Det blev en vecka med många PBn denna vecka. Jag springer för att det är kul och jag är sjukt tacksam att kunna springa utan ont. Ju mer jag kunnat springa desto mer nyfiken har jag blivit på att öka farten lite.

I måndags var jag sugen att testa en halvmara. Jag har tidigare sprungit på typ 2 timmar så tänkte 1,45 kanske är lagom. Jag laddade ner senaste avsnittet av springsnyggt podden som var 1,5o och tänkte det blir lagom. Jag började springa och det kändes lätt. Jag sprang på och njöt av skogen och tyckte det var förvånats värt lätt. Vid 16 km fick jag ta i lite mer för att inte tappa tempo. Benen började kännas lite trötta men flåset helt ok. Tiden slutade på 1:33:38 och jag var sjukt förvånad.

I torsdags försökte jag sedan springa ett rekord i "vår backe" dvs Järabacken i Jönköping som vi springer varje torsdag. Jag gjorde dock missen att stå och prata i början så tiden räknades med och rekordet uteblev. Jag sprang upp för backen tills jag fick blodsmak i munnen. Helt klart veckans hårdaste pass!

Idag var det dags att försöka springa 5 km under 20 min. Jag har mest sprungit kuperade 5 km lopp men det var kanske 10 år sedan. Förra året sprang jag blodomloppet och ville under 20 min men  började i 3,25 tempo vilket knäckte mig totalt. Kanske inte så konstigt.

Jag värmde upp 10 minuter innan jag började springa. Uppvärmningen i 6 tempo kändes flåsig och jag tänkte hur ska detta gå. Men sen gick det betydligt lättare. Att ligga under 4 min tempo var inga problem. Det svåraste var att ligga i ett lagom tempo. Ena stunden var det 3,35 andra 3,55. Jag springer oftast på känsla vilket gör det lite knepigt med att springa snabbare och hålla ett jämt tempo. Tiden blev 19:16 och jag var super nöjd att äntligen komma under 20 minuter.

Tack kroppen för att du håller ihop!