Det kan tyvärr vara lite så. Har du en gång fixat dig en skada så kan det vara så att du får dras med den till och från resten av livet. Med det menar jag inte att du går omkring och är SKADAD hela tiden men om man inte ser upp så kan det rivas upp igen.
Jag älskar backar. Jag älskar att köra skiten ur mig på en kort sträcka och på kort tid. När jag är ute och springer i skogen ibland så blir jag en backsökande misil. How ever- jag tror inte att detta är den enda boven i mitt drama. Det var nämligen när jag höll på med sit-ups som jag reagerade på vad som egentligen höll på att hända. Jag hade nämligen inga som helst problem med sit-ups. Jättebra, tänker man kanske men jag blev lite förundrad. För jag kunde göra massor och hela vägen upp till knäna. Magen blev liksom inte trött- det kändes inget., vilket för mig kändes mest frustrerande. Men detta var inte det enda problemet jag hade märkt av. Jag kände också att när jag sprang- och det särskilt i terräng och efter lite backar- en otrolig, helvetes smärta i typ bäcken, mage, ländrygg. En fruktansvärd smärta som gjorde att jag knappt visste vart jag skulle ta vägen. Jag ville kura ihop mig, men det gjorde ont. Tanken på att bli lagd i en sträckbänk a'la medeltiden kändes frestande. Jag ville helst sluta andas för det gjorde bara ont om jag tog för djupa andetag. Något jag märkte var att det var särskilt under mensen som detta kändes lite extra och jag började tänka; jaha. jaja. det är såhär det är att bli äldre. Tack för den då.
Och så började jag fundera på om det kanske var dags att boka in sig hos gyn och se vad de hade att säga om det hela.
Vad som hände var att jag istället fick tips om en superbra massör och jag gick dit. Halleluja! Han kommer snabbt fram till att min höftböjare är en något aningens ansträngd- milt uttryck.
Allt faller på plats. Sit-upsen kändes ju såklart så lätta eftersom det var inte magen som "lyfte" mig. Det var höftböjaren som fick ta över eftersom jag i all trötthet hade tappat core-hållningen. Jag hade med säkerhet tappat hållningen under flera andra övningar också- säkert med trötthet som största anledningen. Det är nästan att jag blev stött när jag läste på om det. Tappat hållningen?! Va? Jag är ju kunnig- jag vet vad jag gör! Jag kan väl inte bli skadad för att jag gjort " fel ". Men jorå.
Men det går att bli bra. Jag blev så mycket bättre- det tog några smärtsamma besök hos massören- de pågår ännu, men det känns lite mer under kontroll. Jag bara måste komma ihåg att sträcka ut regelbundet. Gärna både före och efter träning. Gärna dagar då jag inte tränar också. Det känns liksom lite lättare då. Sen så får jag helt enkelt hålla mig lite lugnare periodvis för annars blir minst en vecka i månaden 10 ggr värre än vad den behöver vara.
