Tävlingsanmälan- Check!

Ojoj, Idre fjällmara 12km. Kommer jag att klara det? Hur jobbigt är det egentligen?

Idag anmälde jag mig till nästa års Idre Fjällmara, om 353 dagar ska jag alltså klara av det är min tanke. Vilket jag iof egentligen inte tror är några större problem. Just nu känns löpningen kanon, jag är visserligen allt annat än snabb och springer inte särskilt långt än. Men känns som att jag har kunnat slappna av i löpningen och ta det chill.  Så målet den närmsta tiden är att tappa några kilo i vikt och att sakta men säkert bygga upp kroppen så jag kan springa utan att gå sönder. Men jag har kommit till en punkt där det får ta tid, både uppbyggandet av kroppen och tid i spåret.

Idag var jag ut på en tur helt utan klocka, hade ingen aning om km-tider eller distans. Vet på ett ungefär hur länge jag var ute men thats it! Och jäklar vad jag njöt, äntligen höst i luften med dess klara färger och krispigare luft. Som dock idag var lite mindre krispig och lite mera varm.

Promise vart biten av en huggorm härom veckan och har enbart fått gå korta promenader i koppel men idag fick han  klartecken av vetrinären så idag fick han springa lös en bit i skogen. Mycket lycklig jycke. Jag hoppas jag en vacker dag ska kunna köra canicross med honom utan att få ont i benen, vågar dock inte ge mig på något sådant än, utan nu springer han i vanligt koppel som eller allra helst lös om han själv får välja.

Fjälltur.

För 2 helger sedan var jag till fjällen med min bror. Det var verkligen njutning för själen. Vandring, mat, mängder av friluftsliv och fiske. Magiska vyer och avslappning för själen. Hade en tanke om att ta med mina Salomons men de fick inte plats i packningen, och lika bra var nog det med tanke på att mina hälsenor fick sig en rejäl överansträngning. Kan ju vara bra att vänja kroppen och fötterna vid kängorna innan man går på tur kanske, om man varit smart. Denna sommar har jag bara gått i sandaler så det vart nog en chock för mina stackars fötter och ben.

Men om 353 dagar är det alltså dags för en fjälltur igen, förhoppningsvis någon till innan dess oxå. Men om inte så ska jag iaf dit då, sedan är det bara att hoppas på det bästa. Blir nog några turer i berg häromkring för att vänja kroppen vid höjder, tur man bor i höga kusten. Rätt gott om kuperad terräng här i krokarna =)