Helt otippat, så blev det en 1:a plats i dam-klassen och 3:e plats totalt bland både herrar & damer. Målet var att fira, "springa" in semestern, få uppleva ny terräng och verkligen njuta av löpningen. 

Jag hade inga prestationskrav och kände mig inte alls nervös innan start. Det var en supertrevlig stämning i startområdet och man småsnackade lite med vemsomhelst. Här nedan några bilder från start/målområdet. Tagna precis då jag kommit i mål, så de flesta löparna är ute på banan.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag älskar att springa terräng! Vi bor tack och lov nära flera fina skogsområden, sörmlandsleden, samt branta backar (att springa intervaller i). Att upptäcka nya terrängmiljöer är min favorit och jag tar gärna bilen några mil för att få möta nya utmaningar! ?  I fredags bar det av till Mora och en spontananmälan till Mora trail 30 km. Jag har som längst sprungit 21 km terräng de senaste 7 åren, sedan jag sprang lidingöloppet år 2010 om man nu ska kalla det terräng? Inte i jämförelse med Mora trail, som jag anser var ett mycket mer tekniskt lopp med kraftiga stigningar där du fick klättra uppför (jag använde både händer o fötter för att ta mig upp) och branta utförslöpor som verkligen satte prov på fotstabilitet, balans och muskelkraft i ben & core för att orka stå emot lutningen. Det gick upp och ned och upp och ned och upp och ned....jag älskart! Man känner sig  sååååå levande av att bara få hänga med i terrängen! Mora trail består av en 15 km- varvbana som du väljer att springa 15, 30 eller 45 km. Det innebar 2 varv för mig. Jag kände faktiskt mig i fantastiskt fin form under tävlingen, så att jag troligtvis hade fixat ytterligare ett varv och totalt sprungit 45 km, men jag sparar den godbiten till nästa gång ?. Mitt första varv hade jag en "rygg" framför att följa, samt sällskap av en herre med samma tempo som jag, så vi småsnackade lite under vägen, vilket alltid är trevligt. Efter varvning (1,12) och första stigningen på 2:a varvet mellan 15 till cirka 18 km var det lite segt och min tidigare löparvän från första varvet försvann bakom mig. 

Jag var nu ensam i terrängen, ingen bakom mig och ingen framför mig. Plötsligt hände något, kroppen tände till och hade fattat galoppen! Autopiloten ställdes in på 30 km och jag bestämde mig för att verkligen trycka på ordentligt i utförslöporna, där jag upplever mig själv väldigt stark. Jag hamnade i ett härligt "Runners high" -tempo, med känslan av att jag kan springa hur länge som helst. Det är så häftigt det där med längre distanser, hur hjärnan liksom ställer om. Sista 10 km på en 30 km-sträcka känns inte längre långt, näe då är känslan att man snart är i mål, i jämförelse med om man är ute och springer och själva målet är 10 km. Andra varvet kändes också annorlunda just för att man hade sprungit ett varv och "kände terrängen", då hann jag vart fall lyfta blicken flera gånger och verkligen njuta av alla vackra vyer på toppen av stigningarna. Vid sista 5 kilometrarna korsade man Österdalälven och var tvungen att springa över för att komma vidare. Första varvets vattenpassage kändes tuffare, då skorna blev tyngre att springa med, men andra varvet kände jag att jag var så nära mål och hade då ett helt annat fokus, så hörde bara dem plaskande stegen, utan att riktigt reflektera över tyngden i skorna.Gillar ändå grejen att det ingick som en extra krydda! ? 

Mora trail var en riktigt härlig upplevelse, bra organiserat och väldigt genuin och trevlig stämning bland såväl arrangörer som deltagare. Jag sprang med ett leende på läpparna och njöt av löpningen. Speakern vid intervjun efter loppet, tyckte att jag såg förvånansvärt pigg ut när jag kom i mål och helt ärligt, så kändes det också så. Jag hade en positiv mental inställning både före start och under själva loppet. Att springa för att jag tycker att det är roligt. Att utmana mig med okända terränger triggar mig och jag gillar utmaningar! Pallplats är en bonus, men ni som känner mig vet att löpning är som att borsta tänderna för mig. Självklart! Jag springer oavsett jag är anmäld till lopp(spontanar ju dock oftast) eller inte. Det är inte därför jag springer. Jag har funnit en träningsform som jag gillar. Det ger mig kraft. motivation och glädje i min vardag!