Förra veckan var vi på Rhodos med barnen för en lat semestervecka med bad och sol. På grund av "överbokning" (don't get me started) hamnade vi inte på det hotell som vi faktiskt hade bokat utan på ett grannhotell.
Hursomhelst så fann vi oss tillrätta och utöver poolhäng med kidsen så hann vi även simma både i 25-meterspool och i havet. Perfekt att göra när tjejerna tog en paus från solen och låg och läste på rummet.
Havet var härligt men livsfarligt. Det område som verkade vara avsett för bad var extremt litet så vi simmade längs stranden lite längre bort. På vägen tillbaka såg vi att speedbåtarna med crazy sofa svängde runt just där vi simmat. Snackade ihop oss med de badvakter som fanns på stranden och dessa pekade snabbt ut 50 m innanför några bojar där det ansågs säkert att simma. Vi kan väl säga som så att det inte blev något mer havssim. Vi dundrade på som tokar i 25:an istället.
Vid tre tillfällen stack vi ut på kortare löpning längs med och på betongtrottoarerna som ofta var mellan 1,5-2 dm höga. Upp, ner, upp, ner. Ibland möttes vi av hinder i form av buskar, träd och strosande turister. Effekten blev trailliknande med alla tvära girar åt höger, vänster, upp, ner och med höga knän. Ett tag kändes det till och med som att vi var med i spelet Subway Surfers och hoppade mellan tågvagnarna och duckade under hinder.
Sista löpturen snirklade vi oss ut utanför betongen och möttes av makalösa vyer över havet. Det var varmt att springa men gick överraskande bra och självförtroendet kring löpning i värme höjdes ytterligare.
