September alltså. Eller är den det? Vi sträcker oss till att det är årets bästa månad just nu i alla fall, för vi uppskattar alla årstider och vad dom bjuder på. Men hösten är ändå lite speciell. Varför? För den bjuder allt. Här är ett litet utdrag ur morgonens löptur:

Måndag morgon, den 14 september. Det är 6 grader kallt och sådär härligt krispigt, men solen strålar och värmer fortfarande. Vi tar för första gången på oss en långärmad tröja, men shortsen får stanna ett tag till. Benen är på något sätt mindre känsliga mot kylan. Efter en kort asfaltsjogg på 5 minuter är vi sedan ute i skogen, på trixiga stigar och med solen som bländar oss i ansiktet. Ute på myren öppnar dagen upp sig, fötterna sjunker halvt ned i en mjuk mossa med nattkallt vatten. Kylan hinner kännas i ungefär 20 sekunder medan vi stannar upp för att njuta en liten stund. Ingen av oss behöver säga något, vi vet redan att det här är den bästa starten på dagen vi hade kunnat få. Följande två timmar springer vi runt två sjöar, med högt och daggvått gräs upp till låren, med lätta steg på hala rötter och spångar innan vi slutligen tillbaka där vi började. Entusiasmen har dock lagt sig något när energinivån hastigt sjönk, och vi inte hade varken vatten eller något ätbart med oss. Benen är lite stumma och vi börjar bli mentalt redo för en dusch och sedan jobb resten av dagen. Vardagen kallar, och vi ser fram emot den.

En utopi kanske ni tänker nu, en text som beskriver något alldeles för förskönat. Men nej, det var faktiskt sådär härligt. Visst kliade en tröja lite ibland, och något gammalt sår gjorde sig påmind både på knä och fot, men i det stora hela var det inget vi brydde oss särskilt mycket om. Ibland kan det vara nyttigt att sätta ord på något man upplevt, för det är svårt att inte få det att låta som en utopi. Vem vet, imorgon kanske det regnar och en sådan här text känns urlöjlig. Eller kanske inte. Det kanske blir en ny text, om en ny löprunda som var fantastisk i regn och rusk. Eller inte. Det är det fina med september månad, den bjuder på allt och lite till. Kyligare temperaturer och mörka kvällar gör att vi får kämpa lite mer än på sommaren bara, och bli lite obekväma. Det är också fint!

Våra andra fördelar med september:
- Rutinerna kallar och vi skiftar fokus från ledighet till produktivitet. Den känslan är ändå härlig!
- Dagarna blir kyligare och mörkare, men det bjuds ändå på många varma, fina och långa dagar.
- Man får klä på sig lite mer och njuta av att det faktiskt blir lite mörkt.
- Vi fyller år. Åtminstonde var det härligt förut..
- Luften blir krispig. Ni vet vad vi menar.
- Vi får kämpa lite mer. Allt är inte lika ljust, varmt och härligt som på sommaren (eller blir det någonsin så i Sverige?)

Våra nackdelar med september:
Det man klär sig i på morgonen är för varmt på dagen.
Det finns inga mer nackdelar. På den nivån är det. Vi återkommer med detta i oktober och november istället.

På återseende!