En nyckel i vår evolution har varit att vara kreativa och försöka hitta lösningar när vi stöter på hinder eller inte kan fortsätta samma väg. I vågen av Covid-19 så är verkligen år 2020 ett annorlunda år på alla sätt och vis, men i bruset av allt ont så tycks nya stigar banas fram.

I nästan tre dygn nu följde jag sporadiskt via datorn uppföljningen av den virtuella tävlingen Quarantine Backyard Ultra och många fantastiska insatser. Inte minst av Anna Carlsson som fick kliva av då vädret blev för tufft över Torneträsk och efter henne var det bara två personer kvar – men vilken helt fantastisk prestation av underbara Anna som bara matade på sina loopar i artisk miljö! Legenden Laz med sin fru Sandra kommenterade loppet från sitt håll, både på facebook och i själva livestreamen.

På ett sätt surrealistiskt att alla kör sin grej på varsitt håll, men samtidigt kreativt och ett sätt att ändå behålla gemenskapen. I skuggan av alla inställda lopp, så är det trevligt tycker jag att man hittar nya lösningar. På denna tävling var det en del teknikstrul då de använde appen Zoom och försökte streama på youtube – men youtube stängde bland annat ner kanalerna titt som tätt då deltagare omedvetet råkade göra saker i sina streamar som stred mot youtubes användarvillkor. De fick också slut på antalet youtubekanaler på något sätt och fick försöka fortsätta streama finalen via facebook med en kamera riktad mot en av arrangörernas bildskärmar. Fullt förståerligt att allt inte skulle klaffa till hundra när vi aldrig gjort sådant här innan, så jag vill inte klandra arrangören för att allt inte lirade – och jag uppfattar också att communitiet överlag hade förståelse och respekt för det.

När allt det här med viruset har lagt sig, så väntar kanske en ny era då vi lärt oss att tänka nytt. Kanske uppstår nya teknikplattformar, kanske väntar fler virtuella utmaningar osv där man hittar smarta sätt att genom tekniken göra att flera traillöpare kan dela sin passion med varandra – fast utspridda geografiskt. För visst måste jag erkänna att det var lite kul att se hur löparna efter varje backyardloop samlades vid sina datorer, paddor och telefoner och gav varandra pepp, tittade på varandra och såg hur alla andra laddade med energi, tog en tupplur, klappade hunden osv. Gemenskapen återuppstod.

Jag kommer absolut försöka delta i flera av de virtuella tävlingarna som vankas här nu. Inte på något sätt för att jag kommer att prestera bra, jag räknar snarare med att vara bland de sämre på resultatlistan då jag just nu upplever att min löpform har halkat lite efter mycket annat i livet. Dock så blir jag påmind om gemenskapen som jag saknar, även om det oftast är bara massa främlingar som jag omges av när jag står i startfållan till en tävling. Gemenskapen är dock en del av det som gör att jag brinner för traillöpning.

We are one trail running family. Stay safe!