"Benen är tunga, fötterna fumliga och flytet saknas. Andetagen ansträngda trots att jag knappt håller styrfart. "Hur i helvete ska jag kunna göra en bra tid på 106 km över fjället nästa helg?" Den tanken går på repeat. "Jag kan inte." Stannar. Scout stannar också, passar på att dricka ur ett vattenhål. Klockan har passerat tio på kvällen och luften har svalnat. Det är fortfarande ljust ute, fortfarande sol hela nätterna. Men inte länge till. Jag kommer på mig själv att längta till den sena hösten, till tiden när sommarturisterna farit och vinterturisterna ännu inte kommit. Jag kommer på mig själv att längta efter det prestigelösa harvandet i skoterspår med bara Scout och stjärnhimlen som sällskap. Ständigt denna längtan, ständigt den där känslan av att vara på väg. Roger säger att jag borde öva mig på att stanna upp och tycka om det som är nu. Jag gör det, men ibland har jag inte tid, upptagen med med att blicka framåt. Att ta på nuet är svårt. Scout är bra på det och han påminner mig. "Jag kan inte." Jag säger det till mig själv. Och om det är så då? Att jag inte kan? Spelar det någon roll? Ja, det gör det. Såklart. Om "misslyckande" inte gör ont så har man heller inte vågat satsa. Så det spelar roll. Men det är inte hela världen. Det här däremot, det är hela världen. För mig, just nu. Fjället. Scout. Mina fasta punkter i livet. Det som gör att jag vaknar varje morgon och klarar av att fortsätta andas"

Om mindre än en vecka springer jag Swedish alpine ultra för tredje gången. Formen är inte bra och det känns jobbigt för även om det inte är ett A-mål i mål så är det hemma och jag vill springa bra.Men jag förbereder mig på att det kommer att bli en tuff resa från Nikkaloukta till Abisko även i år och försöker tagga huvudet på att bita ihop lite. Just exakt i detta nu vill jag dock helst bara stoppa det i marken och leka struts. Jag älskar att springa och jag älskar att vara på fjället så hur kan det egentligen bli annat än bra? Det är tredje gången jag springer och ganska exakt två år sedan jag sprang min första ultra. Jag hoppas jag har lärt mig något. Vad det än skulle kunna vara. Idag är det söndag och från och med imorgon kommer jag använda en väldigt smal sil för att sålla bort de negativa tankarna. De har fått sin plats nu.