Rapport från ett lopp: Skatås Ryggar

Igår gjorde jag något riktigt roligt -sprang Skatås Ryggar! Jag sprang 4 ryggar 14 km förra året men iår hade jag varit modig och anmält mig till 5 ryggar -21 km. Skatås med omnejd är ett underbart skogsområde med härliga backar och fin skogslöpning. Termometern visade uppåt 30 grader och svetten lackade redan under cykelturen på väg till start. Jag brukar alltid bli väldigt pirrig precis innan lopp men igår kände jag mig väldigt lugn -kanske bidrog värmen till det. Jag tycker det är skumt att jag alltid blir så pirrig.. jag tävlar ju bara mot mig själv, har aldrig löpklocka på mig och har knappt koll på kilometermarkeringarna, men nånstans djupt därinne bor väl ändå en liten tävlingsdjävul.. Loppet började i lugnt tempo och i början var det ganska tyst i ledet. Några inledande branter passerades och efter ett tag kom vi upp på solexponerade höjder, jag hade ingen före mig inom synhåll men hörde att någon låg precis bakom. Efter ett tag sa han du springer så lätt och fint, det är så enkelt att följa dig, jag håller mig här bakom -med sådana uppmuntrande ord blir man ju jätteglad och benen fick extra energi. Så trummade vi på kilometer efter kilometer.. Det är det som är en av de härligaste sakerna med trail -gemenskapen! Jag vet inte hur han såg ut eller vem han var men tillsammans drog vi varandra genom loppet, småpratade och passerade en hel del löpare som tog det lite lugnare i hettan. Jag och skuggan tog placering efter placering. Mina ben svarade fint i utförslöporna och jag känner att jag blir modigare och modigare nedför! Precis innan mål ska man uppför Brudarebacken -Göteborgs brantaste (enda?) slalombacke. Här var det mycket små, små trippningar uppåt. Däruppe väntade vattenmelon och utförslöpa på väg mot mål! En reflektion kring naturen under loppet: TORRT!! Aldrig har mina trailskor varit så rena som efter detta lopp. Knappt nån enda lerpöl att klafsa igenom och man såg hur vissa träd redan fått lite gulnande blad. Kom igen nu vädergudar och ge oss, växterna och djuren regn! Jag gjorde mitt bästa för att dansa regndans i 21 km iallafall Det var underbart att blöta upp sig Delsjön efter loppet Sammanfattningsvis - en riktigt härlig upplevelse att känna att man har kontroll och energi genom hela loppet! Jag längtar redan till nästa års Ryggar.

Loppet började i lugnt tempo och i början var det ganska tyst i "ledet". Några inledande branter passerades och efter ett tag kom vi upp på solexponerade höjder, jag hade ingen före mig inom synhåll men hörde att någon låg precis bakom. Efter ett tag sa han "du springer så lätt och fint, det är så enkelt att följa dig, jag håller mig här bakom" -med sådana uppmuntrande ord blir man ju jätteglad och benen fick extra energi. Så trummade vi på kilometer efter kilometer.. Det är det som är en av de härligaste sakerna med trail -gemenskapen! Jag vet inte hur han såg ut eller vem han var men tillsammans drog vi varandra genom loppet, småpratade och passerade en hel del löpare som tog det lite lugnare i hettan. Jag och "skuggan" tog placering efter placering.

Mina ben svarade fint i utförslöporna och jag känner att jag blir modigare och modigare nedför! Precis innan mål ska man uppför Brudarebacken -Göteborgs brantaste (enda?) slalombacke. Här var det mycket små, små "trippningar" uppåt. Däruppe väntade vattenmelon och utförslöpa på väg mot mål!

En reflektion kring naturen under loppet: TORRT!! Aldrig har mina trailskor varit så rena som efter detta lopp. Knappt nån enda lerpöl att klafsa igenom och man såg hur vissa träd redan fått lite gulnande blad. Kom igen nu vädergudar och ge oss, växterna och djuren regn! Jag gjorde mitt bästa för att dansa regndans i 21 km iallafall

Det var underbart att blöta upp sig Delsjön efter loppet

Sammanfattningsvis - en riktigt härlig upplevelse att känna att man har kontroll och energi genom hela loppet! Jag längtar redan till nästa års Ryggar.