Löpargrupper i Göteborg del 3 - Forest Femmes | Trailrunning Sweden Trailrunning Sweden

Som en lysmask ringlar vi oss fram i skogen.

- Hur många tjejer kan vara intresserade av att springa i skogen? funderade skoföretaget Icebug när de arrangerade det första löppasset för tre år sedan. De hoppades på 20 st. Det kom 120. Sedan dess har gruppen växt och blivit fler och Forest Femmes finns idag på två ställen i Göteborg och i sex andra städer, varav en i Minneapolis USA och en i tyska München.

Forest Femmes är en löpgrupp för tjejer där fokus är mer på löpglädje och upplevelse än på hastighet och tävling. Grupperna delas in i grön, blå och röd, grön springer lågsammare och den röda snabbare och deltagarna bestämmer själva i vilken grupp man vill springa. Är man nybörjare på traillöpning kan det vara en god idé att börja i den långsammare så att man vänjer sig vid att springa på stigar i lugnare fart. Forest Femmes springer på måndagar både från Botaniska Trädgården och vid Skatås, alla träningar är gratis.

En kort paus i skogen för att samla ihop gruppen.

När jag kom till ingången till Botaniska Trädgården i Göteborg en lite småkylig, mörk oktoberkväll blev jag glatt överraskad över att det var så många tjejer där! Säkert 70-80 st, kanske fler. Alla förberedda med pannlampa på huvudet och, vad jag kunde se, traillöparskor på fötterna. De åtta ledarna hälsade oss välkomna och vi deltagare valde vilken fartgrupp vi ville springa med. 6, 7 eller 8 km trail på en timme? Jag valde mittengruppen och den delades igen på mitten så att vi till slut blev 32 st i min grupp. En ledare först som visade vägen och höll farten, en ledare sist för att ingen skulle hamna bakom.

-Stanna inte upp när det blir blött och lerigt, sa ledaren Lisa. Ni kommer att bli våta om fötterna, det gör inget. Försök att ha ett jämt tempo, det är bara att duscha skorna efteråt. Åh, jag blev så glad över att hon sa så, att hon uppmuntrade oss till att springa på, att det är ok att smutsa ner sig och inte avbryta ett skönt flow i löpningen för att det kommer en lerpöl.

Vi sprang upp genom parken och ut på stigar, upp, upp på berget. Jag känner inte till terrängen så väl i Änggårdsbergen och jag har aldrig sprungit här i mörker tidigare så jag tappade snart väderstreck och koll på var jag var. Lite ovant först men det var också en väldigt behaglig känsla att tryggt springa på rad med en massa ljuskäglor både före och efter mig. Slingrande stigar, rötter och mossa. Blöta partier, barrmjuka terrängspår och steniga slänter. Ibland blev tempot högt, jag fick kämpa och blev rejält andfådd i stigningarna, men utför skuttade jag glatt och lät gärna leran skvätta upp på benen. Ibland blev luckan för stor mellan de snabbaste och de som sprang sist i gruppen och då sprang vi runt i en rondell eller gjorde balansövningar medan vi samlade ihop gruppen. Rätt som det var kände jag plötsligt igen mig, här hade jag sprungit på Trailvarvet i våras. Vi kom upp till fårhagen och högsta utkikspunkten, häftig utsikt över staden!

Därifrån var det bara 10-15 minuters löpning kvar nerför berget, in i Botaniska igen och längs en smal slingrig stig mellan blomplanteringarna. Jag stannade ett kort ögonblick för att fota och vips hade klungan framför mig försvunnit i mörkret, men några löpare bakom mig och ledaren Elin kom ifatt och visade vägen.

Det här är en perfekt grupp att springa i om du är intresserad av traillöpning men inte har vågat dig ut ensam i skogen. Du kommer att få tips på hur du anpassar löpningen till underlag och terräng och du kommer att få löparvänner att dela dina upplevelser med. För det får man i skogen, jag lovar!