Bagheera Fjällmaraton - ett fantastiskt fjäll-lopp och 2:a-plats i år igen!

För ett år sedan 2016 sprang jag min första fjällmara 21 km (halvmaraton), vilket var nog så utmanande! Detta hade varit mitt huvudsakliga mål sedan jag 8 månader tidigare...

28 augusti, 2017 |

För ett år sedan 2016 sprang jag min första fjällmara 21 km (halvmaraton), vilket var nog så utmanande! Detta hade varit mitt huvudsakliga mål sedan jag 8 månader tidigare fick min son. Då, som nu var min huvudsakliga målsättning att känna mig stark och uthållig, utan krav på prestation. Jag kom då på 2:a plats i loppet, vilket var förvånande men jätteskoj! Under året har jag fortsatt att springa helst i skogsterräng, varvat med funktionell styrketräning, rörlighet och vila. Även fast jag redan förra året visste, att jag ville uppleva detta lopp igen, så hade jag varken anmält mig eller bestämt mig officiellt förrän dagen innan loppet alltså nu i fredags 25/8. Jag har under året motiverat två av mina PT-klienter att springa Bagheera 21km i år, så det kändes lite som min plikt att åka upp och genomföra det i år igen och peppa dem lite extra på plats. :)

Jag har medvetet inte satt upp några prestationsmål under året, utan sprungit på känsla och lyssnat på kroppen. Det har trots allt resulterat i två vinster (Stockholm Trail 21 km och Mora Trail 30km). Det som är fördelen med att vara sin egen tränare, är att kunna lägga upp träningen på egen hand. Ingen känner min kropp så bra som jag själv. Jag vet mitt max och på så sätt också mina begränsningar,  hur hårt jag kan pressa mig om jag vill/måste, men också när det är läge att ta en lugnare period med mer återhämtning och vila. Jag är otroligt lyhörd för kroppens signaler. För två veckor sedan var jag rejält förkyld och har sedan dess inte haft den där övertygande starka och uthålliga känslan i kroppen. Jag förväntade mig därför inget storslaget resultat i Bagheera Maratoon 21km i år. Mitt huvudsakliga syfte var verkligen att återigen få springa och njuta i den fantastiska fjällmiljön som Sälen har att bjuda på. Jag hade liksom en längtan tillbaka till upplevelsen. Min inre bild från förra året hade etsat sig fast på näthinnan och var svår att motstå. Jag längtade till sommarlöpning i fjällen! ☀️

 

Plötsligt satt jag ensam i bilen på väg mot Sälen under fredagseftermiddagen. Familjen blev kvar hemma i år. Jag bokade stuga över telefon i bilen och efteranmälde mig så fort jag anlände till Lindvallen på kvällen. Uppstigning 05.50, på med kaffet, 10 min komigång-promenad i soluppgången, följt av 10 min rörlighet, sedan frukost i godan ro. Perfekt uppladdning. Kroppen kändes seg och trött, men det gjorde inget, jag skulle ju bara "njut-springa"!

 

Straxt före 09.00 stod jag alltså tillslut på startlinjen i Bagheera Marathon 21km, utan press, stress eller nervositet. Klarblå himmel och härligt solsken! Precis som förra året, utan klocka, tidtagning eller musik.

Pang! Startskottet gick och jag stack iväg i täten. Mötte den första rejäla uppförsbacken med en tung känsla i bröstet och kände att andningen inte riktigt var med mig. Löpare framför mig började gå, men jag vägrade, oavsett om man förlorar kraft på att fortsätta springa så har jag någon mental inställning om att aldrig gå oavsett hur tufft det är. Jag upplever det tuffare att komma igång igen mentalt efter att ha stannat, men vet att jag i vissa fall (kraftiga uppförsbackar) kan "tjäna" på att gå fysiskt. Jag springer för att springa, inte gå och jobbar mycket mentalt när jag springer lopp. Redan efter första kilometern uppför tänkte jag ok, 20km till mål, sedan delar jag upp hela sträckan i delmål, oftast efter hur vätske-stationerna är fördelade. Det var så jag tänkte denna gång också. Första 5,5 km går i princip bara uppför, med undantag för en utförslöpa efter första riktigt långa uppförsbacken. I utförslöpan tog jag tjejen framför mig, som var superstark uppför, men inte lika vass utför. Du är första tjej! ropade publiken utmed banan. Det var ett högt tempo och jag visste att det kommer bli svårt att upprätthålla hela loppet, men var i ett bra flow och skippade att stanna på första stationen, vatten på nästa tänkte jag. Andra stationen var efter 10,8 km och det kändes lugnt just då. Snart så var 2:a tjejen (elit-orienteraren) mig hack i häl och jag visste att hon var starkare än mig uppför, jag släppte fram henne i nästa långa uppförslöpa och det kändes skönt att slippa ligga och pressa sig så pass tidigt i loppet, jag såg hennes rygg hela tiden, men fokuset var inte tävling, det var njutning! Jag hittade in i mitt tempo o lät kroppen i samspel med underlaget, stenar, klippblock, ojämnheter backar uppför och utför bestämma intensitet och kraft i varje steg framåt. Det var rejält blött och halt på sina ställen och jag var tacksam att jag i år uppgraderat mig till ett par riktiga trail-skor.

Vid andra vätske-stationen "storfjällsgraven" blev det en slurk vatten i farten, skulle tagit sportdryck där också, men det var ingen som var förberedd o langa till mig i farten, så jag hoppade över det. Nu väntade den mest tekniska delen av loppet enligt mig. Mycket stenar och klippblock och det gällde verkligen att hela tiden parera underlaget med snabba fötter.

Mitt nästa mål var 16,3 km, så det blev en positiv överraskning när det dök upp en vätske-station vid 13,9 km, "Hemfjällsstugan" (hade glömt av den vätskestationen) Här blev det en liten mun sportdryck innan det bar iväg vidare uppför sista sega stigningen. Andningen var frekvent och jag flåsade verkligen högt, jag kände att lungorna var lite mer ansträngda än vanligt, men också att den härliga utförslöpningen straxt väntade, så det kändes ändå hållbart och under kontroll. När jag närmade mig 16,3 km-stationen "Stensjön", såg jag plötsligt massa löpare, det visade sig vara 10km-löparna som hade startat 20 min efter oss 21-km-löpare. Jag ökade nu upp farten ordentligt, visste att sista 3km skulle bestå av enbart utförslöpning, så bestämde mig för att passera stationen. Sista kilometrarna utför var ju ingenting mot dem första kilometrarna uppför oavsett om kroppen och musklerna mött på motstånd under en längre tid i slutet av loppet. Jag vet att min starka sida är utförslöpning och kan lätt släppa på och utnyttja backens lutning. Sista 3km från sitt-liftens topp och ned till målområdet gick i serpentiner, ändå blev det riktigt brant på sina ställen. På en av dessa sträckor tappade jag min kontrollerade fart, jag släppte på för mycket, så benen gick som trumvirvlar och var nära att snava, men tjoade och förvarnade 10km-löparna som steg åt sidan vid varje passage. Jag hann ifatt mig själv tillslut ?Vi hejade på varandra i spåret o det var en härlig stämning i utförslöpan. Jag hörde hur speakern rapporterade om mitt upplopp och spurtade in i mål. Sååå härligt med målgång! Klockan stod på 1:42:17 och jag kom in som 2:a tjej drygt 1 minut efter 1:an (orienteringstjejen) och 00:9:40 sek efter 1:a Herren in i mål, totalt på 9:e plats. Jag förbättrade också min tid med 4 min från förra året 2016. Detta var absolut inte viktigt för mig, men en härlig bonus, som jag med tanke på tidigare placeringar i sommar (1:a-plats) inte var helt främmande för, men inte heller räknade med. Det är ju det som är charmen med trail-lopp, det går aldrig o jämföra tider mellan loppen, utan det är alltid terrängen som bestämmer!

Jag inväntade prisutdelningen innan jag tog en dusch, fyllde på energinivåerna och tillslut satte mig i bilen på väg hem igen, 17h efter att jag anlänt. 5h upp till Sälen och 5h hem, totalt 10 h i bilen för att få springa o njuta i 1h 42min o 17 sek, det måste ändå Bagheera Fjällmaraton få cred för. Det är ett fantastiskt lopp att springa för både kropp och själ, utmanande, tekniskt, men framförallt vackert!

 

Löpning i terräng och framförallt i fjällmiljö är magiskt! Att springa är min passion och det kommer jag att fortsätta göra oavsett jag hamnar på pallen eller inte!

 

Må gott, träna smart och njut av livet!

Senaste blogginläggen

  • Pryltest - Craft Nordlite Ultra / Pure Trail Niclas Bergqvist
    Läs mer
  • Men. Du är väl aldrig sjuk? Andreas Lundblad
    Läs mer
  • Att komma dit man är Malin Tidqvist
    Läs mer
  • 10 månader mot 10 mil - my experience Sara Costa
    Läs mer
Se alla våra Inspiratörer

Löpargrupper

För dig som vill upptäcka nya stigar på hemmaplan - ihop med andra.

Outnorth Trailtour

Vilka är landets bästa traillöpare över säsongen 2024? Vilket är det starkaste teamet? Från stränder, via klippor och fjäll till djupa skogar.

Trails of SWE c/o Dacia

Trails of SWE c/o Dacia är 4 lopp, 4 naturtyper, 4 sätt att uppleva vårt fantastiska land. Och 4 sätt att få använda hela din kapacitet, att våga vara grym.

Guider utrustning

Få hjälp inför ditt köp av skor, pannlampor eller löparryggsäck. I samarbete med Outnorth.

Trailkalendern

På fjället, längs havet, i skogen. Här hittar du alla svenska traillopp i en kalender.

Shop

Snyggkläderna, presentkort och löpargrupperna

Trailrunning Sweden AB
Hästtorget 6, 312 30 Laholm
VAT-nr SE559145416901
Email: [email protected]


Lägger till i kundvagnen

  • x
X
X