Kullamannen Trail – Gary Cantrell, lera och start i Dubbeldöden!

Starten av Kullamannen 100 miles och Sprint Ultra i Båstad

Kullamannen Trail. Höstens stora upplevelse och löparfest. Jag var anmäld till Dubbeldöden, 44 km och 2000 höjdmeter. Men ärligt talat, allra mest såg jag fram emot att få träffa Gary Cantrell, också kallad Lazarus Lake eller Laz kort och gott. Efter Icebug Ultra i slutet av sommaren hade jag inte riktigt snäppat upp träningen igen. Sprungit varje dag enligt #runstreak, men jag hade inte sprungit något längre långpass eller många intervallpass. Motivationen till att ta i och bli riktigt trött fanns inte. Och så måste det få vara emellanåt, tänkte jag. Det viktigaste är att löpningen är glädjefylld. 

Så jag var aningen orolig för loppet. Förra året sprang jag Dödens zon, 22 km (race report här!) och hade en fantastisk upplevelse i strålande höstsol på torra stigar. Visst var jag trött när jag gick i mål men jag hade inte behövt kämpa med tankarna och därför ville jag i år utmana mig med två varv, Dubbeldöden. Men som sagt, träningen efter Icebug Ultra hade lämnat mycket att önska. Tanken att byta distans störde mig ett tag men jag bestämde mig ändå för att prova. Ibland kan ju känslan förändras under loppet när oron inför start försvinner.

I våras när jag hörde att Gary Cantrell skulle komma till Kullamannen frågade jag tävlingsledare Per om jag fick intervjua honom. Javisst, du står först i kön, svarade Per. Och så kom fredagen 1 november, start för 100 miles och Ultra Sprint 100 km i Båstad. Jag var där och kände stämningen och det var lika fantastiskt som i fjol med musiken, alla löpare med välfyllda ryggsäckar och så klart riddaren till häst. I vimlet ser jag Gary, han går omkring i sin röda mössa och röker, myser och pratar med löpare och arrangörer. Jag är lite lätt starstrucked.

Gary Cantrell i starten av Kullamannen 100 miles.

Starten går och löparna sätter iväg efter riddaren som visar vägen. Mäktigare start har jag aldrig upplevt och det är rekordmånga löpare till start. Jag ser en hel del kända löpare passera där jag står med kameran.

Och så är de iväg!

Olika ansiktsuttryck.

Johan Steene sprang VM i 24h och startade en vecka senare i Kullamannen 100 miles.

När löparna passerat för en loop på några kilometer i Båstad och sedan sprungit förbi igen hade loppet startat på riktigt. Fjolårsvinnare Petter Ramstorp låg i ledning, det såg lätt och enkelt ut. Därefter kom resten av löparna lite utspritt för att följa kustlinjen till Ängelholm och första dropbag.

Min man och jag tog bilen ner till Mölle och checkade in på Grand Hotell Mölle som även var tävlingscentrum för loppet. Här skulle ultralöparna komma in i värmen vid varvning och här skulle föreläsare tala på lördagseftermiddagen. Hotellet ligger härligt högt upp på bergssluttningen med en vidsträckt utsikt över hamnen och havet, så vackert!

Grand Hotell Mölle, tävlingscentrum

Efter lunch gav vi oss ut på en liten löptur och kände på de sista kilometrarna innan varvning och mål. Frisk, klar vind från havet och jag planterade ut lite mental styrka längs vägen. ”När jag kommer här i morgon ska jag känna mig stark, nu är det nästan bara halva loppet kvar!”

En blåsig och skön tur längs havet, den sista biten innan varvning och mål.

En stund senare gick jag ner för att ptata med tävlingsledare Per och ta reda på när jag skulle träffa Gary. Visst hade jag förberett nedskrivna frågor men jag var ändå nervös. Gary Cantrell! Han är ju en legend, en av utralöpningens största! Inte bara som löpare utan ännu mer som lopparrangör. Gary är mannen bakom Barkley Marathons, världens tuffaste 100 mileslopp, och det är Gary som uppfunnit Backyard Ultra-konceptet där man springer en  varvbana på 6,7 km med ny start varje timme tills bara en löpare återstår. Kanske har du sett filmen ”The race that eats its young”  om Barkley Marathons eller dokumentären ”Where dreams go to die” om ultralöparen Gary Robbins träning och två försök till att genomföra de 5 varven? Om inte måste du se dem, jag tycker att de är väldigt fascinerande och inspirerande! Inte så att jag får för mig att själv springa ett så galet svårt lopp utan mer att jag blir lockad att hitta de lopp som är alldeles lagom svåra för mig. På gränsen till omöjliga men inte riktigt. Och det är nog så de flesta uppfattar Gary, som en stor inspiratör och läromästare.

I hotellets reception stöter jag på Per, som hänvisar mig vidare till Rune Larsson. Ja, den Rune Larsson, en av Sveriges främsta ultralöpare. Rune tar hand om Gary lite extra under helgen i Mölle, de har tidigare på dagen hejat på ultralöparna längs banan och just kommit tillbaka till sina hotellrum. Jag får nästan nypa mig i armen när jag går på de mörka mysiga gatorna tillsammans med Rune och pratar. Han berättar att hans fru Mary, som även hon är en strålande duktig ultralöpare, lärde känna Gary när de båda var yngre och tävlade tillsammans på lopp i USA. ”Jag har känt Gary nästan lika länge som hon” berättar Rune. Mary har vunnit Spartathlon (24,5 mil) fem gånger och Rune tre gånger. Vilket löparpar! Framme vid deras hotell får jag hälsa på Mary och de båda visar mig vägen upp till Garys rum. Han öppnar och ler, fast han borde vara jättetrött tar han vänligt emot mig. En liten stund står alltså dessa tre fantastiska löpare framför mig och jag ber att få ta en bild. En chans som denna kommer jag aldrig att få igen.

Rune och Mary Larsson och Gary Cantrell. Magiskt!

Jag tackar dem för hjälpen och sätter mig på den enda stolen i Garys rum. Han tar av sig skorna och sätter sig skönt tillbakalutad i sängen. Vi börjar prata. Jag vill ju veta mer om människan bakom det ultrakända smeknamnet Lazarus Lake, veta mer om hans bakgrund och hur han började springa. Vi talar så klart om Barkley och om Backyardloppen som blivit så populära, speciellt i Sverige. Han berättar om sin älskade hund Big och om hur hans barn vuxit upp och trott att ultradistanser är det normala inom löpning. Och han berättar om sin vandring över USA förra sommaren. Garys läkare avrådde med tanke på hans fysiska kondition.”And I realised he was right. But I was able to do one day, so I just did one day 126 times”, skrattar Gary. Med handen i Atlanten i Newport, Rhode Island startade han sin vandring och efter 5100 km kunde han känna Stilla havet i Newport, Oregon. Ultrastark.

I slutet av vårt samtal säger han något som landar mjukt i min oroliga löparsjäl. ”You have to get pass being afraid of failing, failure is necessery. You can´t succeed if you don´t fail.” Såklart. När vi balanserar på kanten mellan det vi vet att vi kan och det vi kanske kan kommer vi ibland att falla. Det är ok. Och vi kommer att försöka igen, för att kanske klara det. Garys ord får mig att släppa oron.

Hela intervjun kan du läsa i en kommande upplaga av Magasin Spring. Tack Gary för din tid, löparglädje och inspiration!

Start för Svart bana!

 

Dags att starta!

Lördag morgon. Jag följer min man ner till hamnen för hans start på Svart bana, 12 km. Riddaren till häst och dånande musik, löparna släpps iväg. Lika mäktigt som igår. Mannen kommer glad och trött i mål, lerig och underbart geggig. Lite senare är det dags för mig. Dubbeldöden. Jag känner mig lugnare än igår och ser loppet som ett äventyr. Ett tillfälle att springa i spektakulär terräng i ett äkta Kullamannen-väder. Jag ler i starten. Löpning ska vara glädje, inte nervositet och oro.

Vi tassar iväg, de snabbaste snabba försvinner och vi långsammare tassar fram längs vattnet, upp bland husen, ut på terrängspåret. Bokträden är mörkt orangea, nästan bruna, och dimman ger skogen en särskild stämning, precis som Per vill ha det tänker jag.

Innan regnet ligger dimman lågt.

Jag har sällskap av en trevlig löpare, vi hamnade bredvid varandra i början av loppet och håller samma fart hela vägen. Han är lätt att prata med och jag tycker att det är underhållande att lyssna på hans löparberättelser. Vi passerar 100 mileslöpare som kämpar i backarna, de är lätta att känna igen med sina gula nummerlappar och vi hejar på dem när vi springer om. De gör sitt sista eller näst sista varv, traskar målmedvetet och stöttar sig på stavar. Verkliga ultrahjältar!

Stigarna slingrar upp på berget, ner på stenstranden och uppför de långa branta backarna. Det går långsamt men jag dricker och tar U-gel med jämna mellanrum, varannan med och varannan utan koffein. Jag går i uppförsbackarna och springer på utför. Visst har jag en trött känsla i kroppen så som jag misstänkte innan, som om jag springer med handbromsen åtdragen, men kroppen hänger ändå med och backarna som jag slet i förra året känns inte värre nu. Steg, steg, steg och till slut är jag uppe på toppen

Det börjar regna och löpare som startat efter oss kommer ifatt. Stigarna blir allt lerigare, halare och det tar lite längre tid för att undvika att ramla. Jag kollar klockan och märker att detta första varv tar för lång tid. Jag visste att det skulle vara på håret att hinna innan repet dras och det börjar bli ont om tid. Men det känns ändå bra och jag njuter, jo fast det är lerigt och blött så har jag roligt! Det är precis det här som jag har sett fram emot och just nu upplever jag det! Gemenskapen med de andra löparna som kämpar, den vilda naturen, motorn som får kroppen att fortsätta framåt, uppåt. Detta är traillöpning!

Ner från Kullens fyr.

Efter lite ny bandragning kommer vi äntligen upp till Kullens fyr och vi börjar den branta klättringen nedför de steniga klipporna. Genom fårhagarna och ut till havet, de sista stenstigarna och upp bland husen på asfalten. Målet hörs, vi springer fram mot mål och genom portalen. Först lite besvikelse för att jag inte hinner två varv utan det blir DNF på Dubbeldöden. Men sen blir jag glatt överraskad när jag får medalj för Dödens zon!

Medalj trots allt!

Jag är lite barnsligt förtjust i medaljer, det är ändå härligt att få dem som minne från loppen och prestationerna. Kullamannens medaljer är extra häftiga. Nu när jag stannat känner jag hur blöt jag är, hur kylan går in i kroppen och det är en lättnad att bara ha några meter in till hotellet, upp till rummet och en varm dusch.

Det ska synas att skorna haft roligt

Beträffande utrustningen var mina skor, Icebug Acceleritas helt utmärkta för det leriga och steniga underlaget. Vid löpningar på flera timmar som denna använder jag en storlek större för att få plats med tjocka tåsockar och för att fötterna ska kunna svälla. Merinoulltröja och Trailrunning Sweden-jacka på överkroppen höll mig varm så länge jag sprang och mina vanliga 2XU kompressionstights passade perfekt när det inte var kallare temperatur. Umaras sportdryck, gels och en barnmatsklämmis hann jag också få i mig under de nära fyra timmarna som jag höll på. En halvtimme längre än förra året… jaja, nästa år kommer en ny chans till succé! Tack för pepp Gary!

Gary och jag.

Och stort tack till Kullamannen Trail som återigen skapar fest, kamp och äventyr.

2 svar till “Kullamannen Trail – Gary Cantrell, lera och start i Dubbeldöden!”

  1. Stefan Solender skriver:

    Härligt! Hoppas vi ses igen nästa år, även om det verkar trångt redan på min favoritdistans, Dubbeldöden

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Trail- och ultralöpare som njuter med alla sinnen under alla årstider. Kryddar löpningen med spännande ultrautmaningar där upplevelsen är i fokus

Född: 1971

Kontakt: [email protected]

Mål: Jag vill inspirera alla människor till att uppleva det unika med traillöpning, att de ska få njuta och glädjas över löpningen utan krav på distans eller fart.

Motto: Löpning är glädje!

Prenumerera på Trailrunning Swedens nyhetsbrev

Spännande lopp

sön15maralldayFeaturedÅhus TrailRun5 km, 10 km, 21 kmLandskap:Skåne

sön15mar07:0015:00FeaturedEdsvidsleden Trailrun14 km, 28 km, 56 kmLandskap:Västergötland

lör09majalldayalldayFeaturedKolmårdstrailen0,5 km, 6 km, 10 km, 21 kmLandskap:Östergötland

sön17majalldayalldayFeaturedIcebug Backyard Trail Spring Edition6 km, 16 kmLandskap:Göteborg

lör27junalldayalldayFeaturedBocksten TrailRun5 km, 12 km, 23 km, 46 kmLandskap:Halland

lör22aug04:0019:00FeaturedIdre Fjällmaraton12 km, 28 km, 45 km, 84 kmLandskap:DalarnaAnmälanDeltagare

04sepallday06alldayFeaturedIcebug Xperience West Coast Trail74 km (23 km + 29 km +22 km)Landskap:Bohuslän

Senaste blogginläggen

  • Lyxpass-säsongen 2020 Andreas Lundblad
    Läs mer
  • Halvvägs med plus i kanten Bo Johansson
    Läs mer
  • Käftsmällspass Linda Doktar
    Läs mer
  • Lumonite Reflect Run - Skatås Gunilla Kidmark
    Läs mer
  • Vad är kvalité? Bröderna Backa
    Läs mer
  • Vinn återhämtningsprodukter från Flowlife Sweden Fanny Ahlfors
    Läs mer
  • När traillöpning möter bergsbestigning Peter Lindquist
    Läs mer
  • Big's backyard ultra: det sitter i huvudet Anna Carlsson
    Läs mer
Se alla våra Inspiratörer

Löparresor med Trailrunning Sweden

Våra löparresor och träningsläger är speciellt skapade för traillöpare. Resornas fokus ligger på upplevelser och att upptäcka ny vacker natur, äventyrslöpning helt enkelt! Vi brukar säga att en träningsresa med Trailrunning Sweden är till för dig som är nyfiken, som vågar utmana dig själv och som tror att livet bara kommer en gång.Våra löparresor passar traillöpare på olika nivåer. Genom att erbjuda olika längder och hastigheter på löppassen, får både elitmotionären och den som mixar jogg med promenad sitt lystmäte. Alla får träning! För att få ut det bästa av resan är det dock bra om du orkar jogga ca 10 km.

Trailresa Tjeckien

Löparweekend Sälenfjällen

Idre Fjällmaraton
buss & boende

previous arrow
next arrow
Slider

Trailrunning Sweden Store

Trailrunning Sweden Store är webbutiken som är helt specialiserad på en enda målgrupp - människor som älskar löpning i skog och berg. I Trailrunning Sweden Store har vi grejerna som höjer din traillöpning till nya sköna nivåer. Här hittar du bara det som gäller trailrunning. Vi har sållat bort allt annat. Här kan du känna dig trygg med att du får hjälp och råd från personer som verkligen kan traillöpning.

Specialist

trailskor

Löparkläder

kittad för äventyr

Ryggsäckar

Utmana mörkret

Pannlampor

Traillöparens alla

tillbehör

previous arrow
next arrow
Slider
X
X