresserade av att springa fyr till fyr tillsammans nästa år, antingen som ett organiserat lopp eller som en trevlig tillsammans-löpning. Hur arrangemanget kommer att ser ut vid Kristi Himmelsfärdshelgen nästa år kommer vi säkert att höra talas om. Intresserad att haka på?
Kolla in Facebookgruppen Fyr till fyr 2019 - sällskapsresan.
Text och intervju: Gunilla Kidmark
