Wienerbrödsloppet går i Helsingör, Danmark, bara en kort färjetur från Helsingborg. Det har distanserna 5, 10 och 21 km, alla med samma inledning men 5 och 10 km svänger av vid olika vägskäl. Som du förstår av namnet är de danska bakverken i centrum och de är verkligen så goda!
Jag sprang loppet för första gången förra året (länk till förra årets race report) även då halvmaran och när jag fick möjlighet att komma tillbaka i år tackade jag genast ja. Och i söndags var det dags! Men det är alltid med en viss nervositet jag återkommer till ett lyckat arrangemang, kan det bli lika bra som tidigare? Vi hade dessutom laddat med Gyllene Tiders avskedskonsert på Ullevi kvällen innan, en fantastisk konsert men med orolig sömn under natten. Fast det är detta som är livet, upplevelser som vi minns och mår bra av. Precis som löpningen.
Vi åkte hemifrån tidigt söndag morgon, åt en andra frukost på färjan från Helsingborg och kom i god tid till startområdet. Där samlades nu massor av löpare för loppet var fulltecknat sedan några dagar tillbaka, så roligt!
Solen sken i starten och det blev riktigt varmt och skönt. Min man och jag träffade vänner i startområdet, vi hämtade ut våra nummerlappar och drack lite kaffe. Vi hade bestämt oss för att ställa oss långt bak i startfältet och springa lugnt, för min man skulle detta bli tredje gången någonsin som han sprang längre än 20 km och det var viktigt att han fick en skön upplevelse. Om några veckor ska han springa 28 km på 2XU Idre Fjällmaraton och då måste han ha en positiv känsla med sig.
21 km-löparna startade först och direkt kom en brant uppförsbacke. Därefter böljade stigen genom bokskogen ut ur staden till landsbygd och redan vid 4 km låg den första vattenstationen vid en vacker kvarn, laddad med överfyllda lådor av choklad-wienerbröd. Jag avstod wienerbröden här och drack bara vatten och vi trippade snabbt vidare.
Banan fortsatte i bokskogen längs små sjöar, över söta, välvda broar och ut mot hagar och fält. En ensam svart tjur såg vi på håll och solen skymdes av allt mörkare moln. Värmen i starten hade avtagit och det hade blivit en väldigt behaglig temperatur, vi hade ett stadigt skönt tempo och trevligt sällskap av ett annat svenskt par. Precis som jag hade hoppats kändes allt toppen!
Vid 7,5 km kom nästa station, ännu fler underbara wienerbröd och vatten och här hade banan vänt tillbaka mot staden igen med några kilometer grusväg och stigar med mängder av rötter. Jag föredrar såklart stigarna men just att det är så varierat underlag tror jag är bra för att locka olika typer av löpare. Det började regna, först lite försiktigt droppande från boklöven men snart öste det ner och på en liten stund var jag helt genomblöt. Jag tycker om att springa i regn så det kändes mest svalkande och härligt.
Vid 10 km vände banan ner mot havet och vid 13 km var vi nere på stranden. Vattnet var lägre än förra året och vi kunde springa på den fastare sanden längst ner. Energistation 3 passerades på stranden i regnet, i wienerbröden hade regnet samlats i små vattenpölar men de härliga funktionärerna vinkade och hejade på.
Sedan följde 4 kilometers plan löpning längs havet med lite asfalt men mest sand och stenar. Vaderna blev rejält trötta i slutet och den fjärde och sista stationen var så välkommen! Jag tog en U-gel med koffein för att pigga upp benen och vi fortsatte på fästningsvallen runt Kronborgs slott. Något ojämnt underlag av stora stenar men det var häftigt att springa över vallgraven och föreställa sig fästningen under medeltiden. Jag älskar historiska inslag under löpningen! Förra året gick banan fram och tillbaka ut på en pir, en sträcka jag då tyckte kändes helt onödig i motvinden och som jag inte såg fram emot, men i år var den delen borta! När slottet var rundat sprang vi in mot centrum och på asfaltsvägar upp mot ståtliga Marienlyst slott och där var det bara en dryg kilometer kvar. Upp, upp på en brant liten serpentinväg bredvid slottet och sedan lerig promenadväg ända fram till mål. Jag väntade in min man som kom strax bakom och vi sprang över mållinjen tillsammans, så härligt!
Tänk att det kunde bli lika härligt i år igen! Och min man var så nöjd efter loppet, glad över att hans krafter räckte länge och att tankarna aldrig blev tunga. Nu längtar vi efter att springa i Idre!
Tack Wienerbrödsloppet för ännu ett toppenfint arrangemang! Tack för en omväxlande och vacker bansträckning, de glada funktionärerna och för smarriga wienerbröd! Och ett särskilt tack för keramikmuggarna som jag vann på mitt startnummer. De är redan favoriter.
