DNS, Did Not Start står det i resultatlistan när löpare av olika anledningar inte startar i det anmälda loppet. Startar man men bryter längs vägen blir det en DNF, Did Not Finish. Båda bokstavskombinationerna är obehagliga och något vi löpare helst inte vill uppleva, men är det så mycket att vara rädd för, egentligen?
Under en löptur nyligen lyssnade jag på Pace on Earths poddavsnitt om just DNF och DNS. Om varför löpare bryter lopp. De samtalade även med Per Sjögren som är en av arrangörerna på Kullamannen Trail där 78% av de startande löparna på 100 milesbanan i höstas bröt loppet. Varför? Det är såklart individuellt av vilken anledning en löpare bryter (just på Kullamannen var det ovanligt lerigt och besvärligt underlag i höstas) men några gemensamma nämnare finns och du kanske känner igen dig i någon? Genom att veta vad som kan få oss löpare att bryta lopp kan vi också vara bättre förberedda och känna igen kroppens signaler som skulle kunna leda oss mot ett oönskat DNF.
Det här är intressant tycker jag, själv har jag mitt DNF från Sandsjöbacka Trail 82 km i vintras i färskt minne. En besvikelse att bryta när det bara var 22 km kvar, en fjärdedel av den totala distansen. Fast jag valde med en gång att inte se det som ett nederlag utan istället som möjlighet till nya lärdomar. Genom att reflektera över felaktiga beslut lär man sig till nästa gång och förhoppningsvis gör man inte om samma misstag.
Fyra olika scenarier som kan leda till DNF:
Löparen är för dåligt förberedd. Antingen för dåligt fysiskt tränad för uppgiften eller inte mentalt redo för loppet. Det blev helt enkelt jobbigare än man trodde, och då har man inte det där extra som krävs för att tvinga sig i mål. Hur ska man motverka det? Ta reda på så mycket som möjligt om loppet i förväg! Fakta ger trygghet. Läs om loppet, läs race reports om andra löpares upplevelser, titta på kartor, höjdkurvor och läs arrangörens information noga. Föreställ dig vad som kommer att bli jobbigt mentalt för just dig och förbered dig på hur du löser de problemen. Träna löpning i liknande terräng som loppet, försök att springa delar av banan i förväg för att veta vad som krävs på tävlingsdagen. Skaffa dig rätt utrustning/skor/energi för att ha de bästa förutsättningarna. Bryter du ändå loppet vet du precis vad du ska förbättra till nästa gång!
Löparen är tillräckligt förberedd, men inser under loppets gång att målgång kräver för stor insats vilket påverkar den fortsatta löpningen/tävlingssäsongen negativt. Möjligen är det fler elitlöpare och elitmotionärer som tänker så här. Och det är inte så stor prestigeförlust att avbryta ett träningslopp när man har det viktigaste loppet några veckor eller månader framför sig. Det blev en bra träningsrunda men man vill inte riskera att skada sig eller köra slut på sig. Fine!
Löparen kan också helt enkelt tröttna under loppet. Man har inte outhärdligt ont och är inte dåligt förberedd. Men löparen orkar inte ge sig hän på det sätt som krävs för att kunna kämpa hela vägen in i mål. Löparen längtar hem, vill till sina barn, ska upp tidigt till ett viktigt jobbmöte dagen efter eller bara inte vill längre. Man diskuterar med sig själv och hittar på "godkända" anledningar till att bryta. När dessa tankar kommer gäller det att vara observant och motarbeta dem. Har du gjort allt arbete med träning och förberedelse ska du ju inte ge upp utan kamp! Skjut fram beslutet på att bryta loppet. Kör en vätskestation till. Ät och fyll på med energi. Ring en peppande support som har beslutanderätt över dig, har du ingen giltig anledning till att bryta tvingas du fortsätta lite till. Antagligen är du i en tillfällig svacka och när den går över hittar du lusten och glädjen i loppet igen. Dessa tankar på att bryta loppet kommer till de flesta löpare, har du inte upplevt dem ännu så har du dem framför dig, jag lovar. De är ett av hindren du ska över och genom för att kunna njuta desto mer av målgång!
Löparen skadar sig under loppet och det är fysiskt omöjligt eller fara för hälsan att fullfölja. Det kan hända under vilket lopp som helst och vilken löpare som helst, men traillöpare är ju mer utsatta pga besvärlig terräng och påfrestande väder. Jag blev så nedkyld under Sandsjöbacka-loppet så att jag inte kunde fortsätta efter vätskedepån vid 60 km och det berodde på att jag hade gjort flera missbedömningar tidigare under loppet. Jag bytte inte till torra, varma kläder när jag planerat att göra det vilket ledde till att det krävdes för mycket energi att hålla mig varm. Jag blev ouppmärksam på vägen och sprang fel och fick lägga kraft på att springa en extra runda. Då missade jag en vätskedepå och min egen vätska och energi tog slut. Alltså, börjar man göra misstag är det lätt hänt att det leder till fler fel och det blir allt svårare att få löpningen på rätt köl igen. Ha en plan för loppet och följ den! Men blir du skadad, nedkyld eller så påverkad så att du inte bör fortsätta är hälsan naturligtvis viktigast.
Är det bättre med DNS i lopp som man är osäker på om man klarar? Om det finns risk för att man skadar sig på grund av för lite träning tycker jag absolut att det är bättre att avstå och försöka nästa år igen, men kan man se loppet som en träningstillfälle med tävlingskänsla tror jag att man lär sig massor av att springa utmanande lopp. Ta vara på tillfället att få lära känna dig själv, uppleva dina svagheter och vad man behöver jobba på för att bli starkare. Du får också möjligheten att faktiskt klara av svåra motgångar och kanske vara starkare än du trodde, det ger självförtroende och trygghet i den fortsatta löpningen.
Hur är det där gamla talesättet? Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge. Försök! Förbered dig så väl du kan och testa! Hur det än går kommer du att få nya erfarenheter som gör dig till en bättre löpare.
Varför inte lite DMB? Det betyder Did My Best, oavsett målgång eller ej så gjorde vi så bra vi kunde och kommer att starta nästa lopp ännu starkare.
Här har både sädesärlor och citronfjärilar fladdrat runt i trädgården. Samtidigt som det ligger snö kvar i skogen. Våren är fantastisk!
