Den här vintern har inte bjudit upp till dans på snötäckta stigar i skogen runt Stockholm. Det känns som vi har haft en oändligt lång höst med regn och gråtunga skyar och jag har nog aldrig klafsat runt så mycket i leriga, blöta och tungsprungna spår. Har heller aldrig sprungit en så stor del av mina pass i ståldubbade skor som jag har gjort under de senaste månaderna. Snorhala rötter och stenar har inte gett mig något annat val än att stoppa ner fötterna i ett par ullstrumpor och ett par dubbade skor.
Jag längtar efter våren så mycket att det nästan gör ont så när solen värmde under dagens korta runda och jag dessutom hittade några tussilagos så gjorde hjärtat små volter i bröstet.
Någon mer som längtar efter ljusare och varmare dagar?
