I mellandagarna bestämde jag och Linda att vi skulle springa så många olika etapper på Sörmlandsleden som vi hann med. Vi började på annandagen med en stor favorit. Harpsund-Hälleforsnäs tur och retur. En trevlig etapp i varierad natur mestadels på en smal relativt teknisk stig.Dag 2 blev det en kortare slinga då även ett simpass skulle avverkas. Vi sprang delar av Knorranvägen-Vallmotorp och Vallmotorp-Lundsjön tur och retur. Jag hade sprungit den här sträckan för några veckor sedan och hade stora funderingar kring den sevärda granen. Jag fick inte ihop vad som var så sevärt. Att den var bred? Att den hade massa kottar? Linda löste dock gåtan, granen jag letade efter men aldrig fann var ca 4 m ifrån där jag hade stått och letat... En mycket speciell gran som på håll ser ut att bestå av tre-fyra tätt växande granar.Dag tre bar det av mot Ånhammar utanför Malmköping. Ånhammar-Henaredalen tur och retur. Redan efter ett par hundra meter när vi kom fram till den första spången fick vi tänka om och vända eftersom vattnet gick högt över spången. Vi fick ta en omväg runt våtmarken för att sedan komma in på rätt spår igen. Genom hagar med fantastiska ekar, vidare över nästa spång och lite senare in i rejäl skog. En otroligt fin etapp! Efter en bit går leden längs Ösjön med oändliga platser för bad och skönt häng en solig sommardag. Vi sprang vidare och passerade sedan den märkliga stenbron. Etappen har en fin och varierad natur, dagen till ära bjöds det även på en hel del vatten här och där. Men med bra strumpor och skor höll vi oss ändå varma. Idag hade vi efter mycket om och men packat ned pannlamporna, vilket visade sig vara ett bra drag. Drygt sista timman sprangs i skymning/mörker. Mot slutet gjorde vi ett nytt försök att ta oss över den översvämmade spången, men för mycket is gjorde den alldeles för hal för att vi skulle våga chansa och återigen fick vi vända och ta en omväg.DDag fyra stod ett längre simpass på schemat och efter det så bestämde vi oss för att vi var värda lite vila.

Dag fem bar det återigen av till Ånhammar. Den här gången drog vi åt andra hållet, Ånhammar-Finnsjön. Vi sprang återigen tur och retur, dock inte riktigt hela vägen fram till etappens slut. En etapp som bitvis hade en obehaglig och flack motlutning när vi tog oss fram i en, även här, fin och varierad natur. En bottall och några gamla gruvhål var dagens höjdpunkter! Bottallen var en tall man på 1800-talet drog sjuka genom för att de skulle friskna till. Den siste att genomgå riten sägs vara Klara, sömmerska på Ånhammar säteri någon gång under 1880-talet. Själv vågade jag mig bara halvvägs igenom. Det fanns även ett flertal gamla gruvhål som fascinerade mig längs vägen.Dag sex, nyårsafton. Vi hade sparat den mest efterlängtade etappen till sist. Eller etapp och etapp. I trail- och ultralöpningskretsar så finns det kring Marvikarna en slinga kallad Marviksdrömmen. Det är Sörmlandsledens löparkonung Niklas Holmström som ligger bakom denna fantastiska slinga på ca 23 km och 800 höjdmeter. Slingan går bitvis på Sörmlandsleden. Allt detta i krokarna av Skottvångs gruva och Marvikarna. En fantastisk slinga som bitvis går på leder, stigar men också helt obanat. För att hitta hade vi en gpx-fil nedladdad i klockorna som vi följde. Det gick bitvis väldigt bra, bitvis väldigt mycket mindre bra. Här är det svårt att beskriva allt fint, man måste uppleva det! Våra kroppar var aningen slitna, efter drygt tre timmar och mörkrets intåg valde vi att ta oss tillbaka till bilen där en mattermos med pasta och köttfärssås, kaffe och bulle väntade innan hemfärd till Harpsund för att fira in det nya året.Dessa äventyr har verkligen gett oss mersmak och det kommer upptäckas än mer fantastisk Sörmlandsled framöver!God fortsättning och ta chansen att upptäcka nya slingor och stigar under 2020!