Har blivit med valp sedan en månad tillbaka. Oh my, kastades genast tillbaka till tiden med nyfödd bebis. Ständigt fokus och koncentration på en annan varelse. Till skillnad mot en bebis så försöker valpen aktivt ta livet av sig själv (genom att t ex äta olämpliga saker) samtidigt som den går bananas på att förstöra det mesta den kommer över i sin iver att bita på allt. Ett visst mått av destruktivitet med andra ord.
Av ovan nämnda anledning har den planerade träningen i mångt och mycket, så att säga, uteblivit. Inte alla pass men en del. Främst pga massiv trötthet hos moi. Har fått prioritera sömn och vila framför löpning. Försöker ha en ödmjuk inställning till att det just i detta nu är såhär livet ser ut samtidigt som jag påminner mig om att även detta är en fas som kommer att gå över. Tanken är ju att Texas ska bli en kompis ute i skogen. För skogen, den gillar han.
De pass jag fått till har jag försökt ta mig ut i skogen i närområdet. Det blir inget avancerat eller extravagant men just nu är allt som liknar skog helt makalöst bra. Försökte mig bland annat på att springa på gps vid ett tillfälle. Det gick väl inte helt dundrande bra så att springa lopp på gps kommer inte att kvala in som en paradgren för min del.
