Får man ifrågasätta sig själv?

Gjorde ett försök att ta 60 kilometer häromdagen. Det slog mig, när jag var ute i skogen att euforin över att vistas i skogen gör mig ”bubblig och skuttig”! Det blev inte 60, men väl 30…

Att ta sig fram i skogen är som en emotionell berg- och dalbana, upp och ner för knixiga backar och snirkliga stigar, precis som tankarna.

När man ”slowtrailar” i skogen, kilometer efter kilometer, så bubblar diverse frågor och funderingar upp i huvudet. …

Vad gör jag med mitt liv?

Hur kommer framtiden att se ut?

Kommer mina barn att bli lyckliga?

Passar jag för de jobb jag sökt, vill någon överhuvudtaget ha mig, kommer jag att göra nytta?

Varför blir det så häftig färg på svampen som växer på stubben?

Jag kanske skulle städa när jag kommer hem även om jag vill att mina pojkar ska ta mer ansvar (med städningen)?

Pappa blev biten i stortån, när han kröp ner i sovsäcken…hihihihi… av en liten mus. Vilken kalabalik, men jag tror musen blev argast..hihih..

Hur ska jag visa min stolthet för sonens betyg utan att det missuppfattas?

Undrar om det står hur många oskrivna ark det finns på ett kollegieblock, det borde det väl göra?

Hänger hundarna fortfarande efter mig eller har de hittat egna stråk?

Hur i helskotta ska jag ta mig över den här bäcken utan att bli blöt om fötterna?

Oj, nu har jag hög puls!

Therese pronerar mer på sin högerfot än sin vänsterfot, ser jag!

Är jag helt värdelös, kan jag nå´t överhuvudtaget?

En svets, det behöver jag för att fixa verandan, elsvets?

Spången är hal som såpa, bäst att ta det försiktigt, vill inte plaska i blötmossen!

Åh… vad härlig luft att andas in, vilken härlig naturluft!

Jag har spring i benen, skuttar lite…

Änglamarks julskinka fick bra betyg….

Åh, solen tittar fram, vad härligt!

Varför är en del människor så elaka, så beräknande och falska, mår de bra överhuvudtaget? Dom kanske uppfattar mig som elak; fast jag vill ju inte vara dum, mot någon!

Jag vill att alla ska må bra, även djur och natur.

Vad lyckligt lottad jag är, som kan vara ute så här, med likasinnade vänner, åh, nu blev jag varm i hjärtat….

Oj, nu pyser det ut lite ur ändan, hihihi… pyspunka, precis som på ena vinterdäcket på bilen…

Mobilen har dött…

Simon tycker att jag är världens bästa mamma, hm… känner mig inte alltid som det…

Många säger att jag är kompetent, proffsig och jätteduktig i det jag tar mig för, varför känner jag mig då så inkompetent?

Vad ska jag ta mig för?

Hållbar utveckling, hållbar- leva i symbios med naturen, ta små steg och sikta på de stora, hur ska jag bidra till det, var passar jag in i hållbarheten?

Uj,uj, uj.. den uppförsbacken var tuff, men jag fixade den…

Oj, vilken vacker utsikt!

Har jag fått ”stön- å stånk-sjukan”?

Undrar om de har mycket snö uppe i Norrbotten nu?

Bit ihop, håll ut!

Ska jag skaffa en ny GPS-klocka tro?,

Dom i Uddevalla verkar vara ett gott gäng…

Tänk att få gegga ner sig på detta viset, utan att man anses vara tokig, hihihi..

Hur kan en bodybuilder torka sig där bak, efter nummer två, när han/hon har byggt upp lårmusklerna till armarna och pumpat upp rumpmusklerna till bröstkorgen?

2020 blev ett riktigt skit-år, jag blev sårad och behandlad på ett grymt sätt, av vissa, måste ändå säga att jag är tacksam över att ha så många fina vänner omkring mig som tror på mig….Tror att dom tror på mig mer än vad jag själv gör. …

Piip-Hanna har tovor i pälsen, dom ska jag raka bort…

Vad jag är trött på lasagne, fast ungarna vill ha det…

Inget som gör ont när jag trailar, alla muskler känns bra…

Måste kolla om musen har tagit betet i fällan, Ragge kanske har tagit musen?

Varifrån kommer ordet ”sisal” som i sisalgarn? Vem kommer på ett så konstigt ord?

När humöret pekar uppåt, betyder det då att man går med näsan i vädret?

Hur kan jag vara så gråtfärdigt glad – nu, när jag står här framför en gran?

Jippy, skutt, skutt, blåbärsris!!!

Choklad, de ska vi ta, NU!

Oj, det blev lite längre än vad jag tänkt mig…

 

Tankarna skuttar fram och tillbaka i takt med varje steg jag tar. Där ”slowtrailar” jag på små skogstigars krokiga och slingriga väg. Det som ”bubblar upp” ur mitt huvud blir som små kottar, blåbärsris och annat vackert…

En del tankar och funderingar får stanna kvar i skogen.

De vackra tankarna tar jag med mig hem, precis som upplevelsen av naturen!

 

Nästa år, 2021- då ska jag ge mig i kast med 60 kmáren!

Kanske jag kommer att klara av mitt hemliga mål, 2021 km på ett år!

Fast nu blev det ju inte så hemligt längre…hihihi..

 

God jul från en bubblig trail-tant!