Tilbaka i Sverige och och på lördag är det dags för starten av Älvdalen backyard ultra. Så som jag skrivit tidigare går backyardkonceptet ut på att springa en slinga på 6,7 km med ny start varje timme. Det spelar alltså ingen roll hur snabbt eller långsamt du springer så länge du är redo för nästa varv och den som håller sig kvar längst i tävlingen vinner, medan alla andra slutar på DNF. För egen del har jag hittills aldrig sprungit längre än 100 miles och max dryga 21 timmar så allt därefter är okänd mark. Så vad förväntar jag mig av helgen? De första 24 timmarna ser jag som transportsträcka och sköter jag mina kort rätt bör jag inte bli särskilt sliten under dessa. Att sköta korten rätt har dock alltför många gånger (senast på TEC) gått käpprätt åt skogen och några olycksfåglar siar om att det kommer att bli så även denna gång. Min tanke är att de har fel. Jag ser ÄBU som ett utmärkt tillfälle att öva på att förvalta mina resurser, växa in i ett lopp, fylla på med vätska och salter samt att öva på att springa i värme då det ser ut att bli en solig helg. Startlistan med profiler så som Johan Steene, Rune Larsson och Lisa Amundsson indikerar att detta kan bli en utdragen historia. Själv har jag inget specifikt distansmål utan jag ser det som en tävling och ska försöka vara kvar till dess att min fysiska kapacitet är uttömd. Om jag lyckas med det och det ändå är 245 deltagare som kommer längre så kommer jag ändå att vara nöjd, däremot INTE om jag kliver av bara för att det tar emot lite inne i skallen.
Nåja, jag ser fram emot detta! Jag känner mig varken snabb eller i särskilt bra form och har under veckan tränat kortare och färre pass för att försöka få bort slitenheten sedan Slovakien. Mat, godis, gels, sportdryck, juicee, cola, smoothies är packat för vad som känns som en jäkla massa dagar och imorgon är det bara jag, Roger och hundarna som ska in i bilen innan det är dags för Älvdalen.
See you on the other side!