Ja, idag är det 16 dagar kvar. 16! Till vaddå tänker du? Till mitt livs största tävling säger jag...Trans Gran Canaria Promo, 15,4km. Upp på berget, nerför berget och sen längs stranden från San Agustin till fyren i Maspalomas.

Jag hade ju ont i ryggen där ett tag i januari, men sen gick det äntligen över och jag har tränat på som tusan. Känner mig tom i riktigt bra form! 😀 Redo för utmaningen med andra ord.

MEN! Nojjan. Den tar kål på mig snart. Sjukdomsnojjan. Jag har varit frisk hela hösten trots att andra runt mig varit sjuka. Nu är vi inne i slutet av den berömda vabruari och jag är frisk än. Men: folk hostar, snorar och nyser precis överallt runt mig. Jag får PANIK! 😷 Tänk om jag blir sjuk och inte kan springa! 😱Det är för tillfället inte många andra saker som just nu skulle kännas lika deprimerande som det. 

Så idag kände jag nog efter kanske liiite för mycket  och fick plötsligt kli i halsen, ont i huvudet och kände mig nästan snudd på lite sjuk. 🤕

Den nojjiga hjärnan ledde mig därför till ett Apotek, där jag klev in och bad om hjälp att få "vad som helst som kan stoppa en möjlig, eventuell förkylning". Den unga, trevliga, snälla, glada och hjälpsamma tjejen visade lite olika grejer. Jag sa ja till allt. Och hittade lite till. 💸 Gick ut med en mindre bärkasse med olika grejer. Försåg mig sedan på jobbet med en egen flaska handsprit från städerskans förråd till kontoret så händerna kan hållas rena hela tiden. Inga baciller ska fastna där inte!

HERREGUD, vem är jag som blev så stôllig?? Man kan ju inte göra annat än och skratta egentligen, men fasen alltså - jag SKA springa det där loppet. Ett lopp som för ett år sedan skulle vara omöjligt att genomföra..

Så vi får väl se om mitt nya "lilla" hemapotek kan hålla mig frisk. Den tillfälliga hypokondrin kan det naturligtvis inte bota - men kanske lite eventuell snuva...

Ja vad brukar dom säga? "Den som lever får se!" 😅

Vi hörs

/Malin