I höstas inledde jag ett samarbete med Skidome i Göteborg, inomhusarenan för oss i södra Sverige som vill åka skidor och träna för skidlopp utan oro över snötillgången. Eftersom vi inte har haft en enda dag med snö ännu i vinter får jag ju tacka min lyckliga stjärna för den hjälpen!
Jag har åkt längdskidor sedan jag var liten, som jag minns det var det alltid snö på vintrarna och min familj åkte skidor så fort det spårades av den lokala skidklubben. Som ung vuxen och sen småbarnsförälder blev det färre skidturer, bara en eller ett par turer per år när vi spenderade en vecka i Orsa Grönklitt under nyår. Men varje gång som jag åkte tyckte jag att det var roligt och jag längtade efter att åka oftare och lära mig mer! När barnen blev äldre och kunde åka slalom själva eller ha det gott i stugan kunde min man och jag äntligen börja träna mer längdåkning och jag älskade verkligen att glida fram i skogen.
2018 åkte jag mitt första lopp under Vasaloppsveckan, Halvvasan, ett år då det var otroligt kallt. Om jag minns rätt var det kallare än -20 grader i starten och snön blev trög och svår att åka på. Jag hade så dåligt glid att jag till och med fick staka i nedförsbackarna för att komma framåt! (Inlägg om det loppet här.) Men jag fullföljde och fick blodad tand och 2019 åkte jag Öppet spår på strax över 9 h. Mitt mål var under 10 h så jag åkte under portalen i Mora med stolthet och stor glädje, det var ju så himla kul att åka skidor och klara av nya utmaningar! (Här kan du läsa min Race report.)
I mars kommer nästa skidäventyr, jag ska åka Birkebeinerloppet i Norge som är 54 km klassisk åkning över två fjäll, start i Rena och mål i Lillehammer på Birkebeineren Skistadion. Fler höjdmeter än Vasaloppet och mer fjällkänsla hoppas jag på, även om distansen är kortare.
Enligt sägnen räddades en norsk liten prins av två skidåkare på 1300-talet och loppet bygger på deras färd. Alla deltagare ska därför ha en ryggsäck med sig som väger 3,5 kg, en symbol för det lilla barnet. Ryggsäcken vägs både innan och efter loppet, vad jag förstår, så vikten kan inte bestå av sportdryck eller mat som går åt under loppet. Jag funderar på att ha 3,5 kg ris i en påse i ryggsäcken, jag tänker att det formar sig bra efter ryggen och inte skaver.
Genom samarbetet med Skidome har jag fått delta i deras skidkurser och event under hösten/vintern. Det började med det roliga Skirun-loppet tidigt i höstas då vi sprang och åkte skidor i ett svep. En märklig känsla att svettig efter 4 km traillöpning i skogen komma in i kylan och åka 4 km skidor, men väldigt roligt att kombinera löpning och skidåkning. Jag har varit med på två tävlingar till, bla Dark Night Race(s) på Luciakvällen då Johan Olsson åkte tävlingens 8 km först för att sätta ett tid som vi andra skulle tävla mot. Han åkte på 14 minuter, jag kom in på 40! Men det var superroligt att i nedsläckt arena åka i sin pannlampas sken och inte tänka på något annat än den egna rytmen och tekniken.
I höstas gick jag en nybörjarkurs på tre tillfällen med två duktiga instruktörer. Innan första tillfället var jag tveksam till om jag verkligen räknades som nybörjare, men oj vad fel jag hade! Även om jag hade tagit mig i mål på Öppet spår fanns det många moment och rörelser att förbättra för att få ut största möjliga kraft framåt i de olika växlarna! Det var otroligt lärorikt och jag tog med mig tre-fyra olika saker att tänka på under den fortsatta träningen. Såklart fanns det ännu mer att förbättra men det går inte att tänka på hur många moment som helst.
Detta har jag tränat på varje vecka då jag åkt i Skidome och jag fick känna på härligt flyt i åkningen när vi spenderade nyårsveckan i Grönklitt igen. Jag märkte verkligen att jag hade utvecklat min åkteknik. Så roligt! Framförallt hade jag förbättrat stakteknik och diagonalåkningen. Stakning med frånskjut kändes däremot fortfarande orytmiskt, armpendlingen fick jag inte till rätt.
För några veckor sedan fick jag vara med på Skidome Camp, en heldag med instruktör med två skidpass och ett inomhuspass med balans och styrkeövningar. (+lunch i Kviberg Park Restaurang, mums.) Samma instruktör som jag hade i höstas och han la märke till att jag förbättrat mig, du kan gissa min glädje när jag får positiva kommentarer om tekniken! Fortfarande hade jag flera moment att utveckla och han visar mig små förbättringar, vinklar på höft och armbågar och hur balansen ska kännas och i slutet av dagen får jag äntligen till armpendlingen i stakning med frånskjut. Hurra! Det går inte fortare, än, men jag åker mer ekonomiskt och härifrån kan jag träna så att rörelserna blir automatiska. Vill du ha en komprimerad kurs men ändå få med alla tekniker i klassisk åkning är detta en dag jag rekommenderar!
Skidome anordnar med jämna mellanrum tjejkvällen Hot or Cold då tjejer kan välja mellan en timmes hot yoga eller skidcoachning med middag efteråt i restaurangen. Jag fick delta en mörk januarikväll och det var verkligen mysigt. Alltid lärorikt att få hjälp av en instruktör som ger de där små tipsen som gör stor skillnad i åkningen, bra att bli påmind om de där detaljerna som jag glömt sedan kursen i höstas och som alltid är det roligt att åka skidor i grupp och glädjas över varandras framsteg. Tjejerna som jag åkte med var nästan helt nya på skidor men ändå fick vi individuella instruktioner och jag tror att vi alla var väldigt nöjda när vi satte oss till bords i restaurangen.
Under sportlovsveckan åkte vi upp till snön i Orsa Grönklitt igen. Jag njöt och åkte varje dag och körde som längst 26 km en dag. Hittills mitt träningsrekord på skidor! På de kalla, fina spåren var det lätt att träna stakning, både med och utan frånskjut. Rytmen fanns och jag känner mig mycket starkare i överkroppen än när jag började träna i höstas. Nu längtar jag till Birkebeinerloppet!
Stort lycka till om du också ska åka ett skidlopp i vinter! Vasaloppsveckan börjar till helgen, spännande!
