Det lönar sig att vara klok! Bytet från lång distans till sprint på ÖtillÖ Engadin var inte det enklast men smart. Jag kom ner till Engadin med en fot som kändes ok.
Vi tränade första kvällen och sprang nästan hela sprint banan. Magiskt och inte så kallt i vattnet som vi trodde.

Dagen innan loppet var vi ute och gick i bergen och fick känna på den tunna luften på över 3000 meters höjd.

Loppdag och jag var över taggad! Det är något speciellt med berg, de gör mig lugn och samtidigt full av energi.
Vi började med att värma upp med lite löpning och lite simning.

I startfållan var jag nervös men också galet tacksam att kunna vara med.
Starten gick och vi sprang iväg, kanske alldeles för fort men det är något speciellt att ligga i täten i början, det ger lixom en extra energi kick.

Vi kom ned till första simningen, glasögon på, paddlar på, dolme fram. Splash så var vi i vattnet. Patrik drog. Han simmade som en kung. Jag andas alltid åt höger och uppgången var åt vänster så jag följde bara hans fötter samtidigt som jag försökte synka armtagen. Jag ser att vi är framme och försöker skynda upp. Inser då att vi leder hela loppet, alltså först av alla team och alla som springer solo. Sjukaste känslan!

Vi springer iväg mot nästa simning och den tunna luften gör oss påminda. Patrik får inte ner pulsen och vi saktar ner lite, några springer om oss och vid andra simningen är det redan ett gäng i vattnet. Jag simmar först. Försöker tänka på allt vi övat på, lugn, låga tag, glida länge. Jag ser hur vi kommer närmare och närmare de andra. Jag får extra energi och känner hur vi kommer ännu närmare. Väl framme vid uppgången var vi sida vid sida med de andra och sprang om och sedan först upp i skogen. Galet kul att all simträning verkligen gett resultat! Hur var loppet sen?
Kolla filmen =)

Magiskt lopp och vi sprang i mål som 2a i sprinten både i mix och overall.
Ser redan fram emot nästa år!