"- Hur kan du springa utan klocka?" Frågan ställdes av en man som var noga med sin träningsstatistik. Ett pass utan att veta puls, hastighet och distans var enligt honom ett misslyckat pass. Jag hade just berättat om min träning för att bli en uthållig ultralöpare. Men han såg förvånat på mig. Springa på känsla? Tid i rörelse? Upplevelser?

Jag använder visst klocka när jag springer, ibland. När jag jagar höjdmeter i slalombacken eller när jag mäter en ny runda, då är klockan ett fantastiskt hjälpmedel. Men det är inte klockan som springer. Och det är inte den som talar om hur bra ett löppass var, det gör jag. Därför tycker jag att klockan är onödig under de flesta löpturer.

Hur ska jag då kunna utvärdera min sommarlöpning?

Så här!

Jag är skadefri! Jag har sprungit mycket i sommar men har inte ont eller känner mig sliten någonstans och det är fantastiskt! Min runstreak som påbörjades 1 juli har till och med smörjt upp mitt instabila vänsterknä och det har inte varit så starkt och följsamt på länge. Att springa så ofta och så mycket jag vill och vara skadefri är väl det bästa måttet på att träningen fungerat.

Jag har hittat på mina egna utmaningar för att hålla motivationen uppe. Natten till midsommarafton sprang jag min första nattlöpning, 4 timmar från skymning till gryning. Lite läskigt men mest spännande att ensam ge mig ut på stigar och vägar i pannlampans sken. Det kommer jag att göra igen när nätterna är längre.

I juli utmanade jag mig på en mil om dagen i åtta dagar. På olika underlag, med olika sällskap, i olika hastigheter kom jag upp i 80 kilometer på ett mycket skonsamt sätt. Runstreaken fortsätter fortfarande med dagliga distanser mellan 1 mile och så långt jag vill.

Jag stärker mina fötter genom fotövningar och barfotalöpning. Åh, jag hade så underbara morgonlöpningar på stranden i Åhus under en semestervecka! Tass tass ner till sanden och några kilometer mjuk löpning i vågorna innan frukost. Önskar så att jag hade en lång strand nära mitt hem... Men jag fortsätter med att lägga in korta passager av barfotalöpning även här hemma, det är härligt att känna löpningen med ett sinne till, att känna underlaget och bli mer närvarande i fötterna. Att ha starka fötter hjälper hela kroppen till ett skonsammare löpsteg så det kanske även har påverkat knät.

Jag har sprungit roliga traillopp. Loppupplevelsen ger en boost som räcker lång tid efteråt och jag blir ännu mer motiverad att känna samma starka känsla vid kommande lopp. Trailvarvet, EcoTrail Stockholm och Wienerbrödsloppet har jag sprungit hittills i sommar och snart kommer 2XU Idre Fjällmaraton (28 km) och Icebug Experience Ultra (80 km).

Jag har varierat mina löprundor. Varierat alla variabler som går såsom underlag, omgivning, sällskap, distans och fart. Jag har haft backträning på stigen bakom huset och långpass runt sjöar. Lyssnat på peppande musik och på intressanta poddar. Sprungit i alla väder och vid olika tidpunkt på dagen. Sprungit hungrig och seg och mätt och glad. Fast glad är jag alltid när jag kommer hem efter en tur oavsett hur jag kände mig när jag började!

Framförallt har jag njutit av naturen. På rundan igår skrämde jag upp en häger ur vassen. Jag stannade såklart och såg hur den stora fågeln bredde ut vingarna för att hitta sig ett annat gömställe. Jag smakade på några syrliga lingon. Kände efter hur mjuk den våta mossan var när skorna sjönk ner. Kanske är det sådant som de flesta inte bryr sig om när de springer, iallafall skulle det förstöra statistik-mannens siffror. Men för mig är det grunden till hela min löpning, att komma ut i naturen och känna, se och upptäcka. Så bygger jag min uthållighet, genom att springa ofta, länge, lugnt och utforskande.

En alldeles utmärkt sommarlöpning so far. Hur utvärderar du din?